Burkina Faso

Redigera länkar
Från Wikipedia
Version från den 16 juni 2017 kl. 09.09 av InternetArchiveBot (Diskussion | Bidrag) (Räddar 2 källor och märker 0 som döda. #IABot (v1.4beta))

Burkina Faso
Flagga
Valspråk: Unité, Progrès, Justice
(franska för "Enighet, Utveckling, Rättvisa")
Nationalsång: Une Seule Nuit
läge
Huvudstad
(även största stad) 		Ouagadougou
Officiellt språk franska (regionalt: mòoré och dioula)
Demonym burkinier[1]
Statsskick republik
 -  President Roch Marc Christian Kaboré
 -  Premiärminister Paul Kaba Thieba
Självständighet från Frankrike 
 -  Deklarerad 5 augusti 1960 
 -  Erkänd 5 augusti 1960 
Area
 -  Totalt 274 200 km²[2] (76:e)
 -  Vatten (%) 0,1 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 19 512 533[2] (60:a)
 -  20061 års folkräkning 14 017 262[3] 
 -  Befolkningstäthet 71,2 inv./km² (115:e)
BNP (PPP) 2015 års beräkning
 -  Totalt 30,95 miljarder USD[2] (131:a)
 -  Per capita 1 700 USD 
HDI (2014) 0,402[4] (183:e)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt Tena Kourou, 749 m ö.h.
Nationaldag 11 december
Nationalitetsmärke BF
Landskod BF, BFA, 854
Toppdomän .bf
Landsnummer 226
1) Folkräkningen hölls den 9 december 2006.
Burkina Faso

Burkina Faso[1] (mòoré och dioula, ’De hedervärda männens land’[5]), mellan 1960 och 1984 Övre Volta,[6] är en stat i västra Afrika, gränsande till Benin, Elfenbenskusten, Ghana, Mali, Niger och Togo. Burkina Faso består mest av savann och genom landet flyter tre stora floder: Mouhoun, Nazinon och Nakambe (kallades förr Svarta Volta, Röda Volta och Vita Volta). Landets nationaldag är Republikens dag den 11 december.

Nationsnamnet, som antogs långt efter självständigheten på initiativ av president Thomas Sankara, är sammansatt av ett mòoré- och ett dioulaord. Före kolonisationen bestod nuvarande Burkina Faso av kungadömena Tengkodogo, Yatenga och Wogodogo.

Historia

Huvudartikel: Burkina Fasos historia

Från 1200-talet bildades tre betydande kungadömen av bland annat mossifolket kring floderna: Tengkodogo (1120–), Yatenga (1333–) och Wogodogo (1441–).[5]

Under 1890-talet erövrades området av fransmännen och 1897 införlivades det med Franska Västafrika[7]. Den 1 mars 1919 blev Övre Volta en egen fransk koloni. Kolonin var uppdelad 5 september 1932 - 4 september 1947.

Den 11 december 1958 blev Övre Volta en till Frankrike associerad stat, och den 5 augusti 1960 en självständig republik. 1966 avsattes den första presidenten Maurice Yaméogo av generalen Sangoulé Lamizana. Två gånger försökte Lamizana införa mångpartisystem med fria val men misslyckades.[7] 1980 störtades Lamizana och Seye Zerbo övertog makten.[7] 1983 grep armékaptenen Thomas Sankara makten genom en blodig militärkupp och påbörjade en rad reformer för hälsovård, utbildning och utvecklande av näringslivet.

År 1984 ändrade Sankara landets namn till Burkina Faso. Sankara inledde även utrikespolitiska närmanden till en del av grannländerna, bland annat Ghana.[7] 1987 genomförde kaptenen Blaise Compaoré en ny kupp och tog över styret av landet[7]. Under kuppen dödades Thomas Sankara. 1991 antogs en ny konstitution[8]. 1992 kunde demokratiska val hållas.

Burkina Fasos gränsområden har blivit tillhåll för rebeller från Liberia och Elfenbenskusten, Elfenbenskustens regering anklagar Burkina Faso för att stödja rebellerna.

Geografi

Lägsta punkt i landet är Mouhounfloden (Svarta Volta), 200 meter över havet.

Klimat och miljö

Burkina Faso är en inlandsstat sydväst om Sahara och den upptas av ett savanntäckt, flackt platåland, genomflutet av floden Voltas källfloder, Svarta, Röda och Vita Volta, som ofta torkar ut. Klimatet är tropiskt med varma, torra vintrar och heta, regniga somrar. Det förekommer svårare torrperioder, vilket gör att öknen breder ut sig och förstör den odlingsbara marken. Medeltemperaturen i januari är 25 °C och i april 33 °C.[8]

Landet består i huvudsak av en savanntäckt flack platå, där savannen övergår i stäpp och halvöken. 200–300 m ö.h.[5]

Mouhounfloden är den enda flod i landet som flyter fram året runt.[8]

Naturtillgångar

Burkina Fasos naturtillgångar består främst av mangan och kalksten. På senare tid har det gjorts mindre fyndigheter av guld.

