Bulbyler

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bulbyler
Japansk bulbyl (Hypsipetes amaurotis)
Japansk bulbyl (Hypsipetes amaurotis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Bulbyler
Pycnonotidae
G. R. Gray, 1840
Släkten
Se text.
Synonymer

Brachypodidae Swainson, 1831
Trichophoridae Swainson, 1831
Ixosidae Bonaparte, 1838
Hypsipetidae Bonaparte, 1854
Crinigeridae Bonaparte, 1854 (1831)
Phyllastrephidae Milne-Edwards & Grandidier, 1879
Tyladidae Oberholser, 1917

Spizixidae Oberholser, 1919
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bulbyler[1] (Pycnonotidae) är en familj med medelstora tättingar. De artrika afrikanska skogslevande arterna kallas för grönbulbyler.[2] Familjen förekommer över stora delar av Afrika genom Mellanöstern, tropiska Asien och norrut så långt som Japan. Ett fåtal isolerade arter förekommer på tropiska öar i Indiska oceanen. Det finns ungefär 130 arter av bulbyl vilka placeras i cirka 24 släkten. Vissa arter förekommer i de flesta habitat. De afrikanska arterna förekommer dock främst i regnskog medan regnskogslevande arter är ovanliga i Asien där de istället främst förekommer i öppnare biotoper.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Bulbyler är korthalsade smala tättingar med långa stjärtar och korta rundade vingar. Nästa alla arter har en ganska lång näbb med en något nedåtböjd spets. I storlek varierar de från pygmégrönbulbyl (Phyllastrephus debilis) som är 13 cm till orangehuvad bulbyl (Pycnonotus zeylanicus) som mäter 29 cm. Könen är över lag lika men honorna tenderar att vara lite mindre än hanarna. Dock finns det arter med stor könsdimorfism vilket i vissa fall resulterat att honor och hanar beskrivits som olika arter. De har en mjuk fjäderdräkt och merparten är sobert färgade i gulgrönt till olivbrunt och svart. Flera arter har vita eller ljusa bröst eller tydligt vit strupe. De arter som har kraftigare kontrasterande färger har oftast gul, röd eller orangefärgad undergump, kind, strupe eller ögonbrynsstreck. Merparten av de arter som inte har ett tydligt färgat öga brukar istället ha en tydlig orbitalring. Vissa har en tydlig tofs på huvudet. Bulbylerna är talföra och högljudda och merparten av arternas läten beskrivs som nasala eller hesa.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Bulbylernas lever av en mängd olika föda, som frukt, frön, nektar, mindre insekter och andra leddjur och till och med mindre ryggradsdjur. Merparten är dock främst fruktätande men utökar dieten med vissa insekter. Det finns också en ganska stor grupp, speciellt i Afrika, som är specialierade på en viss föda. Arter som lever i öppna biotoper är generellt mindre speialicerade. Bulbylerna i släktet Criniger samt borstbulbylerna i Bleda uppträder i födosökande blandflockar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

De är generellt monogama. Ett vanligt nämnt undantag är mustaschgrönbulbyl (Eurillas latirostris) som, i varje fall över delar av sitt utbredningsområde, verkar leva polygamt och ägna sig åt en form av leksystem. Vissa arter ingår i sociala system där icke-häckande individer, främst fjolårsungar eller ungar från en tidigare kull, tar hand om andra dominanta häckande pars ungar. De lägger upp till fem lilarosa ägg i ett öppet bo placerat i ett träd och ruvningen sköts av honan. Ruvningen pågår oftast i 11-14 dagar och ungarna är flygga efter 12-16 dagar.

Förhållande till människan[redigera | redigera wikitext]

Rödörad bulbyl (Pycnonotus jocosus) och rödgumpad bulbyl (P. cafer) har fångats som burfåglar i stort antal och har även introducerats till tropiska och subtropiska områden, som exempelvis Florida, Fiji, Australien och Hawaii. Vissa arter anses vara skadedjur, speciellt för fruktodlingar.

