Hoppa till innehållet

CEV Champions League (damer)

Från Wikipedia
CEV Women's Champions League
Sport(er)Volleyboll
LänderEuropa (medlemsländer i CEV)
Tidpunktsept/okt–apr/maj
År1960–
Tidigare namnChampions Cup (1960–2000)
European Champions League (2000–2008)
ArrangörCEV
Regerande mästareItalien Imoco Volley Conegliano (2024–25)
Flest titlarSovjetunionen Dinamo Moskva (11)
WebbplatsOfficiell webbplats

CEV Women's Champions League är den högsta volleybollturneringen för klubblag i Europa för damer. Turneringen spelas varje säsong mellan höst och vår och arrangeras av det europeiska volleybollförbundet (CEV). Utöver Champions League arrangerar CEV också CEV Cup och CEV Challenge Cup för lägre rankade lag.

Turneringen arrangerades första gången säsongen 1960–61 under namnet Champions Cup,[1] på svenska ibland kallad Europacupen.[2] Fram till 1971 spelades turneringen i ett cup-format med hemma- och bortamatcher. Undantaget var den andra säsongen (1961–62) då man istället hade ett gruppspel med två grupper innan finalen. Inför säsongen 1971–72 ändrades den avslutande delen av turneringen till ett tre dagars gruppspel mellan de fyra bästa lagen.[3]

Från den första turneringen fram till Berlinmurens fall dominerade lag från östblocket. Allra bäst gick det för Dinamo Moskva som vann totalt elva titlar under 1960- och 1970-talet. De enda lag utanför östblocket som nådde final var turkiska Eczacıbaşı Istanbul (tvåa 1979–80) och framförallt italienska Olimpia Teodora Ravenna, som spelade ett stort antal finaler under 1980-talet och som säsongen 1987–88 vann turneringen.[4] Från och med säsongen 1987–88 ändrades också den avslutande delen av turneringen till ett "final four"-slutspel med semifinaler, final och match om tredjepris.[3]

Under 1990-talet blev toppen mer geografiskt spridd och framförallt italienska lag började spela en mer framträdande roll. Säsongen 1995–96 infördes ett gruppspel (ligafas) före slutspelet och år 2000 bytte turneringen namn från Champions Cup till Champions League (först European Champions League fram till 2008, därefter CEV Champions League).[5][6] De italienska framgångarna fortsatte även in på 2000-talet, framförallt genom Volley Bergamo som vann totalt sju titlar mellan 1997 och 2010.[4]

På 2010-talet började även turkiska lag nå stora framgångar och det lag som vunnit flest titlar under Champions League-eran (från säsongen 2000–01) är Vakıfbank Istanbul, som 2023 vann sin sjätte titel.[7] Från säsongen 2018–19 ersattes "final four"-avslutningen på turneringen med "super finals", som innebar att dam- och herrfinalen spelades på samma dag och plats.[8] Säsongen 2024–25 återgick man till det tidigare upplägget med "final four" som spelas under en helg.[9]

Huvudturneringen består av ett gruppspel följt av ett slutspel. Antalet lag som deltar i gruppspelet utökades 2018 från 16 till 20 lag. Samtidigt infördes ett nytt rankingsystem som avgör hur många lag från varje land som får delta.[10] De bäst rankade länderna får en eller flera platser direkt till gruppspelet, medan de sämre rankade länderna får en plats till kvalspelet som avgörs innan gruppspelet.[11]

I gruppspelet är lagen indelade i fem grupper med fyra lag i varje grupp, där alla lagen i gruppen möts i en hemma- och en bortamatch. De fem gruppvinnarna går vidare direkt till kvartsfinal, medan de fem grupptvåorna och den bästa grupptrean får spela playoff-matcher om de återstående tre kvartsfinalplatserna. Vinnarna av kvartsfinalerna går vidare till "final four", där semifinaler, final och match om tredjepris spelas under samma helg.[12]

Finalresultat och topp fyra-lagen per säsong.[4][6]