Politik

Burkina Faso är en republik med flerpartisystem och beskrivs som en sekulär stat där religionsfrihet respekteras. Grundlagen (som skrevs 1991 men sedan reviderats flera gånger) garanterar grundläggande mänskliga rättigheter.

Landet har upplevt en rad militärkupper efter självständigheten från Frankrike 1960. 1983 blev Thomas Sankara president efter en militärkupp. 1987 mördades Sankara i en tvist med sin officerskamrat, armékapten Blaise Compaoré. 1991 blev en demokratisk konstitution godkänd genom en folkomröstning, och Compaoré vann lätt det årets presidentval eftersom oppositionen bojkottade valet. Compaoré säkrade ytterligare en sjuårig mandatperiod i 1998 års val. Regeringen genomförde 1998 en rad politiska reformer, bland annat infördes en oberoende valkommission, offentlig kampanjfinansiering och en tredje vice presidentposition för oppositionsledaren.

2000 genomfördes en konstitutionell ändring som minskade presidentperioden från sju till fem år, detta följdes 2001 upp med en ändring som begränsade presidenten till två mandatperioder vid makten. Dock argumenterade Demokrati- och framstegskongressen för att ändringen inte skulle gälla retroaktivt och Compaoré valdes för en tredje mandatperiod 2005. 2002 års nationsförsamlingsval var det första valet utan en större bojkott från oppositionen. Landets första kommunalval hölls 2006, där Demokrati- och framstegskongressen valdes till nästan två tredjedelar av den lokala fullmäktigeplatserna.[9] Vid presidentvalen 2010 omvaldes Compaoré ytterligare en mandatperiod, valdeltagandet var mindre än tio procent.[10]

I november 2014 avsattes Compaoré i en militärkupp, efter omfattande folkliga protester mot hans planer på en grundlagsändring, som skulle ge honom chans att sitta kvar i ytterligare en mandatperiod.

Presidenten (som kan väljas om en gång) och parlamentet (bestående av 111 ledamöter) väljs i allmänna val för femårsperioder. Det ledande partiet är Demokrati- och framstegskongressen. Andra partier är Nationella unionen för demokratins försvar, Allians för demokratin och federationen och Afrikansk demokratisk samling[11].

Administrativ indelning

Huvudartikel: Burkina Fasos administrativa indelning

Burkina Faso är indelat i 13 regioner, 45 provinser och 351 departement. Departementen fungerar samtidigt som kommuner.

Regioner

Provinser

Balé, Bam, Banwa, Bazèga, Bougouriba, Boulgou, Boulkiemdé, Comoé, Ganzourgou, Gnagna, Gourma, Houet, Ioba, Kadiogo, Kénédougou, Komondjari, Kompienga, Kossi, Koulpélogo, Kouritenga, Kourwéogo, Léraba, Loroum, Mouhoun, Namentenga, Nahouri, Nayala, Noumbiel, Oubritenga, Oudalan, Passoré, Poni, Sanguié, Sanmatenga, Séno, Sissili, Soum, Sourou, Tapoa, Tuy, Yagha, Yatenga, Ziro, Zondoma och Zoundwéogo.

Ekonomi

Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder, med en BNP på 1200 USD/person 2009, vilket beror på en hög befolkningstäthet, begränsade naturtillgångar, känslig odlingsjord och en mycket ojämn fördelning av inkomsterna. Omkring 90 % av befolkningen är beroende av jordbruket som ibland inte fungerar på grund av för lite regn. Därför söker hundratusentals lantarbetare från Burkina Faso varje år säsongsarbete i Elfenbenskusten och Ghana.

Man försöker få igång industrier för att få varor att exportera, men kriser i grannlandet Elfenbenskusten gör Burkina Fasos handel med utlandet problematisk.

Bidrag till BNP:
Jordbruk 29,4 %
Industri 20,1 %
Tjänstesektorn 50,5 %

90 % av arbetskraften sysselsätts av jordbruket 10 % av arbetskraften sysselsätts av industrin. (1998)

70 % av elektriciteten produceras av fossila bränslen, såsom olja och resterande 30 % av vattenkraft.