Generellt är bulbyler och grönbullar tåliga gentemot människans påverkan på miljön och klarar störningar inom habitatet. Cirka 13 arter kategoriseras av IUCN som hotade av mänsklig aktivitet och flertalet av dessa är skogspecialiserade arter som hotas på grund av habitatförluster.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet bulbyl kan härstammar från persiskans "بلبل", eller turkiskans "bülbül" som betyder näktergal.[3]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt delades bulbylerna upp i fyra grupper som kallades Pycnonotus, Phyllastrephus, Criniger, och Chlorocichla efter deras mest karaktäristiska släkten (Delacour, 1943). Senare analyser visar att denna uppställning förmodligen baserar sig på felaktiga tolkningar av karaktärer.

Data från analyser av mitokondriellt DNA för enzymet cytokrom b visade att fem arter av Phyllastrephus inte alls tillhör bulbylerna utan till en grupp med tättingar endemiska för Madagaskar[4]. Analyser av proteinerna RAG1 och RAG2 indikerar att inte heller släktet Nicator är en bulbyl.[5] Den traditionella indelningen hade inte tagit med biogeografi i beräkningen vilket visades i en studie av Pasquet et al. (2001). Studie slog fast att släktet Criniger måste delas upp i en afrikansk och en asiatisk (Alophoixus) utvecklingslinje. Genom analyser av en nukleär DNA-sekvens och två mtDNA-sekvenser visade Moyle & Marks (2006) att det finns en stor asiatisk utvecklingslinje och en afrikanska grupp med grönbulbyler och borstbulbyler medan gyllengrönbulle (Calyptocichla serina) verkar vara mycket distinkt och utgöra en helt egen utvecklingslinje. Vissa taxa är inte monofyletiska och mer forskning kommer att krävas för att utröna släktskapen inom de större släktena.

Släkten inom familjen[redigera | redigera wikitext]

Här listas släktena i familjen med exempel på arter. Svenska trivialnamn är enligt SOF, taxonomi enligt Clements et al 2015.[1][6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten är till stora delar översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel Bulbul, läst 2009-09-12

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-02-10
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2016-02-01
  3. ^ Fishpool et al. (2005)
  4. ^ Cibois et al., 2001
  5. ^ Beresford et al., 2005
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Beresford, P.; Barker, F.K.; Ryan, P.G. & Crowe, T.M. (2005): African endemics span the tree of songbirds (Passeri): molecular systematics of several evolutionary 'enigmas'. Proc. Roy. Soc. Lond. B 272(1565): 849–858. doi:10.1098/rspb.2004.2997 PDF fulltext Electronic appendix
  • Cibois, Alice; Slikas, Beth; Schulenberg, Thomas S. & Pasquet, Eric (2001): An endemic radiation of Malagasy songbirds is revealed by mitochondrial DNA sequence data. Evolution 55(6): 1198-1206. DOI:10.1554/0014-3820(2001)055[1198:AEROMS]2.0.CO;2 PDF fulltext
  • Delacour, J. (1943): A revision of the genera and species of the family Pycnonotidae (bulbuls). Zoologica 28(1): 17-28.
  • Fishpool L. & Tobias J. (2005) "Family Pycnonotidae (Bulbuls) in del Hoyo, J.; Elliot, A. & Christie D. (editors). (2005). Handbook of the Birds of the World. Volume 10: Cuckoo-Shrikes to Thrushes. Lynx Edicions. ISBN 8487334725
  • Moyle, Robert G. & Marks, Ben D. (2006): Phylogenetic relationships of the bulbuls (Aves: Pycnonotidae) based on mitochondrial and nuclear DNA sequence data. Molecular Phylogenetics and Evolution 40(3): Pages 687-695. doi:10.1016/j.ympev.2006.04.015 (HTML abstract)
  • Pasquet, Éric; Han, Lian-Xian; Khobkhet, Obhas & Cibois, Alice (2001): Towards a molecular systematics of the genus Criniger, and a preliminary phylogeny of the bulbuls (Aves, Passeriformes, Pycnonotidae). Zoosystema 23(4): 857-863. PDF fulltext

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]