Tysklands försvarsmakt
| Tysklands försvarsmakt | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 12 november 1955 |
| Land |  Tyskland |
| Struktur | Heer Luftwaffe Marine Sanitätsdienst Streitkräftebasis Cyber- und Informationsraum |
| Stående styrkor | 182 826 (2022)[1] |
| Reservstyrkor | 900 000 (2022) |
| Aktiva styrkor | 2 067 (2022) |
| Högkvarter | Bonn, Tyskland |
| Webbplats | bundeswehr.de |
| Befälhavare | |
| Försvarsminister (i fredstid)[2] | Christine Lambrecht |
| Förbundskansler (i krigstid)[2] | Olaf Scholz |
| Försvarschef (generalinspektör) | Eberhard Zorn |
| Ekonomi | |
| Budget | € 50 330 000 000 (2022)[3] |
| Andel av BNP | 2+ %[3] |
| Leverantörer | Airbus Carl Walther GmbH Diehl Defence Heckler & Koch Hensoldt Howaldtswerke-Deutsche Werft Krauss-Maffei Wegmann MBDA Deutschland GmbH Rheinmetall |
Tysklands försvarsmakt (tyska: Bundeswehr, direktöversatt: förbundsvärnet), är försvarsmakten i Förbundsrepubliken Tyskland. Den består av Tysklands väpnade styrkor och civila organisationsområden. De väpnade styrkorna består av Heer (armén), Luftwaffe (flygvapnet) och Marine (marinen) samt de tre militära organisationsområdena Streitkräftebasis (basorganisationen), Zentraler Sanitätsdienst (centrala sjukvårdstjänsten) och Cyber- und Informationsraum (cyber- och informationsrymden). Förutom de väpnade styrkorna omfattar Bundeswehr också fem civila organisationsområden. Ausrüstung, Informationstechnik und Nutzung (utrustning, informationsteknik och användning), Infrastruktur, Umweltschutz und Dienstleistungen (infrastruktur, miljöskydd och tjänster) och Personal (personal). Som högsta myndighet står Tysklands försvarsministerium över Bundeswehr utan att vara en del av den.
Historia[redigera | redigera wikitext]
Skapandet av Bundeswehr var långt ifrån okontroversiellt. Många tyskar protesterade mot att det på nytt skulle skapas en tysk försvarsmakt, många hade hoppats på Tyskland som en demilitariserad zon. Bundeswehr ser sig självt uttryckligen inte i Wehrmachts tradition utan har istället en egen tradition som demokratisk försvarsmakt. Dock så hade Bundeswehr många traditioner från Wehrmacht genom uniformerna och behållandet av Stahlhelm[4]. När Bundeswehr skapades kallades det för Neue Wehrmacht[5]. En viktig del i denna är parollerna die innere Führung och Staatsbürger in Uniform.[6]
Amt Blank[redigera | redigera wikitext]
Amt Blank, som senare blev försvarsministeriet, var starten för skapandet av Bundeswehr. Medlemmarna Hans Speidel och Adolf Heusinger i Amt Blank utsågs år 1950 till militära rådgivare till förbundskansler Konrad Adenauer. Adenauers åsikt var att en ny tysk armé var nödvändig för att skydda demokratin i väst. Han fick stöd av John J. McCloy som 6 juli 1950 deklarerade att västmakterna skulle se att anfall mot Västtyskland som ett angrepp mot dem.
Ett viktigt steg togs när Konrad Adenauer fick godkänt av Natos överbefälhavare Dwight D. Eisenhower att tidigare Wehrmacht-officerare fick tjänstgöra i Västtyskland. Under de första åren hade officerarna ofta en bakgrund i Wehrmacht. År 1958 hade 12 900 av officerarna en bakgrund i Wehrmacht och 1960 hade 45,8 % av underofficerarna varit i Reichswehr eller Wehrmacht. År 1970 hade andelen sjunkit till 9,6 %.
Bundeswehr skapas[redigera | redigera wikitext]
Bundeswehr skapades 1955 då dåvarande Västtyskland återigen fick ha en egen försvarsmakt. Den 7 juni 1955 grundades försvarsförvaltningen och 12 november 1955 följde 101 frivilliga som svor in sig i Bundeswehr. Adolf Heusinger blev 1957 Bundeswehrs första generalinspektör (motsvarande ÖB). År 1957 kallades de första värnpliktiga in i Bundeswehr. Värnplikten sågs dels som ett sätt att få tillräcklig storlek på Bundeswehr men också ett sätt att knyta organisationen till folket, och inte som tidigare att en "stat i staten" skapades.