Säsongen 1960–61 spelades turneringen som en utslagsturnering
År Final Semifinalister
Vinnare Resultat Tvåa
1960–61
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–2
3–0
Polen
AZS-AWF Warszawa
Rumänien CS Dinamo București och
Tjeckien Slavia Prag
vann 6–2 över två matcher
Säsongen 1961–62 spelades turneringen med en gruppfas med 2 grupper om 4 lag, där de två bästa möttes i finalen
År Final Andraplats i gruppen
Vinnare Resultat Tvåa
1961–62
mer information
Sovjetunionen
Burevestnik Odessa
3–1
3–0
Bulgarien
Slavia Sofia
Rumänien CS Dinamo București och
Polen VK Legia Warszawa
vann 6–1 över två matcher
Från säsongen 1962–63 spelades turneringen som en utslagsturnering
År Final Semifinalister
Vinnare Resultat Tvåa
1962–63
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–1
3–2
Polen
AZS-AWF Warszawa
Tjeckien Dynamo Prag och
Bulgarien Levski Sofia
vann 6–3 över två matcher
1963–64
mer information
Bulgarien
Levski Sofia
3–0
1–3
Östtyskland
Dynamo Berlin
Sovjetunionen ZHVK Dinamo Moskva och
Polen AZS-AWF Warszawa
vann 4–3 över två matcher
1964–65
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–0
3–0
Östtyskland
Dynamo Berlin
Bulgarien Levski Sofia och
Rumänien CS Dinamo București
vann 6–0 över två matcher
1965–66
mer information
Sovjetunionen
CSKA Moskva
3–0
3–0
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Polen AZS-AWF Warszawa och
Bulgarien Levski Sofia
vann 6–0 över två matcher
1966–67
mer information
Sovjetunionen
CSKA Moskva
3–0
3–0
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Östtyskland Dynamo Berlin och
Bulgarien Levski Sofia
vann 6–0 över två matcher
1967–68
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–0
3–2
Sovjetunionen
CSKA Moskva
Östtyskland DHFK Leipzig och
Rumänien CS Dinamo București
vann 6–2 över två matcher
1968–69
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–1
3–2
Sovjetunionen
CSKA Moskva
Bulgarien Akademik Sofia och
Tjeckoslovakien Slavia Bratislava
vann 6–3 över två matcher
1969–70
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–1
3–0
Ungern
NIM-SE Budapest
Sovjetunionen CSKA Moskva och
Tjeckoslovakien Tatran Střešovice
vann 6–1 över två matcher
1970–71
mer information
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
3–0
3–0
Tjeckoslovakien
Tatran Střešovice
Bulgarien Levski-Spartak Sofia och
Polen Wisła Kraków
vann 6–0 över två matcher
Från säsongen 1971–72 spelades den avslutande delen som en serie[3]
År Finalvärd Vinnare Tvåa Trea Fyra
1971–72
mer information
Belgien
La Louvière
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Tjeckoslovakien
Tatran Střešovice
Sovjetunionen
Lokomotiv Moskva
Polen
Start Łódź
1972–73
mer information
Nederländerna
Apeldoorn
Ungern
NIM-SE Budapest
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Polen
Start Łódź
Östtyskland
Dynamo Berlin
1973–74
mer information
Turkiet
Bursa
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Ungern
NIM-SE Budapest
Bulgarien
Levski-Spartak Sofia
Östtyskland
Dynamo Berlin
1974–75
mer information
Italien
Catania
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Bulgarien
Levski-Spartak Sofia
Ungern
NIM-SE Budapest
Östtyskland
Dynamo Berlin
1975–76
mer information
Belgien
Eupen
Tjeckoslovakien
Rudá Hvězda Praha
Bulgarien
Levski-Spartak Sofia
Nederländerna
Van Houten
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien
OK Röda stjärnan Belgrad
1976–77
mer information
Turkiet
Izmir
Sovjetunionen
ZHVK Dinamo Moskva
Ungern
NIM-SE Budapest
Östtyskland
Traktor Schwerin
Bulgarien
Levski-Spartak Sofia
1977–78
mer information
Västtyskland
Rheine
Östtyskland
Traktor Schwerin
Ungern
NIM-SE Budapest
Polen
Start Łódź
Italien
Savoia Alzano
1978–79
mer information
Turkiet
Izmir
Bulgarien
CSKA Sofia
Ungern
NIM-SE Budapest
Östtyskland
Dynamo Berlin
Tjeckoslovakien
Slávia Bratysława
1979–80
mer information
Tjeckoslovakien
Gottwaldov
Tjeckoslovakien
Rudá Hvězda Praha
