Hoppa till innehållet

CD-i

Från Wikipedia
CD-i
CD-i logo.png
Philips_CD-i-2.jpg
En Philips CD-i-spelare.
Grundinformation
TillverkarePhilips
Magnavox
TypStationär multimediaspelare och spelkonsol
GenerationFjärde generationen
LanseringUSA 3 december 1991[1]
Japan 25 april 1992[2]
Europa 1992[3]
Livslängd1991–1998[4]
Hårdvara
KontrollerFjärrkontroll, styrplatta, gamepad, mus, trackball m.fl.[5]
CPUPhilips SCC68070 15,5 MHz[6]
MediaCD-i, ljud-CD, CD+G, Video CD (med tilläggskort)[1]
Mjukvara
OperativsystemCD-RTOS
DatorgrafikPhilips SCC66470 / MCD 212[6]
AudioMCD 221, 16-bitars stereo, ADPCM-stöd[6]
Övrigt
Sålda enheterPhilips uppgav en installerad bas på 1 miljon enheter 1994[7]
CD-i-prototyp och professionellt system ur 180-serien.

CD-i (ursprungligen Compact Disc-Interactive) är ett interaktivt multimediaformat och en hårdvaruplattform utvecklad av Philips och Sony. Formatet specificerades i den så kallade Green Book-standarden som en utvidgning av CD-formatet, med stöd för ljud, text, grafik och interaktivitet på samma skiva.[3][8]

CD-i lanserades för konsumentmarknaden i början av 1990-talet och marknadsfördes som en kombination av spelkonsol, multimediaspelare och utbildningsplattform. Formatet fick dock aldrig något större kommersiellt genomslag. I efterhand är systemet främst känt för sin blandning av spel, uppslagsverk, utbildningsprogram och videobaserade produktioner, liksom för titlar som Hotel Mario och de omdiskuterade Zelda-spelen till systemet.[3][4]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Utvecklingen av CD-i inleddes 1984, två år efter att den vanliga CD-skivan introducerats. Formatet offentliggjordes första gången av Philips och Sony vid Microsofts CD-ROM-konferens i Seattle 1986.[9][3] Målet var att skapa ett system för utbildning, informationsdistribution, affärsapplikationer och hemanvändning, utan att användaren behövde en fullskalig persondator.[10]

Philips betraktade inledningsvis CD-i främst som ett multimediasystem snarare än som en renodlad spelkonsol. De första modellerna riktades därför både till professionella användare och till hemmamarknaden.[3] De professionella systemen i 180-serien demonstrerades redan 1988, medan de första konsumentmodellerna lanserades i slutet av 1991.[1][11]

Trots höga ambitioner fick CD-i svårt att hävda sig kommersiellt. Systemet var dyrt vid lanseringen, samtidigt som billigare multimedia-PC-datorer blev allt vanligare. Under mitten av 1990-talet försökte Philips i högre grad marknadsföra CD-i som spelplattform, men konkurrensen från bland annat Sega Mega-CD, 3DO och senare Playstation var hård.[12][5]

Philips avvecklade successivt satsningen under andra halvan av 1990-talet. Speltillverkningen upphörde 1998,[4] medan formatet i begränsad omfattning levde vidare ytterligare en tid. Den sista ordinarie speltiteln för systemet blev Solar Crusade 1999.[3]

Format och teknik

[redigera | redigera wikitext]

CD-i-skivor hade samma fysiska format som vanliga CD-skivor, men kunde lagra upp till 744 MB data och kombinera flera typer av innehåll, såsom ljud, grafik, animationer, text och video.[13] Standardens tekniska grund definierades i Green Book, som även specificerade filsystem, hårdvaruplattform och operativsystem.[8]

Till skillnad från en vanlig CD-ROM-enhet var en CD-i-spelare en komplett dator med egen processor och eget operativsystem. Systemet byggde på en Motorola 68000-baserad arkitektur och körde operativsystemet CD-RTOS, som i sin tur baserades på OS-9 från Microware.[8][14]

Tekniska specifikationer

[redigera | redigera wikitext]
Moderkortet i en Philips CD-i 220.
  • Processor: Philips SCC68070, 15,5 MHz[6]
  • Operativsystem: CD-RTOS[8]
  • Primärminne: 1 MB RAM[6]
  • Grafik: Philips SCC66470 / MCD 212[6]
  • Upplösning: cirka 384 × 280 till 768 × 560, beroende på modell och bildläge[6]
  • Färger: upp till 16,7 miljoner, varav 32 768 samtidigt på skärmen[5]
  • Ljud: 16-bitars stereo med ADPCM-stöd[6]
  • Lagringsmedium: CD-i, ljud-CD, CD+G, Photo CD och, med tillägg, Video CD[1]