Det västtyska Nato-medlemskapet var huvudanledningen till att tyskar som tio år dessförinnan marscherat mot västmakterna, nu sågs som rumsrena, Bundeswehr fick genom Nato-medlemskapet samt de västallierades närvaro i Västtyskland en närhet till USA, Frankrike och Storbritannien. Man har idag bland annat ett gemensamt tysk-franskt förband. DDR svarade året därpå med att skapa sin egen armé Nationale Volksarmee (NVA). Redan 1950 hade DDR skapat en militärliknande organisation med sina kasernerade folkpolis.
År 1962 hjälpte Bundeswehr till med katastrofhjälp i samband med stormfloden i Hamburg. Denna aktion hjälpte till att ge Bundeswehr en bättre folklig förankring. År 1973 startades Bundeswehrs universitet i Hamburg, sedan 2003 med namnet Helmut-Schmidt-Universität för utbildning av officerare.
Återföreningen 1990[redigera | redigera wikitext]
I samband med Tysklands återförening kom 20 000 militärer ur det tidigare Nationale Volksarmee att bli en del av Bundeswehr. I april 1990 kom den västtyska försvarsministern Gerhard Stoltenberg och Östtysklands avrustning- och försvarsminister Rainer Eppelmann överens om det återförenade Tysklands fortsatta tillhörighet i Nato. I juli 1990 stod det klart att Bundeswehrs styrkor skulle reduceras och maximalt uppgå till 370 000 man efter en överenskommelse mellan Helmut Kohl och Gorbatjov.
Det återförenade Tyskland innebär att Bundeswehr övertog NVA:s trupper och förband samt materiel. Jörg Schönbohm blev befälhavare över Bundeswehrkommando Ost som efterträdde NVA i forna Östtyskland. Den 3 oktober i samband med Tysklands officiella återförenande upplöstes Nationale Volksarmee. En stor mängd tidigare NVA-anställda sparkades, inte minst högre officerare. Materiel såldes eller skänktes bort, bland annat till Sverige, Turkiet och Indonesien.
Bundeswehrreform[redigera | redigera wikitext]
Tyskland har under senare år minskat Bundeswehrs storlek. Precis som i Sverige gör färre värnplikten i Tyskland idag. Karl-Theodor zu Guttenberg (CSU) meddelade 2010 att han vill ta bort värnplikten och införa frivillig tjänstgöring. Samtidigt vill han minska Bundeswehrs storlek till att omfatta 163 500 soldater.
Uppgifter och internationella samarbeten och insatser[redigera | redigera wikitext]
Uppgifter[redigera | redigera wikitext]
Enligt artikel 87a första stycket första meningen i grundlagen, har Förbundsrepubliken Tyskland till uppgift att inrätta en försvarsmakt ("Der Bund stellt Streitkräfte zur Verteidigung auf"). Försvaret är i första hand inriktat på att avvärja ett omedelbart angrepp mot Förbundsrepubliken Tyskland och dess partner i Nato. Dessutom har uppdraget fått fler aspekter. Utmaningar som cyberhot och internationell terrorism har alltmer kommit i fokus.
Internationella samerbeten[redigera | redigera wikitext]
Nato[redigera | redigera wikitext]
Tyskland anslöt sig till Nato den 6 maj 1955. Dess väpnade styrkor var fast integrerade i Natos struktur under öst-västkonflikten. Efter 1990 försvann denna fasta koppling mellan delar av de nationella väpnade styrkorna i de allierade länderna och vissa delar av Natos kommandostruktur. De tyska styrkorna är dock fortfarande integrerade i Natos styrkeplanering. Som ett bidrag till Nato Response Force (NRF) håller Bundeswehr upp till 5 000 soldater i hög beredskap hela tiden.
Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]
Med utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) har EU fått en egen militär handlingsförmåga. Enligt målsättningen Headline Goal från 1999 skulle medlemsstaterna hålla 60 000 soldater redo för en europeisk interventionsstyrka som skulle kunna sättas in inom 60 dagar under ett år. Tyskland är beredd till att ställa soldater till förfogande för detta ändamål. Inom ramen för det justerade huvudmålet 2010 deltar Bundeswehr i EU:s stridsgrupper med olika styrkeinsatser.[7]
Förenta nationerna[redigera | redigera wikitext]
För att kunna kalla in trupper så snabbt som möjligt vid behov har Förenta nationerna (FN) ingått så kallade standby-avtal med olika stater. År 1999 gick Tyskland med på att ställa soldater till förfogande för FN.[7]
Internationella insatser[redigera | redigera wikitext]
Totalt är 2 000 soldater direkt utplacerade på insatser utomlands. I dessa insatser deltar även reservister och frivilligt tjänstgörande. Sedan Bundeswehr har deltagit i utlandsinsatser har 116 tyska soldater omkommit i dessa. Den högsta dödssiffran hittills är i Afghanistan, där 59 tyska soldater har mist livet. Sammanlagt har 49 stupat i Bosnien-Hercegovina och Kosovo.[8]
| Insats | Region | Styrka |
|---|---|---|
| KFOR |  Kosovo |
65 |
| UNMISS |  Sydsudan |
14 |
| UNIFIL |  Libanon |
138 |
| EUTM Mali |  Mali |
263 |
| MINUSMA | Mali |
1097 |
| Sea Guardian | Medelhavet | 176 |
| EUNAVFOR MED Irini | Medelhavet | 30 |
| Counter Daesh/Capacity Building Iraq |  Syrien/ Irak |
245 |
| MINURSO |  Västsahara |
3 |
Kosovo[redigera | redigera wikitext]
Den 10 juni 1999 godkände FN:s säkerhetsråd resolution 1244 som reglerade placeringen av Natos säkerhetsstyrka Kosovo Force (KFOR). KFOR skulle inledningsvis övervaka tillbakadragandet av jugoslaviska trupper och demilitariseringen av Kosovo.[9]
Jordanien och Irak[redigera | redigera wikitext]
Bundeswehr har deltagit i den internationella Operation Inherent Resolve (OIR) sedan 2015 för att hjälpa till att stabilisera regionen. Kampen stöds av en koalition av mer än 60 länder. Syftet med operationen är att förhindra att Islamiska staten (IS) kommer tillbaka och främja försoning mellan Irak och Syrien, men också att hjälpa till att utbilda irakiska väpnade styrkor. Mandatförlängningen av den 28 januari 2022 för uppdraget Counter Daesh i Jordanien och uppdraget Capacity Building Iraq innebär att uppdraget fortsätter till och med den 31 oktober 2022.[10]
Medelhavet[redigera | redigera wikitext]
Operation Sea Guardian är en sjösäkerhetsoperation av Nato i Medelhavet. Den beslutades av Natos medlemsstater vid toppmötet i Warszawa i juli 2016. Dess uppgifter omfattar övervakning av havsområdet, bekämpning av terrorism. Uppdraget är efterföljaren till Natos Operation Active Endeavor. Det nuvarande mandatet gäller till och med den 31 mars 2023 och antogs av den tyska förbundsdagen den 18 mars 2022.[11][12]
Bundeswehr deltar sedan den 7 maj 2020 i Mission European Union Naval Forces Mediterranean Irini (EUNAVFOR Med Irni) i centrala Medelhavet. Irini:s huvuduppgift är att genomföra FN:s vapenembargo med hjälp av flygplan, satelliter och fartyg. Detta innebär bland annat att upptäcka, stoppa och genomsöka fartyg som misstänks smuggla vapen till Libyen. Enligt den tyska förbundsdagens nuvarande resolution kan upp till 300 soldater sättas in.[13]
Mali[redigera | redigera wikitext]
EU beslutade att inleda utbildningsuppdraget European Union Training Mission in Mali (EUTM) den 18 februari 2013. Detta skedde på begäran av Malis regering och på basen av FN:s resolutioner. Det nuvarande mandatet gäller till den 31 maj 2022 och antogs av förbundsdagen den 19 maj 2021.[14]