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
Albanien
Dinamo Tirana
Ungern
NIM-SE Budapest
1980–81
mer information
Liechtenstein
Schaan
Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
Bulgarien
Levski-Spartak Sofia
Östtyskland
Traktor Schwerin
Tjeckoslovakien
Slávia UK Bratislava
1981–82
mer information
Italien
Ravenna
Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
Nederländerna
DVC Dokkum
Västtyskland
SV Lohhof
Bulgarien
Levski-Spartak Sofia
1982–83
mer information
Turkiet
Ankara
Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
Ungern
Vasas Izzo Budapest
Tjeckoslovakien
Slávia UK Bratislava
Västtyskland
SV Lohhof
1983–84
mer information
Västtyskland
München
Bulgarien
CSKA Sofia
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Västtyskland
SV Lohhof
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
1984–85
mer information
Italien
Ravenna
Sovjetunionen
ADK Alma-Ata
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Ungern
Tungsram SC Budapest
Västtyskland
SV Lohhof
1985–86
mer information
Sverige
Uppsala
Sovjetunionen
CSKA Moskva
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Östtyskland
Dynamo Berlin
Polen
Czarni Słupsk
1986–87
mer information
Västtyskland
Karlsruhe
Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Östtyskland
Dynamo Berlin
Sovjetunionen
CSKA Moskva
Från säsongen 1987–88 avslutades turneringen åter med ett cupspel[3]
År Finalvärd Final Bronsmatch
Vinnare Resultat Tvåa Trea Fyra
1987–88
mer information
Grekland
Thessaloniki
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
3–1 Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
Östtyskland
Dynamo Berlin
Bulgarien
CSKA Sofia
1988–89
mer information
Belgien
Bryssel
Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
3–1 Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Östtyskland
Dynamo Berlin
Bulgarien
CSKA Sofia
1989–90
mer information
Italien
Forlì
Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
3–1 Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Albanien
Dinamo Tirana
Frankrike
RC de France Paris
1990–91
mer information
Kroatien
Zagreb
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien
Mladost Zagreb
3–0 Sovjetunionen
Uralochka Sverdlovsk
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Nederländerna
Avero Sneek
1991–92
mer information
Italien
Ravenna
Italien
Olimpia Teodora Ravenna
3–2 Kroatien
Mladost Zagreb
Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Tyskland
CJD Feuerbach
1992–93
mer information
Italien
Santeramo in Colle
Italien
PVF Matera
3–1 Italien
Olimpia Teodora Ravenna
Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Kroatien
Mladost Zagreb
1993–94
mer information
Kroatien
Zagreb
Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
3–2 Kroatien
Mladost Zagreb
Italien
PVF Matera
Tjeckien
VK UP Olomouc
1994–95
mer information
Italien
Bari
Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
3–0 Spanien
CV Murcia
Ukraina
Iskra Luhansk
Italien
PVF Matera
1995–96
mer information
Österrike
Wien
Italien
PVF Matera
3–2 Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Ukraina
Iskra Luhansk
Frankrike
RC Cannes
1996–97
mer information
Italien
Bergamo
Italien
Volley Bergamo
3–1 Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Frankrike
RC Cannes
Italien
Parmalat Matera
1997–98
mer information
Kroatien
Dubrovnik
Kroatien
ŽOK Dubrovnik
3–0 Turkiet
Vakıfbank Ankara
Italien
Volley Bergamo
Frankrike
VBC Riom
1998–99
mer information
Italien
Bergamo
Italien
Volley Bergamo
3–0 Turkiet
Vakıfbank Ankara
Frankrike
RC Cannes
Spanien
CV Tenerife
1999–00
mer information
Turkiet
Bursa
Italien
Volley Bergamo
3–1 Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
Polen
Nafta Piła
2000–01
mer information
Ryssland
Nizjnij Tagil
Italien
Volley Modena
3–0 Italien
Capo Sud Reggio Calabria
Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
2001–02
mer information
