Kille
Kille (uttalas /ɕɪlːɛ/ eller /kɪlːɛ/[a]), även känt som cambio, campio, kambio och kamfio,[1] är ett spel som spelas med speciella spelkort med anor från ett medeltida franskt hasardspel. I Sverige hade spelet som kortspel sin storhetstid under 1750-talet men det är ett av de äldsta fortfarande spelade kortspelen.[2]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Det franska hasardspelet Coucou uppfanns i Frankrike runt 1500 och spreds över Centraleuropa. I slutet av 1600-talet framställde en italiensk tillverkare en kortlek anpassad för spelet. Kortspelet fick namnet cuccú efter det högsta kortet, i leken. Cuccú hade 38 kort, två sviter med 19 kort i varje. Elva av korten i varje svit var nummerkort, numrerade 0-10. De övriga korten var motivkort, där Spannen och Gycklarmasken rankades lägre än nummersviten. Fem av korten rankades högre; Värdshuset, Katten, Hästen, Vakten och Göken. Det nittonde kortet, Harlekin, stod utanför rangordningen och dess värde avgjordes av det spel som spelades och kunde variera i samma spel.[2]
Kortspelet Cuccú spreds norrut över Europa och blev i Sydtyskland, Österrike och Schweiz känt under namnen Hexenspiel och Vogelkarten, ungefär häxspelet och fågelkorten.[2]
Kortspelet förändrades något på sin vandring genom Europa och omnämndes i Sverige som campio första gången 1741 i ett domstolsprotokoll. Campio var en förvrängning av cambio, eller camfio, vilket var det namn som började användas i Sverige. Namnet Kille är dokumenterat första gången 1833 (återfinns dock i privat korrespondens från år 1826) och var det allmänt använda från 1850-talet. Kille är förmodligen en slangartad förvrängning av Harlekin som nu var det högst rankade kortet, men ändå hade kvar in särställning i en del spel.[2]
Kortspelets nummerkort och figurer hade ändrats så att kortleken bestod av 48 kort, i två serier. Nummerkorten hade blivit tolv och var numrerade 1-12. Det blev tre kort med lägre värden än nummerkorten; nummerkortet noll blev motivkortet Kransen, Spannen blev Blompottan och Gycklarmasken blev Blaren, ofta avbildad med en mask. Korten med högre värden än nummerserien var, i stigande ordning: Värdshus, Kavall, Husu, Husar, Cucu och Harlekin.[2]
Kulturpåverkan[redigera | redigera wikitext]
Killespelet har satt avtryck i det svenska språket. Till exempel kommer uttrycken Svinhugg går igen, om en elakhet som slår tillbaka på utföraren, och gå värdshus förbi, om en chans som gått förlorad, från spelet byteskille.
Killespelet har också letat sig in i den svenska litteraturen. Carl Michael Bellmans Fredmans Testamente nummer 181, Kambiospelet, handlar om en spelares förtvivlan under ett parti:[3]
- Hej, gutår, och kambio!
- Granne, marsch ur potten!
- Blaren, den hundsvotten —
- Kambio . . . och kuku står.
- Jag ser skorsten ryka:
- Värdshus måste stryka...
Falstaff, fakir rimmade i ABC för bokstaven P:[4]
- Proletären gärna ville
- dricka punsch och spela kille
Kortleken[redigera | redigera wikitext]
Killeleken består av 42 kort. Det finns ingen färg i kille men två kort av varje valör. Valörerna är i rangordning från högsta till lägsta:
- Harlekin,[5] även kallad "killen".[1]
- Kuku, Kucku[6] även kallad Gök.
- Husar, även kallad Husse.
- Husu, även kallad Svin eller Gris.
- Kavall.
- Värdshus.
- Nummerkort, med en fransk lilja för varje ental i valören: 12, 11, 10...3, 2 ,1.
- Kransen.
- Blompottan, även kallad Pottan eller Blomkrukan.
- Blaren, även kallad Blarre.
Killelekar går bra att få tag på också idag. Två svenska tillverkare, Öbergs (Carta Mundi) och Offason gör idag killelekar.