För uppspelning av MPEG-1-video och Video CD krävdes i regel ett separat instickskort, Digital Video Cartridge.[15]

Modeller

[redigera | redigera wikitext]

CD-i-kompatibla spelare släpptes i flera länder, bland annat i Belgien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Hongkong, Luxemburg, Nederländerna, Japan, Singapore, Storbritannien och USA. Systemet distribuerades även i delar av det tidigare Östblocket. Kort före att formatet lades ned rapporterades dessutom planer på lanseringar i bland annat Brasilien, Indien, Australien, Kina, Sydafrika, Indonesien och Filippinerna.[16][17]

Philips modeller

[redigera | redigera wikitext]

Utöver konsumentmodeller marknadsfördes även professionella och utvecklingsinriktade CD-i-spelare av Philips Interactive Media Systems och dess återförsäljare. Det första CD-i-systemet, utvecklat i samarbete med Kyocera, introducerades 1988 som det modulära systemet Philips 180/181/182.[18][19]

I USA såldes många spelare under varumärket Magnavox, som var ett dotterbolag till Philips.

Philips släppte flera olika serier av CD-i-spelare, riktade mot olika användningsområden:[20]


  • 100-serien – modulära system (180/181/182) avsedda för professionellt bruk och demonstrationer
  • 200-serien – konsumentmodeller som 205, 210 och 220; i USA marknadsfördes modell 205 som CDI 910 vid lanseringen i december 1991
  • 300-serien – portabla spelare som 310, 350, 360 och 370, främst avsedda för professionella presentationer
  • 400-serien – budgetmodeller såsom 450, 470 och 490, riktade mot spelmarknaden och utbildningssektorn
  • 500-serien – bland annat modell 550, som liknade 450 men inkluderade MPEG-kort för videouppspelning
  • 600-serien – avancerade professionella system (601, 602, 604, 605, 615, 660 och 670) med stöd för kringutrustning såsom diskettstationer och tangentbord
  • 700-serien – inkluderade modell 740 med ytterligare funktioner, exempelvis RS-232-port

Det fanns även hybridprodukter som integrerade CD-i i andra apparater, exempelvis stereosystemet FW380i', TV-apparaten 21TCDi30 samt CD-i/PC 2.0, ett expansionskort för IBM PC-kompatibela datorer.[21]

Översikt över Philips CD-i-modeller

[redigera | redigera wikitext]
Serie Exempelmodeller Användning
100-serien 180, 181, 182 Professionella system
200-serien 205, 210, 220 Konsumentmarknad
300-serien 310, 350, 360 Portabla professionella system
400-serien 450, 470, 490 Spel och utbildning
500-serien 550 Spel och multimedia

Andra tillverkare

[redigera | redigera wikitext]

Förutom Philips producerade även flera andra företag CD-i-spelare, i vissa fall långt efter att Philips själva upphört att tillverka formatet.[22]

Bland dessa märks:

Flera andra elektronikföretag visade också prototyper eller uttryckte intresse för formatet, bland annat Panasonic, Pioneer, JVC, Toshiba, Epson, Ricoh, Fujitsu, Samsung och Yamaha.[23]

Spel och program

[redigera | redigera wikitext]

CD-i utvecklades som ett allmänt multimediasystem, och programutbudet omfattade därför inte bara spel utan även uppslagsverk, utbildningsprogram, museiguider, informationsskivor och affärsapplikationer.[24] Innan internet blev allmänt tillgängligt hade CD-i därför en viss attraktionskraft som bärare av interaktivt informationsinnehåll.[3]

Philips försökte inledningsvis tona ned maskinens karaktär av spelkonsol för att undvika direkt konkurrens med etablerade spelsystem.[12] Efter hand blev dock spelen den del av programbiblioteket som fick störst uppmärksamhet. Bland de mest kända titlarna finns Burn:Cycle, Mad Dog McCree, Dragon's Lair, Hotel Mario, Link: The Faces of Evil, Zelda: The Wand of Gamelon och Zelda's Adventure.[15][25]

De fyra Nintendo-relaterade titlarna tillkom efter att ett planerat samarbete mellan Nintendo och Philips kring en CD-baserad lösning för Super Nintendo hade avbrutits. Som en följd av detta fick Philips rätt att använda vissa av Nintendos figurer i CD-i-spel.[26][25]