Turkiet
Istanbul
Frankrike
RC Cannes
3–1 Italien
Volley Bergamo
Spanien
CV Tenerife
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
2002–03
mer information
Polen
Piła
Frankrike
RC Cannes
3–1 Ryssland
Uralochka Jekaterinburg
Italien
Volley Bergamo
Italien
Volley Modena
2003–04
mer information
Spanien
Teneriffa
Spanien
CV Tenerife
3–2 Italien
Sirio Perugia
Frankrike
RC Cannes
Azerbajdzjan
Azerrail Baku
2004–05
mer information
Spanien
Teneriffa
Italien
Volley Bergamo
3–0 Italien
Sant'Orsola Asystel Novara
Spanien
CV Tenerife
Frankrike
RC Cannes
2005–06
mer information
Frankrike
Cannes
Italien
Sirio Perugia
3–1 Frankrike
RC Cannes
Italien
Volley Bergamo
Turkiet
VakıfBank Istanbul
2006–07
mer information
Schweiz
Zürich
Italien
Volley Bergamo
3–2 Ryssland
Dinamo Moskva
Spanien
CV Tenerife
Schweiz
Voléro Zürich
2007–08
mer information
Spanien
Murcia
Italien
Sirio Perugia
3–1 Ryssland
VK Zaretje Odintsovo
Italien
Asystel Novara
Spanien
CAV Murcia 2005
2008–09
mer information
Italien
Perugia
Italien
Volley Bergamo
3–2 Ryssland
Dinamo Moskva
Italien
Sirio Perugia
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
2009–10
mer information
Frankrike
Cannes
Italien
Volley Bergamo
3–2 Turkiet
Fenerbahçe Istanbul
Frankrike
RC Cannes
Italien
Asystel Novara
2010–11
mer information
Turkiet
Istanbul
Turkiet
VakıfBank Istanbul
3–0 Azerbajdzjan
Rabita Baku
Turkiet
Fenerbahçe Istanbul
Italien
Scavolini Pesaro
2011–12
mer information
Azerbajdzjan
Baku
Turkiet
Fenerbahçe Istanbul
3–0 Frankrike
RC Cannes
Ryssland
Dinamo Kazan
Italien
MC-Carnaghi Villa Cortese
2012–13
mer information
Turkiet
Istanbul
Turkiet
Vakıfbank Istanbul
3–0 Azerbajdzjan
Rabita Baku
Italien
Unendo Yamamay Busto Arsizio
Turkiet
Galatasaray Daikin
2013–14
mer information
Azerbajdzjan
Baku
Ryssland
Dinamo Kazan
3–0 Turkiet
Vakıfbank Istanbul
Azerbajdzjan
Rabita Baku
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
2014–15
mer information
Polen
Szczecin
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
3–0 Italien
Unendo Yamamay Busto Arsizio
Turkiet
Vakıfbank Istanbul
Polen
Chemik Police
2015–16
mer information
Italien
Montichiari
Italien
Pomì Casalmaggiore
3–0 Turkiet
Vakıfbank Istanbul
Turkiet
Fenerbahçe Istanbul
Ryssland
Dinamo Kazan
2016–17
mer information
Italien
Villorba
Turkiet
VakıfBank Istanbul
3–0 Italien
Imoco Volley Conegliano
Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
Ryssland
Dinamo Moskva
2017–18
mer information
Rumänien
Bukarest
Turkiet
VakıfBank Istanbul
3–0 Rumänien
CSM Volei Alba Blaj
Italien
Imoco Volley Conegliano
Turkiet
Galatasaray Daikin
Från säsongen 2018–19 ersattes "Final Four" med "Super Finals"[8]
År Finalvärd Final Semifinalister
Vinnare Resultat Tvåa
2018–19
mer information
Tyskland
Berlin
Italien
Igor Gorgonzola Novara
3–1 Italien
Imoco Volley Conegliano
Turkiet Vakıfbank Istanbul och
Turkiet Fenerbahçe Istanbul
2019–20
mer information
Ej avslutad på grund av Covid-19-pandemin[a]
2020–21
mer information
Italien
Verona
Italien
Imoco Volley Conegliano
3–2 Turkiet
Vakıfbank Istanbul
Italien Igor Gorgonzola Novara och
Italien Unet E-Work Busto Arsizio
2021–22
mer information
Slovenien
Ljubljana
Turkiet
Vakıfbank Istanbul
3–1 Italien
Imoco Volley Conegliano
Turkiet Fenerbahçe Istanbul[b]
2022–23
mer information
Italien
Turin
Turkiet
Vakıfbank Istanbul
3–1 Turkiet
Eczacıbaşı Istanbul
Turkiet Fenerbahçe Istanbul och
Italien Igor Gorgonzola Novara
2023–24
mer information
Turkiet
Antalya
Italien
Imoco Volley Conegliano
3–2 Italien
Vero Volley Milano
Turkiet Eczacıbaşı Istanbul och
Turkiet Fenerbahçe Istanbul
Från säsongen 2024–2025 avslutades turneringen åter med "Final Four"[9]
År Finalvärd Final Bronsmatch
Vinnare Resultat Tvåa Trea Fyra
2024–25
mer information
Turkiet
Istanbul
Italien
Imoco Volley Conegliano
3–0 Italien
Savino Del Bene Scandicci
Italien
Vero Volley Milano
Turkiet
Vakıfbank Istanbul

