Louis-Ferdinand Céline

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Céline)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Louis-Ferdinand Céline
L.-F. Céline c Meurisse 1932.jpg
Född27 maj 1894[1][2][3]
Courbevoie[4]
Död1 juli 1961[1][2][3]
Meudon[5]
NationalitetFransk
SysselsättningDramatiker, skribent, militär, författare och läkare, obstetriker
Noterbara verkResa till nattens ände, Död på krita och Från slott till slott
Make/makaÉdith Follet
(g. 1919–1926)
Elizabeth Craig
(g. 1926–1933)[6]
Lucette Destouches
(g. 1935–1961)
UtmärkelserPrix Renaudot (1932)
NamnteckningCéline signature.jpg
Redigera Wikidata

Louis-Ferdinand Céline, egentligen Louis Ferdinand Auguste Destouches, född 27 maj 1894 i Courbevoie, död 1 juli 1961 i Meudon, var en fransk författare och läkare.[7]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Louis Ferdinand Destouches växte upp under fattiga förhållanden utanför Paris. Under första världskriget blev han något av en nationalhjälte, då han sårades och förklarades invalid till 75 procent, och kunde efter tjänstgöringen utbilda sig till läkare. Han kom att arbeta i kommunens tjänst som chef för polikliniken i Clichy, en förstad norr om Paris. Författarnamnet kommer av moderns flicknamn.

Hans författarskap är mycket säreget för sin tids stränga estetiska normer. Romanerna uttrycker författarens egenartade och subjektiva världsbild och alienation. Romanen Resa till nattens ände (Voyage au bout de la nuit, 1932) väckte ett formidabelt uppseende. Céline betraktades som klar favorit till Goncourtpriset, men fick sedermera nöja sig med Renaudotpriset. Céline blev över en natt en ryktbar författare. Under en period strax före andra världskriget författade han antisemitisk propaganda, Bagatelle pour un massacre (1937) och l'École des cadavres (1938). Skrifterna väckte en våldsam indignation. Céline fick lämna sin post som chef för polikliniken i Clichy, han stämdes för ärekränkning och l'École des cadavres förbjöds. Céline med familj flydde efter kriget till Danmark där han i december 1945 fängslades för detta. Han tillbringade 14 månader i fängslat förvar. 1950 dömdes han av de franska domstolarna till ett års fängelse, böter, samt förlust av sina medborgerliga rättigheter. Efter påtryckningar kom han 1951 i åtnjutande av den allmänna amnesti som utlystes 1947, och kunde i juni 1951 återvända till Frankrike. Efter kriget beklagade sig Céline över att hans rykte smutsats ner av hans antisemitism och samarbete med de tyska ockupanterna. Han skulle dock aldrig ångra eller ta avstånd från sina antisemitiska uttalanden, utan kom istället att förneka Förintelsen.

Som romanförnyare och idéförfattare har han utövat påverkan på Samuel Beckett, Jean-Paul Sartre, Henry Miller och Charles Bukowski. Även svenska författare, såsom Sture Dahlström, har låtit sig inspireras.

Svenska röster om Resa till nattens ände: Bengt Holmqvist (Dagens Nyheter): "Ett mästerverk i fransk romankonst, kanske det största efter Proust". Bengt Söderbergh (Expressen): "En av de största och oumbärligaste romanerna om det första världskriget och den närmaste efterkrigstiden […] Céline kom till språket med en farligare helvetesmaskin än surrealisterna; efteråt kändes det för många omöjligt att skriva romaner på samma sätt som före Céline".

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Voyage au bout de la nuit (1932)
  • Mort à credit (1936)
  • Bagatelle pour un massacre (1937)
  • Guignol's band (1944)
  • Casse-pipe (1949)
  • Féerie pour une autre fois (1952)
  • Normance (Féerie II) (1954)
  • D'un château l'autre (1957)
  • Nord (1960)
  • Guignol's band II (Le Pont de Londres) (1964)
  • Rigodon (postumt 1969)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Internet Movie Database, IMDb ID: nm1563053co0047972, läst: 13 augusti 2015
  2. ^ [a b] data.bnf.fr : open data platform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: licence ouverte
  3. ^ [a b] SNAC, Social Networks and Archival Context ID: w6vd73sx, omnämnd som: Louis-Ferdinand Céline, läst: 9 oktober 2017
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014, licens: CC0
  6. ^ läs online,
  7. ^ ”Louis-Ferdinand Céline”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/louis-ferdinand-celine. Läst 4 januari 2019.