Burkina Faso har listats som ett av världens fattigaste länder med hänvisning till både BNP per invånare och FN:s Human development index. Landet har under de senaste åren gjort betydliga ekonomiska framsteg med en tillväxttakt på runt 5 %, men detta har ytterst lite gynnat vanliga arbetande människor. Jordbruket sysselsätter omkring 90 procent av befolkningen men under torkan migrerar flera hundra tusen jordbruksarbetare till grannländerna för att söka arbete där. Pengarna de tjänar skickas hem och har stor betydelse för landets ekonomi. De viktigaste exportvarorna är bomull, boskap och guld. Mineralförekomsterna har inte blivit utvunna i betydlig utsträckning på grund av höga utvinningskostnader och stort avstånd till utskeppningshamnar. Bomull har sedan 1990-talet blivit Burkina Fasos viktigaste exportvara. Landets regering har förenat sig med tre andra länder i regionen - Mali, Niger och Tchad- för lobbying inom WTO i ett försök att minska subventionerna till bomullsproducenter i rika länder. Landet är helt beroende av internationellt bistånd som främst ges av Frankrike. År 2000 fick de stöd bland annat genom avskrivning av skulden. På 90-talet tillfogades Burkina Faso till Världsbankens och Den internationella valutafondens, IMF, strukturanpassningsprogram och som en följd av detta privatiserades stora delar av den statligt ägda industrin. Landet har även infört nya investeringsregler vilket politikerna hoppas ska locka fler utländska investerare. Tack var dessa regler och andra lagförslag som gynnat gruvsektorn har det skett en ökning av guldutvinning. Landets regering arbetar aktivt med att förbättra flickors grundskoleutbildning samt fokuserar på bättre villkor för infrastruktur- och jordbrukssektorn samt landreformer.[12] Med franskt stöd har det fattiga Burkina Faso blivit ett centrum för Afrikas filmproduktion, i huvudstaden hålls vartannat år Afrikas största filmfestival FESPACO.

Demografi

Burkina Fasos befolkning består av en stor mängd etniska grupper. Det dominerande folket (knappt hälften av invånarna) är mossi, som bevarat gamla traditioner och riter. De lever av hackjordbruk i landets mellersta och norra delar. Fulani är boskapsskötare (delvis nomadiserande) i norr. Drygt 40 % av invånarna är muslimer. I övrigt är inhemska religioner betydelsefulla. Landet har omkring 10 % kristna. Landets officiella språk är sedan kolonialtiden franska, vilket få infödda talar. Det största afrikanska språket är mossi. Skolväsendet var länge eftersatt och analfabetismen är hög.[13] Burkina Fasos största hälsoproblem är aids. 2015 hade 95 300 personer hiv eller aids och 3 600 dör i hiv eller aids per år.[2]

  • Naturlig befolkningstillväxt: 3,01 % (2016)
  • Födelsetal: 41,6 ‰ (2016)
  • Dödlighet (hela befolkningen): 11,5 ‰ (2016)
  • Spädbarnsdödlighet: 73,8 ‰ (2016)
  • Antal barn/kvinna: 4,86 (2016)
  • Befolkningens medianålder: 17,2 år (2016)
  • Förväntad livslängd vid födseln: 55,5 år (2016)
    • Män 53,4 år
    • Kvinnor 57,6 år
  • Åldersstruktur (2016):
    • 0-14 år: 45,04 %
    • 15-24 år: 20,08 %
    • 25-54 år: 29,28 %
    • 55-64 år: 3,16 %
    • 65 år och äldre: 2,44 %
  • Etniska grupper (2010):
  • Språk: Franska, afrikanska språk tillhörande den sudanesiska språkfamiljen talas av 90 % av befolkningen
  • Analfabetism: 64,0 % (2015)
    • Hos män: 57,0 %
    • Hos kvinnor: 70,7 %
  • Ungdomsarbetslöshet: 3,8 % (2006)
    • Hos män: 4,6 %
    • Hos kvinnor: 2,9 %
  • Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 5,2 % (2014)
  • Andel av barn under 5 år som är underviktiga: 26,2 % (2010)

Siffror tagna från CIA World Factbook om inget annat anges.[2]

Religion

Det finns ingen helt tillförlitlig statistik rörande religiös tillhörighet i Burkina Faso. Majoriteten av befolkningen utövar någon form av traditionell naturreligion men många blandar denna med kristna eller muslimska seder, synkretismen är mycket utbredd.

En uppskattning av religiös tillhörighet i landet kan se ut enligt följande:

Islam har en lång historia i området. På 1400-talet drog guldruschen till sig muslimska handelsmän från dioulafolket, i angränsande delar av Afrika. De tog sig infödda hustrur och blev en del av Mossiriket.[15]

Under Ma Ba Diakhus jihad mot fransmännen under 1800-talet spreds islam i Voltaregionen och angränsande delar av Västafrika. Trots detta kom islam senare att gynnas av den franska kolonialmakten, som ofta hellre tillsatte muslimska hövdingar och administratörer än animistiska dito. Efter andra världskriget har en explosiv ökning av koranskolor och moskébyggen ägt rum i Burkina Faso. Nationalistiska krafter har inte sällan sett islam som en effektiv motkultur mot det västerländska inflytandet i landet.