CD-Online

[redigera | redigera wikitext]

CD-i hade även nätverksfunktioner. Genom ett särskilt modem och en särskild programskiva, CD-Online (i USA marknadsfört som Web-i), kunde användaren visa enklare webbsidor, skicka e-post och använda vissa onlinetjänster via TV:n.[27][28]

Tjänsten lanserades i Storbritannien 1995 och senare även i Nederländerna och Belgien.[27] Endast ett känt spel, RAM Raid, fick stöd för CD-Online i form av nätverksbaserat flerspelarläge.[29]

Mottagande och kommersiellt utfall

[redigera | redigera wikitext]

Philips satsade stort på CD-i, men systemet fick aldrig något egentligt genombrott. Lanseringspriset var högt, maskinen hade en otydlig position mellan dator, videospelare och spelkonsol, och spelutbudet ansågs svagt jämfört med konkurrenternas.[12][5]

1994 uppgav Philips att den installerade basen globalt uppgick till omkring en miljon enheter.[7] Två år senare rapporterade The Wall Street Journal att CD-i hade sålt omkring 400 000 enheter i USA under fem år.[30]

I spelpressen fick systemet ofta kritik för svag hårdvara i förhållande till priset, ojämn spelkvalitet och ovanliga handkontroller. Next Generation beskrev 1995 CD-i som ett system som ”utmärker sig i praktiskt taget ingenting” och gav det ett mycket lågt betyg.[5]

Eftermäle

[redigera | redigera wikitext]

Efter nedläggningen har CD-i främst blivit ihågkommet som ett av 1990-talets mest omdiskuterade multimediasystem. I efterhand har det både lyfts fram som ett tidigt försök att förena spel, video, musik och nätverkstjänster i en och samma apparat, och kritiserats för att ha varit tekniskt och marknadsmässigt felpositionerat.[3][12]