Det tyska deltagandet i United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali (MINUSMA) kompletterar det tyska engagemanget i det EU-ledda utbildningsuppdraget EUTM. Det nuvarande mandatet gäller till och med den 31 maj 2022 och antogs av den tyska förbundsdagen den 19 maj 2021.[15]
Libanon[redigera | redigera wikitext]
Sedan 1978 har fredsbevarande styrkor från United Nations Interim Force in Lebanon (UNIFIL) arbetat för fred mellan Libanon och Israel. Detta gör uppdraget till ett av FN:s äldsta fredsbevarande uppdrag. Sedan januari 2021 leds UNIFIL av en tysk amiral. De tyska soldaterna är utplacerade i Libanons utbildningskommando, ombord på en korvett i flottan, vid UNIFIL:s högkvarter i Naqoura och i stödgruppen på Cypern. Sedan sjöfartsoperationen inleddes har Bundeswehr kontinuerligt tillhandahållit fartyg och personal. Libanon fick en rad av radarstationer och en kontrollcentral från Tyskland, som placerades utmed kusten fram till 2013 och vars operatörer utbildades av tyska marinsoldater.[16]
Sydsudan[redigera | redigera wikitext]
Efter att Sydsudan blev självständigt ville dess regering ha ett uppföljningsuppdrag för United Nations Mission in South Sudan (UNMISS). Den tyska förbundsdagen godkände 2011 Tysklands deltagande i FN:s uppdrag i Sydsudan. Bundeswehr deltar här i första hand med enskild personal i FN:s staber och högkvarter och sänder experter för att utföra sambands-, rådgivnings-, observations- och stöduppgifter. Det nuvarande mandatet gäller till och med den 31 mars 2023 och antogs av den tyska förbundsdagen den 18 mars 2022.[17][12]
Västsahara[redigera | redigera wikitext]
FN:s uppdrag för att förbereda en folkomröstning om Västsaharas status, The United Nations Mission for the Referendum in Western Sahara (MINURSO), övervakar vapenvilan mellan Marocko och Front Polisario - en militär och politisk organisation i Västsahara. Bundeswehr har deltagit i uppdraget sedan 2013 med upp till fyra militära observatörer.[18]
Framtiden[redigera | redigera wikitext]
Efter återföreningen krympte Tysklands försvarsbudget under många år. Detta ledde till att moderniseringen av Bundeswehr och vidareutvecklingen av dess utrustning avstannade. Samtidigt har säkerhetsutmaningarna ökat. Som ett resultat av detta har utgifterna ökat igen sedan 2015.
Som en del av moderniseringen av Bundeswehr ska mer än 10 000 nya militära och civila arbetsplatser skapas fram till 2023.[19]
Som ett svar på Rysslands invasion av Ukraina röstades förbundskansler Olaf Scholzs försvarsfond på 100 miljarder euro igenom.[20] Den största delen, 33,4 miljarder euro av budgeten ska till flygvapnet. Pengarna ska investeras i utveckling och köp av Eurofighter ECR, F-35A och CH-47 Chinook och beväpningen av drönaren Heron TP. Markstridskrafterna investeras det 16,6 miljarder euro i. Med dessa pengar ska efterföljare för Marder, Bandvagn 206 och Fuchs, samt den nya stridsvagnen Main Ground Combat System finansieras. Marinen får 8,8 miljarder euro för utveckling och köp av Future Naval Strike Missile och Interactive Defence and Attack System for Submarines. De resterande pengarna investeras i övrig utrustning, digitalisering, forskning och utveckling.[21]
Organisation[redigera | redigera wikitext]
Organisationsområden[redigera | redigera wikitext]
Militära organisationsområden[redigera | redigera wikitext]
- Streitkräfte
- Teilstreitkräfte
- Streitkräftebasis
- Cyber- und Informationsraum
- Zentraler Sanitätsdienst
Civila organisationsområden[redigera | redigera wikitext]
- Bundeswehrverwaltung
- Personal
- Bundesamt für das Personalmanagement der Bundeswehr
- Bildungszentrum der Bundeswehr
- Hochschule des Bundes – Fachbereich Bundeswehrverwaltung
- Bundessprachenamt