De första katolska missionärerna anlände till landet, för att arbeta bland mossifolket, efter att det 1897 blivit ett franskt protektorat. Idag uppskattas över 10 % av mossierna vara katoliker. 1921 kom pingstmissionärer från Assemblies of God, som idag är den största protestantiska kyrkan i Burkina Faso. De följdes av missionärer från Christian and Missionary Alliance (1923), Serving in Mission (1930)[16], Worldwide Evangelization Cruzade (1937) och Evangelical Pentecostal Mission (1945). Dessa fem missionssällskap slog sig ned i olika delar av landet och evangeliserade därmed olika folkgrupper.

1971 påbörjade de amerikanska sydstatsbaptisterna, mission i Burkina Faso. Senare har även andra trossamfund, som mennoniterna, följt efter. [17]

Både islam (särskilt sufismen) och kristendomen ökar, på de traditionella religionernas bekostnad. Många muslimer bor i norr och i städerna i centrala Burkina Faso medan de kristna ofta bor i de södra och centrala delarna av landet. Animisterna har sina starkaste fästen på landsbygden.

De flesta etniska grupper är religiöst heterogena men fulani- och dioulafolken är övervägande muslimer medan gurunsifolket har en klar majoritet kristna. Det finns även mindre grupper av syriska och libanesiska invandrare i landets två största städer. Över 90%  av dem är kristna.

Kultur

Burkina Fasos litteratur bygger på en en muntlig tradition, som även fortsätter vara viktig. År 1934, under den franska ockupationen, publicerade Dim-Dolobsom Ouedraogos sin bok Maximes, pensées et devinettes mossi (Maximes, Thoughts and Riddles of the Mossi). Boken är en förteckning av Mossifolkets muntliga tradition.[18] Den muntliga traditionen fortsatte att influera landets författare även efter självständigheten under 1960-talet. Exempel på författare under den tiden är Nazi Boni och Roger Nikiema.[19] Under 1960-talet ökade antalet publicerade pjäser.[18] Sedan 1970-talet har allt mer litteratur börjat publicerats i landet.[20]

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Bedömning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2016 59,1 (Mostly Unfree) 104 av 178
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2016 22,66 (0 är bäst) 42 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2015 38 (0 är väldigt korrupt-100 väldigt rent) 76 av 167
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2014 0,402 - low human development 183 av 188

Externa länkar

Referenser

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 69. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ [a b c d e] ”Country: Burkina Faso”. The World Factbook. CIA. 3 november 2016. https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/uv.html. Läst 16 november 2016. 
  3. ^ ”Burkina Faso population statistics” (på engelska). GeoHive. Arkiverad från originalet den 27 september 2016. https://web.archive.org/web/20160927043557/http://www.geohive.com/cntry/burkina.aspx. Läst 16 november 2016. 
  4. ^ ”Human Development Index and its components” (på engelska). Förenta nationerna. 25 april 2014. http://hdr.undp.org/en/content/table-1-human-development-index-and-its-components. Läst 16 november 2016. 
  5. ^ [a b c] Bonniers Stora Lexikon, På CD-rom, 2000
  6. ^ ”Burkina Faso”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/burkina-faso. Läst 6 september 2011. 
  7. ^ [a b c d e] Bra Böckers lexikon, band 25, tredje upplagan
  8. ^ [a b c] Respons (uppslagsverk), band 1, andra upplagan
  9. ^ Länder i fickformat, Utrikespolitiska Institutet
  10. ^ http://www.newint.org/columns/country/2011/07/01/burkina-faso-profile/
  11. ^ http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=22&year=2009&country=7576
  12. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/uv.html
  13. ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  14. ^ Operation World Arkiverad 27 december 2004 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Engelska Wikipedia
  16. ^ SIM i Burkina Faso Arkiverad 9 mars 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ Evangelical Dictionary of World Missions av A Scott Moreau, Harold A Netland, Charles Edward van Engen och David Burnett, Baker Book House Company, 2000
  18. ^ [a b] Salhi, Kamal (1999). Francophone Voices. Intellect Books. sid. 37. ISBN 1902454030. http://books.google.com/?id=G9u9TeDegXMC 
  19. ^ Allan, Tuzyline Jita (1997). Women's Studies Quarterly: Teaching African Literatures in a Global Literary. Feminist Press. sid. 86. ISBN 155861169X. http://books.google.com/?id=QD8TgZVWugYC 
  20. ^ Marchais, Julien (2006) (på franska). Burkina Faso. Petit Futé. sid. 91–92. ISBN 2746916010. http://books.google.com/?id=6jsBLSzJWYsC 
v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Afrika
v • r
Afrikanska unionen (AU)
v • r
Islamiska konferensen
Islam
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Burkina_Faso&oldid=40066926”