Titlar per klubb

[redigera | redigera wikitext]
Klubb Titlar Säsong
Sovjetunionen/Ryssland Dinamo Moskva 11 1960–61, 1962–63, 1964–65, 1967–68, 1968–69, 1969–70, 1970–71, 1971–72, 1973–74, 1974–75, 1976–77
Sovjetunionen/Ryssland Uralochka Jekaterinburg 8 1980–81, 1981–82, 1982–83, 1986–87, 1988–89, 1989–90, 1993–94, 1994–95
Italien Volley Bergamo 7 1996–97, 1998–99, 1999–00, 2004–05, 2006–07, 2008–09, 2009–10
Turkiet VakıfBank Istanbul 6 2010–11, 2012–13, 2016–17, 2017–18, 2021–22, 2022–23
Sovjetunionen CSKA Moskva 3 1965–66, 1966–67, 1985–86
Italien Imoco Volley Conegliano 3 2020–21, 2023–24, 2024–25
Tjeckoslovakien Rudá Hvězda Praha 2 1975–76, 1979–80
Bulgarien CSKA Sofia 2 1978–79, 1983–84
Italien Olimpia Teodora Ravenna 2 1987–88, 1991–92
Italien PVF Matera 2 1992–93, 1995–96
Frankrike RC Cannes 2 2001–02, 2002–03
Italien Sirio Perugia 2 2005–06, 2007–08
Sovjetunionen Burevestnik Odessa 1 1961–62
Bulgarien Levski Sofia 1 1963–64
Ungern NIM-SE Budapest 1 1972–73
Östtyskland Traktor Schwerin 1 1977–78
Sovjetunionen ADK Alma-Ata 1 1984–85
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien/Kroatien HAOK Mladost 1 1990–91
Kroatien ŽOK Dubrovnik 1 1997–98
Italien Volley Modena 1 2000–01
Spanien CV Tenerife 1 2003–04
Turkiet Fenerbahçe Istanbul 1 2011–12
Ryssland Dinamo Kazan 1 2013–14
Turkiet Eczacıbaşı Istanbul 1 2014–15
Italien Volleyball Casalmaggiore 1 2015–16
Italien Igor Gorgonzola Novara 1 2018–19

Titlar per land

[redigera | redigera wikitext]
Land Titlar Säsong
Sovjetunionen Sovjetunionen 22 1960–61, 1961–62, 1962–63, 1964–65,1965–66, 1966–67, 1967–68, 1968–69, 1969–70, 1970–71, 1971–72, 1973–74, 1974–75, 1976–77, 1980–81, 1981–82, 1982–83, 1984–85, 1985–86, 1986–87, 1988–89, 1989–90
Italien Italien 19 1987–88, 1991–92, 1992–93, 1995–96, 1996–97, 1998–99, 1999–00, 2000–01, 2004–05, 2005–06, 2006–07, 2007–08, 2008–09, 2009–10, 2015–16, 2018–19, 2020–21, 2023–24, 2024–25
Turkiet Turkiet 8 2010–11, 2011–12, 2012–13, 2014–15, 2016–17, 2017–18, 2021–22, 2022–23
Bulgarien Bulgarien 3 1963–64, 1978–79, 1983–84
Ryssland Ryssland 3 1993–94, 1994–95, 2013–14
Tjeckoslovakien Tjeckoslovakien 2 1975–76, 1979–80
Frankrike Frankrike 2 2001–02, 2002–03
Ungern Ungern 1 1972–73
Östtyskland Östtyskland 1 1977–78
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Jugoslavien 1 1990–91
Kroatien Kroatien 1 1997–98
Spanien Spanien 1 2003–04