- Universitäten der Bundeswehr
- Ausrüstung, Informationstechnik und Nutzung
- Bundesamt für Ausrüstung, Informationstechnik und Nutzung der Bundeswehr
- Infrastruktur, Umweltschutz und Dienstleistungen
- Bundesamt für Infrastruktur, Umweltschutz und Dienstleistungen der Bundeswehr
- Personal
- Militärseelsorge
- Rechtspflege der Bundeswehr
Direkt underställda avdelningar[redigera | redigera wikitext]
- Bundesamt für den Militärischen Abschirmdienst
- Einsatzführungskommando der Bundeswehr
- Führungsakademie der Bundeswehr
- Luftfahrtamt der Bundeswehr
- Planungsamt der Bundeswehr
- Zentrum Innere Führung
Personal[redigera | redigera wikitext]
Civil personal[redigera | redigera wikitext]
Civilanställda är placerade inom olika ansvarsområden - även inom de väpnade styrkorna - och stödjer Bundeswehr främst i administrativa uppgifter. Totalt har Bundeswehr 81 000 civilanställda. 1 700 av de jobbar för Tysklands försvarsministerium, 56 300 i civila områden och 23 000 i militära områden. Av dessa är 31 000 kvinnor.[1]
Militär personal[redigera | redigera wikitext]
Totalt finns 183 000 militär personal i Bundeswehr. Stordelen av styrkorna arbetar i de tre försvarsgrenarna Heer, Luftwaffe och Marine. Den största därav är armén. 117 500 av de tjänstgörande jobbar för Bundeswehr på bestämd tid, medan 56 000 är kontinuerligt tjänstgörande. Sedan Tyskland avskaffade värnplikten 2011 erbjuds frivillig militärtjänst. Totalt är det 9 300 som frivilligt tjänstgör. Förutom dessa styrkor förfogar Bundeswehr över en reserv på mer än 900 000.[1][22]
| Område | Antal | Kvinnlig andel |
|---|---|---|
| Heer | 62762 | 4662 |
| Streitkräftebasis | 27705 | 3212 |
| Luftwaffe | 27225 | 2502 |
| Sanitätsdienst | 19769 | 8119 |
| Marine | 15940 | 1687 |
| CIR | 14257 | 1432 |
| Personal | 7989 | |
| Andra avdelningar | 3321 | |
| AIN | 1802 | |
| BMVg | 1103 | |
| IUD | 952 |
Generalinspektörer[redigera | redigera wikitext]
Tysklands motsvarighet till den i internationella sammanhang generiska beteckningen försvarschef är Generalinspekteur.
- 1957–1961: Adolf Heusinger
- 1961–1963: Friedrich Foertsch
- 1964–1966: Heinz Trettner
- 1966–1972: Ulrich de Maizière
- 1972–1976: Armin Zimmermann
- 1976–1978: Harald Wust
- 1978–1983: Jürgen Brandt
- 1983–1986: Wolfgang Altenburg
- 1986–1991: Dieter Wellershoff
- 1991–1996: Klaus Naumann
- 1996–1999: Hartmut Bagger
- 1999–2000: Hans-Peter von Kirchbach
- 2000–2002: Harald Kujat
- 2002–2009: Wolfgang Schneiderhan
- 2010–2018: Volker Wieker
- 2018-: Eberhard Zorn
Tjänstegrader[redigera | redigera wikitext]
Se: Tyska gradbeteckningar Bundeswehr
Utrustning[redigera | redigera wikitext]
Vapensystem[redigera | redigera wikitext]
| Vapensystem | Beteckning |
|---|---|
| Eldvapen | |
| HK69 | Granatpistole 40 mm |
| Maschinengewehr MG3 | |
| Maschinenpistole MP7A1 | |
| Pistole P8 | |
| AWM-F | Gewehr G22A2 |
| RS9 | Gewehr G29 |
| Pistole P30 | |
| HK417 | Gewehr G27 |
| MR308 | Gewehr G28 |
| M82 | Gewehr G82 |
| Maschinengewehr MG4 | |
| Sprängvapen | |
| Panzerfaust 3 | |
| Spike LR | Panzerabwehrsystem MELLS |
| M120 | Mörser 120 mm |
| Matador | Wirkmittel 90 |
| GMG | Granatmaschinenwaffe 40 mm |
| MILAN | Panzerabwehrwaffe MILAN |
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Wehrmacht
- Nationale Volksarmee
- Tyska gradbeteckningar
- Bonnland, övningsplats för Bundeswehr sedan 1962
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”Personalzahlen der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/zahlen-daten-fakten/personalzahlen-bundeswehr. Läst 21 juli 2022.
- ^ [a b] ”The Minister of Defence”. Bundesministerium der Verteidigung. https://www.bmvg.de/en/organisation/minister-of-defence-christine-lambrecht. Läst 14 juli 2022.
