Burulisår

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Burulisår
Burulisår på fotleden av en person från Ghana.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10A31.1 (ILDS A31.120)
ICD-9031.1
DiseasesDB8568
MeSHsvensk engelsk

Burulisår (även Bairnsdale-sår, Searls-sår, eller Daintree-sår[1][2][3], en. Buruli ulcer) är en infektionssjukdom orsakad av Mycobacterium ulcerans.[4] Tidigt infektionsförlopp karakteriseras av smärtfria noder eller svullnad i området.[4] Detta kan sedan utvecklas till en ulceration eller ett sår.[4] Ulcerationen kan vara större inåt än vid hudytan och kan vara omgiven av svullnad.[5] Ibland kan skelettet involveras då sjukdomen progredierar.[4] Vanligen drabbas armar eller ben.[4] Feber är ovanligt.[4]

M. ulcerans frisätter ett toxin känt som mykolakton, vilket hämmar immunförsvaret och leder till vävnadsdöd.[4] Bakterier från samma familj orsakar även tuberkulos och lepra (M. Tuberculosis, respektive M. leprae).[4] Det är oklart hur sjukdomen sprids.[4] Vattenkällor tros vara inblandade.[5] År 2013 fanns inget effektivt vaccin mot Buruli.[6][4]

Vid tidig behandling med antibiotika under åtta veckor uppvisas effekt hos 80% av människor.[4] Detta innefattar ofta antibiotika i form av rifampicin och streptomycin.[4] clarithromycin eller moxifloxacin används ibland istället för streptomycin.[4] Annan behandling kan inbegripa kirurgi för att avlägsna såret eller ulcerationen.[7][4] Vanligen bildas ett ärr efter att såret läkt.[6]

Sjukdomen uppstår vanligen i landsbygden i subsahariska Afrika, framförallt i Elfenbenskusten, men förekommer även i Asien, västra Stilla havet och i Nord- och Sydamerika.[4] Sjukdomen finns i fler än 32 länder.[5] Ungefär fem till sex tusen fall förekommer per år.[4] Sjukdomen har även påvisats i en rad andra djur utöver människan.[4] Den beskrevs först av Albert Ruskin Cook år 1897.[5]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Buruli ulcer, 8 december 2014.
  1. ^ James, William D.; Berger, Timothy G.; et al. (2006). Andrews' Diseases of the Skin: clinical Dermatology. Saunders Elsevier. sid. 340. ISBN 0-7216-2921-0 
  2. ^ Rapini, Ronald P.; Bolognia, Jean L.; Jorizzo, Joseph L. (2007). Dermatology: 2-Volume Set. St. Louis: Mosby. sid. Chapter 74. ISBN 1-4160-2999-0 
  3. ^ Lavender, CJ; Senanayake, SN; Fyfe, JA; Buntine, JA; Globan, M; Stinear, TP; Hayman, JA; Johnson, PD (2007 Jan 15). ”First case of Mycobacterium ulcerans disease (Bairnsdale or Buruli ulcer) acquired in New South Wales.”. The Medical journal of Australia 186 (2): sid. 62-3. PMID 17223764. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] ”Buruli ulcer (Mycobacterium ulcerans infection) Fact sheet N°199”. World Health Organization. 1 juni 2013. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs199/en/. Läst 23 februari 2014. 
  5. ^ [a b c d] Nakanaga, K; Yotsu, RR; Hoshino, Y; Suzuki, K; Makino, M; Ishii, N (2013). ”Buruli ulcer and mycolactone-producing mycobacteria.”. Japanese journal of infectious diseases 66 (2): sid. 83-8. PMID 23514902. 
  6. ^ [a b] Einarsdottir, T; Huygen, K (2011 Nov). ”Buruli ulcer.”. Human vaccines 7 (11): sid. 1198-203. PMID 22048117. 
  7. ^ Sizaire V, Nackers F, Comte E, Portaels F (2006). ”Mycobacterium ulcerans infection: control, diagnosis, and treatment”. Lancet Infect Dis 6 (5): sid. 288–296. doi:10.1016/S1473-3099(06)70464-9. PMID 16631549. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S1473-3099(06)70464-9.