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Endast tre av åtta kvartsfinaler hade spelats när CEV den 23 april 2020 meddelade att turneringen inte skulle slutföras på grund av Covid-19-pandemin.[13]
  2. ^ På grund av Rysslands invasion av Ukraina 2022 uteslöts lag från Ryssland från turneringen. Då en av kvartsfinalerna var mellan två ryska lag gick inget av dessa vidare till semifinal.[14]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ ”CLVolleyW Info” (på engelska). cev.eu. https://championsleague.cev.eu/en/history/2021/women/#info. Läst 21 maj 2025. 
  2. ^ ”#SVBF60år – del 4: Mesta mästarna gick obesegrade i över tre år”. volleyboll.se. 14 april 2021. https://volleyboll.se/forbundet/nyheter/nyheter-forbundet/2021-04-14-svbf60ar---del-4-mesta-mastarna-gick-obesegrade-i-over-tre-ar. Läst 21 maj 2025. 
  3. ^ [a b c d] ”European Volleyball History Book I” (på engelska) (PDF). cev.eu. https://inside.cev.eu/media/t4znh4gw/cev-european-volleyball-history-book-i.pdf. Läst 21 maj 2025. 
  4. ^ [a b c] ”CEV 40th Anniversary Book: Back to the Future” (på engelska) (PDF). cev.eu. https://inside.cev.eu/media/21hga5pi/cev-40th-anniversary-book-web.pdf. Läst 21 maj 2025. 
  5. ^ ”European Volleyball History Book II” (på engelska) (PDF). cev.eu. https://inside.cev.eu/media/3l5bim2q/cev-european-volleyball-history-book-ii.pdf. Läst 21 maj 2025. 
  6. ^ [a b] ”Champions League History Women” (på engelska). cev.eu. https://championsleague.cev.eu/en/history/#women. Läst 21 maj 2025. 
  7. ^ ”VakifBank Continues to Reign Supreme in the CEV Champions League Volley” (på engelska). cev.eu. 20 maj 2023. https://championsleague.cev.eu/en/articles/2023/vakifbank-continues-to-reign-supreme-in-the-cev-champions-league-volley/. Läst 21 maj 2025. 
  8. ^ [a b] ”SuperFinalsBerlin a true milestone in Volleyball history” (på engelska). cev.eu. 10 maj 2019. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=1119&NewsID=29130. Läst 21 maj 2025. 
  9. ^ [a b] ”CLVolleyW Final Four to take place in Istanbul” (på engelska). cev.eu. 14 februari 2025. https://championsleague.cev.eu/en/articles/2025/clvolleyw-final-four-to-take-place-in-istanbul/. Läst 21 maj 2025. 
  10. ^ ”Major changes to Champions League format to break new ground in Volleyball” (på engelska). cev.eu. 25 maj 2018. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=1119&NewsID=27278. Läst 21 maj 2025. 
  11. ^ ”CEV European Cups 2026 Slot Allocations” (på engelska) (PDF). cev.eu. 14 februari 2025. https://inside.cev.eu/media/u3hlhhgj/2026-slots-allocation-final.pdf. Läst 21 maj 2025. 
  12. ^ ”CEV Champions League Volley 2025 Official Communication” (på engelska) (PDF). cev.eu. https://inside.cev.eu/media/eeiptz5l/cev-european-volleyball-cups-official-communication-2025-n7-web.pdf. Läst 21 maj 2025. 
  13. ^ ”CEV Champions League Volley 2020 Women Quarter-Finals” (på engelska). cev.eu. 23 april 2020. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionView.aspx?ID=1196&PID=1946. Läst 21 maj 2025. 
  14. ^ ”CEV Champions League Volley 2022 Women: Match Details Dinamo-Ak Bars Kazan – Dinamo Moskow” (på engelska). cev.eu. 22 maj 2023. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/MatchPage.aspx?mID=61098&ID=1317&CID=7868&PID=2266. Läst 21 maj 2025. 
  15. ^ ”Tenerife Marichal Takes Ultimate Title” (på engelska). cev.lu. 21 mars 2004. Arkiverad från originalet den 7 april 2004. https://web.archive.org/web/20040407072534/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_online/755/1711/1606_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  16. ^ ”IECL Title Back to Bergamo” (på engelska). cev.lu. 17 mars 2005. Arkiverad från originalet den 25 mars 2005. https://web.archive.org/web/20050325054220/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_online/755/1711/4278_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  17. ^ ”After CEV Cup Follows Champions League Title” (på engelska). cev.lu. 19 mars 2006. Arkiverad från originalet den 21 april 