Systemet har också blivit känt för sina Nintendo-licensierade spel, vilka ofta nämns i sammanhang om ovanliga eller kritiserade delar av Mario- och Zelda-seriernas historia.[25]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 ”COMPANY NEWS; New Philips CD” (på engelska). The New York Times. 2 april 1992. https://www.nytimes.com/1992/04/02/business/company-news-new-philips-cd.html. Läst 7 mars 2026.
  2. ↑ Batenburg, Sebastiaan (7 juli 2007). ”CD-i in Japan - Philips Artspace and Japan Interactive Media” (på engelska). Cdii.blogspot.com. Arkiverad från originalet den 13 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120613035215/https://cdii.blogspot.com/2007/07/cd-i-in-japan-philips-artspace-denshi.html. Läst 7 mars 2026.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 8 ”History of the Philips CD-i” (på engelska). Philipscdi.com. Arkiverad från originalet den 30 juli 2023. https://web.archive.org/web/20230730050356/https://www.philipscdi.com/history.htm. Läst 7 mars 2026.
  4. 1 2 3 Snow, Blake (4 maj 2007). ”The 10 Worst-Selling Consoles of All Time” (på engelska). GamePro. Arkiverad från originalet den 8 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070508035815/http://www.gamepro.com/gamepro/domestic/games/features/111823.shtml. Läst 7 mars 2026.
  5. 1 2 3 4 5 ”Which Game System is the Best!?” (på engelska). Next Generation (12): sid. 77. december 1995.
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 Forster, Winnie (2005) (på engelska). The Encyclopedia of Game Machines: Consoles, Handhelds and Home Computers 1972–2005. Gameplan. sid. 208. ISBN 978-3-00-015359-4
  7. 1 2 ”Olivier Raoul – TF1” (på engelska). The World of CD-i. https://www.theworldofcdi.com/cd-i_encyclopedia/olivier-raoul-tf1/. Läst 8 mars 2026.
  8. 1 2 3 4 ”Green Book: Full Functional Specification, May 1994 Release 2” (på engelska). Philips/Sony. https://www.lscdweb.com/data/downloadables/2/8/cdi_may94_r2.pdf. Läst 7 mars 2026.
  9. ↑ ”New Computer Express 086” (på engelska). New Computer Express. 1986. https://archive.org/details/NewComputerExpress086/page/n1. Läst 7 mars 2026.
  10. ↑ (på engelska) Videodiscs in Healthcare: A Guide to the Industry. Stewart Publishing. 1990. https://archive.org/details/VideodiscsInHealthcareAGuideToTheIndustry_201609/page/n19. Läst 7 mars 2026
  11. ↑ ”Professional CD-i Players” (på engelska). The New International CD-i Association. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211031000000/http://www.icdia.co.uk/players/professional.html. Läst 7 mars 2026.
  12. 1 2 3 4 Miller, Chuck; Dille, H. E.; Wilson, Johnny L. (januari 1994). ”Battle Of The New Machines” (på engelska). Computer Gaming World: sid. 64–76. http://www.cgwmuseum.org/galleries/index.php?year=1994&pub=2&id=114. Läst 7 mars 2026.
  13. ↑ ”The New International CD-i Association FAQ” (på engelska). Icdia.co.uk. Arkiverad från originalet den 30 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210730022318/http://www.icdia.co.uk/faq/cdifaq3.html. Läst 7 mars 2026.
  14. ↑ ”CD-I (Compact Disc-Interactive)” (på engelska). Webopedia. 1 september 1996. https://www.webopedia.com/definitions/cd-i/. Läst 7 mars 2026.
  15. 1 2 ”New Life For CD-i” (på engelska). Electronic Gaming Monthly (55): sid. 20. februari 1994.
  16. ↑ ”Billboard”. Billboard. 15 april 1995. https://books.google.com/books?id=7wsEAAAAMBAJ&pg=PA50.
  17. ↑ ”Video games market sees slow development”. Telecompaper. https://www.telecompaper.com/news/video-games-market-sees-slow-development--64252.
  18. ↑ ”Professional CD-i Players”. The New International CD-i Association. http://www.icdia.co.uk/players/professional.html.
  19. ↑ ”Philips CDI-180 Professional CD-Interactive System”. DutchAudioClassics. http://www.dutchaudioclassics.nl/Philips_CDI-180-Professional_CD-Interactive_system/.
  20. ↑ ”CD-i player system ROM types”. cdiemu.org. https://www.cdiemu.org/?body=site%2Fcditypes.htm.
  21. ↑ 21TCDI30 Handbook. Philips. 1994
  22. ↑ ”Non-Philips CD-i Players”. The New International CD-i Association. http://www.icdia.co.uk/players/nonphilips.html.
  23. ↑ ”CD-i FAQ”. The New International CD-i Association. http://www.icdia.co.uk/faq/cdifaq4.html.
  24. ↑ ”Ahead of Their Time: The Philips CD-i, A Multimedia Gaming Machine with Proprietary Problems” (på engelska). Tech Times. 3 december 2015. https://www.techtimes.com/articles/113000/20151203/ahead-of-their-time-the-philips-cd-i.htm. Läst 7 mars 2026.
  25. 1 2 3 Clemens, Samuel (4 juli 2022). ”Stephen Radosh: An Interview with the Creator of Hotel Mario” (på engelska). Games Reviews. Arkiverad från originalet den 5 juli 2022. https://web.archive.org/web/20220705182426/https://www.gamesreviews.com/news/07/stephen-radosh-a-qa-with-the-creator-of-hotel-mario/. Läst 7 mars 2026.
  26. ↑ ”Nintendo and Philips vs. Sony in new video game war” (på engelska). UPI. 3 juni 1991. https://www.upi.com/Archives/1991/06/03/Nintendo-and-Philips-vs-Sony-in-new-video-game-war/7318675921600/. Läst 7 mars 2026.
  27. 1 2 Parker, Dana; Starrett, Bob (1996) (på engelska). CD-ROM Professional's CD-recordable Handbook: The Complete Guide to Practical Desktop CD. Pemberton Press. sid. 202. ISBN 978-0-910965-18-7
  28. ↑ ”Philips puts Internet on TV sets” (på engelska). New Straits Times. 15 februari 1996. sid. 43. https://news.google.com/newspapers?nid=1295&dat=19960215&id=4YpOAAAAIBAJ&pg=5675,2427974. Läst 7 mars 2026.
  29. ↑ ”RAM Raid” (på engelska). The World of CD-i. https://www.theworldofcdi.com/cd-i_encyclopedia/ram-raid/. Läst 7 mars 2026.
  30. ↑ Trachtenberg, Jeffrey A. (28 juni 1996). ”Philips Suffered a U.S. Flop With CD-Interactive Product” (på engelska). The Wall Street Journal. https://www.wsj.com/articles/SB835915768416880000. Läst 7 mars 2026.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Spelkonsolgenerationer
Formfaktor
Funktion
Generationer
Fjärde generationen
Stationära
Handhållna
Listor
• Emulator • Spel • Tjänster • Historia
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=CD-i&oldid=59204866”