- ^ [a b] ”Kabinett einigt sich auf mehr Geld und Sondervermögen für die Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/deutlich-aufgestockt-verteidigungshaushalt-5372564. Läst 1 april 2022.
- ^ Ouzo Meister (2 september 2011). ”Parade des Bundesgrenzschutzes”. https://www.youtube.com/watch?v=63cfzA4NQ3Y. Läst 6 november 2018.
- ^ British Pathé (13 april 2014). ”The New Wehrmacht Aka German Army Reborn (1956) | British Pathé”. https://www.youtube.com/watch?v=eHKQPZ4jXt8. Läst 6 november 2018.
- ^ Lewis & Zitzlsperger (2016), s. 144.
- ^ [a b] ”Die Konzeption der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bmvg.de/resource/blob/26546/befaf450b146faa515e19328e659fa1e/20180731-broschuere-konzeption-der-bundeswehr-data.pdf. Läst 28 mars 2022.
- ^ ”Todesfälle in der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/gedenken-tote-bundeswehr/todesfaelle-bundeswehr. Läst 21 juli 2022.
- ^ ”Kosovo – KFOR” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/die-bundeswehr-im-kosovo. Läst 28 mars 2022.
- ^ ”Jordanien und Irak – Counter Daesh/Capacity Building Iraq” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/die-bundeswehr-in-jordanien-und-im-irak. Läst 28 mars 2022.
- ^ ”Mittelmeer – Sea Guardian” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/mittelmeer-unifil-irini-sea-guardian/sea-guardian-nato-operation. Läst 28 mars 2022.
- ^ [a b] ”Parlament stimmt für die Verlängerung der Einsätze UNMISS und Sea Guardian” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/parlament-verlaengerung-einsaetze-unmiss-sea-guardian-5376640. Läst 1 april 2022.
- ^ ”Zentrales Mittelmeer – EUNAVFOREuropean Union Naval Forces MEDMediterranean Irini” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/mittelmeer-unifil-irini-sea-guardian/zentrales-mittelmeer-eunavfor-med-irini. Läst 29 mars 2022.
- ^ ”EUTM” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/mali-einsaetze/eutm-bundeswehr-eu-einsatz-mali. Läst 28 mars 2022.
- ^ ”Mali – MINUSMA” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/mali-einsaetze/minusma-bundeswehr-un-einsatz-mali. Läst 28 mars 2022.
- ^ ”Libanon – UNIFIL” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/mittelmeer-unifil-irini-sea-guardian/die-bundeswehr-im-libanon. Läst 28 mars 2022.
- ^ ”Die Bundeswehr im Südsudan – UNMISS” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/die-bundeswehr-im-suedsudan. Läst 29 mars 2022.
- ^ ”Westsahara – MINURSO” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/einsaetze-bundeswehr/die-bundeswehr-in-marokko. Läst 29 mars 2022.
- ^ ”Die Modernisierung der Bundeswehr” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/ueber-die-bundeswehr/modernisierung-bundeswehr. Läst 29 mars 2022.
- ^ ”Tyskland godkänner miljardsatsning till särskild försvarsfond”. SVT. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/tyskland-godkanner-miljardsatsning-till-sarskild-forsvarsfond. Läst 7 juni 2022.
- ^ ”Ministerin: "Wir sorgen für eine voll einsatzbereite Bundeswehr"” (på tyska). Bundesministerium der Verteidigung. https://www.bmvg.de/de/aktuelles/ministerin-wir-sorgen-fuer-voll-einsatzbereite-bundeswehr-5438596. Läst 7 juni 2022.
- ^ ”Reserve-Kernauftrag: Wach-, Sicherungs- und Katastrophenschutz im eigenen Land” (på tyska). Bundeswehr. https://www.bundeswehr.de/de/aktuelles/meldungen/reserve-kernauftrag-wach-sicherungs-katastrophenschutz-5362030. Läst 29 mars 2022.
- Lewis, Derek; Zitzlsperger Ulrike (2016) (på engelska). Historical dictionary of contemporary Germany. Historical dictionaries of Europe (2nd ed.). Lanham, Md.: Rowman & Littlefield. Libris 19960113. ISBN 9781442269569
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Tysklands försvarsmakt.- Officiell webbplats
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||