Enkortskille (byteskille)[redigera | redigera wikitext]
Enkortskille, även kallat byteskille, är det traditionella hasardspelet med killekort och spelas med 3 till 13 deltagare.
Given delar ut ett kort till varje deltagare. Det gäller att inte ha lägst kort efter att alla byten genomförts eller försökts att göras. Den som har lägst kort förlorar spelet, men det finns andra sätt att åka ut innan det utretts vem som sitter på lägsta kortet.
Ett byte görs med den som sitter till vänster, det kallas att sticka, önskas inget byte göras säger den som är i tur att byta att den är nöjd och daskar i bordet. Med några undantag görs bytet med kortet dolt. Vad som händer vid ett bytesförsök avgörs av den tänkta mottagarens kort:
- Kuku: Har spelaren en Kuku är omgången över och alla måste visa sina kort. Den som sitter på Kukun säger då "Emot Kuku ingen byta får", "Kuku står" eller "Den flög upp, duvan".
- Husar: Vid byte till en Husar svarar kortinnehavaren "Husar ger hugg". Den bytande spelaren är genast utslagen, "död".
- Husu: Kortinnehavaren med en Husu säger "Svinhugg går igen" och bytet genomförs inte. Dessutom hävs samtliga byten med det inblandade kortet, om det varit sådana, så att det åter hamnar hos den som hade det först.
- Kavall och Värdshus: Den som sitter med Kavall eller Värdshus säger "Kavall förbi" respektive "Värdshus förbi" och bytaren måste vända sig till den som sitter efter.
Övrigt:
- Gå i lek: Given som sitter som sista person kan välja att byta med resterande kort. Det får även en spelare göra som velat byta med given och denna haft Kavall eller Värdshus. Byts Kavall eller Värdshus ur leken blir det inget byte.
- Kort som avslöjats vid ett byte visas och ligger sedan synligt framför spelaren under resten av given.
- Harlekinkort som byts hanteras öppet. Om ett Harlekinkort fås i given eller byts från leken är det högsta kortet. Fås det i ett byte är det det lägsta kortet. Ett Harlekinkort som stöter på Husukort går tillbaks till den som hade det först. Det har då, för den spelaren, gått från att vara högsta till lägsta kort.
När det blir visning, antingen för att alla byten gjorts, eller för att en spelare stött på en Kuku, åker den eller de med lägst kort ut tillsammans med de som dödats under spelet. Det går att köpa sig in igen, men bara tre gånger: Första gången för en insats, andra gången för halv pott och sista för hel pott.
När två spelare återstår blir det omgiv om en fått Harlekin, visning om en fått Kuku och förlust om någon försöker byta med Husu eller Husar.[7]
Andra spel med killekortleken[redigera | redigera wikitext]
- Femkortskille (knackkille)
(med varianterna auktionskille och pokerkille) - Krypkille
(med varianterna smygkille och ålandskille)
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Uttalet med /k/ är vanligare i södra Sverige.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”kille”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kille. Läst 10 december 2017.
- ^ [a b c d e] Insticksblad i Killelek från Offason. Regler för Killespelet – Historik. Dan Glimne.
- ^ [Fredmans Testamente nummer 181, Kambiospelet. Carl Michael Bellman. Läst 2012-06-17
- ^ Envar sin egen professor, på Artbin. Falstaff, fakir.
- ^ ”Kille”. Språktidningen. http://spraktidningen.se/artiklar/2009/04/kille. Läst 10 december 2017.
- ^ "Kucku". SAOB. Läst 2012-01-29.
- ^ Insticksblad i Killelek från Offason. Regler för Killespelet. Ali Jerremalm.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Glimne, Dan (2016). Kortspelshandboken (3., utök. uppl.). Stockholm: Känguru. sid. 405-426. ISBN 978-91-7663-115-7
- Torgny, Ove (2003). Tio spel med spader kung. Stockholm: Bilda. sid. 90-100. ISBN 91-574-7484-2
- Werner, Einar; Sandgren, Tore (1975). Kortoxen (9., rev. uppl.). Stockholm: Forum. sid. 103-111. ISBN 91-37-05798-7