2006. https://web.archive.org/web/20060421041228/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_online/755/1711/6081_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  18. ^ ”Bergamo Win Champions League for Fifth Time” (på engelska). cev.lu. 25 mars 2007. Arkiverad från originalet den 28 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080328072319/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_archive/news_archive_2007/news_archive_2007_03/8361_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  19. ^ ”Second Indesit Champions League Trophy for Colussi Perugia” (på engelska). cev.lu. 6 april 2008. Arkiverad från originalet den 22 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110722153640/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_archive/news_archive_2008/news_archive_2008_04/11476_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  20. ^ ”Bergamo regina d'Europa” (på italienska). dallarivolley.com. 29 mars 2009. https://www.dallarivolley.com/it-it/bergamo-regina-deuropa.aspx. Läst 21 maj 2025. 
  21. ^ ”Volley Bergamo Wins 2010 CEV Indesit European Champions League” (på engelska). cev.lu. 4 april 2010. Arkiverad från originalet den 7 april 2010. https://web.archive.org/web/20100407083445/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_online/755/1711/16651_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  22. ^ ”VakifGunesTTelekom completes Turkish fairy tale in Istanbul” (på engelska). cev.lu. 20 mars 2011. Arkiverad från originalet den 24 mars 2011. https://web.archive.org/web/20110324195548/http://www.cev.lu/mmp/online/website/news/news_online/755/1711/19279_EN.html. Läst 21 maj 2025. 
  23. ^ ”Fenerbahce and a Korean star named Kim shine in Baku” (på engelska). cev.eu. 25 mars 2012. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=551&NewsID=12286. Läst 21 maj 2025. 
  24. ^ ”Vakifbank Istanbul wins second Champions League title with perfect record” (på engelska). cev.eu. 10 mars 2013. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=569&NewsID=14351. Läst 21 maj 2025. 
  25. ^ ”Dinamo Kazan dethrones VakifBank to claim the 2014 Champions League title” (på engelska). cev.eu. 16 mars 2014. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=678&NewsID=16853. Läst 21 maj 2025. 
  26. ^ ”Glorious Final Four ends with glorious awarding ceremony” (på engelska). cev.eu. 5 april 2015. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=739&NewsID=20035. Läst 21 maj 2025. 
  27. ^ ”Pomì Casalmaggiore cap memorable 12 months by winning their first CEV DenizBank Champions League” (på engelska). cev.eu. 10 april 2016. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=882&NewsID=22965. Läst 21 maj 2025. 
  28. ^ ”Eight stars shine bright after making it to #CLF4Treviso Dream Team” (på engelska). cev.eu. 24 april 2017. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=968&NewsID=25386. Läst 21 maj 2025. 
  29. ^ ”Way to finish your career! Gözde honoured as MVP at #CLF4Bucharest” (på engelska). cev.eu. 6 maj 2018. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=1036&NewsID=27187. Läst 21 maj 2025. 
  30. ^ ”Juantorena and Egonu the superstars of historic #SuperFinalsBerlin” (på engelska). cev.eu. 19 maj 2019. https://www-old.cev.eu/Competition-Area/CompetitionNews.aspx?ID=1119&NewsID=29129. Läst 21 maj 2025. 
  31. ^ ”Conegliano è Campione d'Europa” (på italienska). tuttosport.com. 1 maj 2021. https://www.tuttosport.com/news/pallavolo/coppe/2021/05/01-81296872/conegliano_e_campione_d_europa. Läst 21 maj 2025. 
  32. ^ ”FIVB President enjoys CEV Champions League Super Finals” (på engelska). fivb.com. 24 maj 2022. https://www.fivb.com/fivb-president-enjoys-cev-champions-league-super-finals/. Läst 21 maj 2025. 
  33. ^ ”The Worthy SuperFinals MVPs: Paola Egonu & David Smith” (på engelska). cev.eu. 22 maj 2023. https://championsleague.cev.eu/en/articles/2023/the-worthy-superfinals-mvps-paola-egonu-david-smith/. Läst 21 maj 2025. 
  34. ^ ”Isabelle Haak blev Champions League-finalens MVP”. svt.se. 5 maj 2024. https://www.svt.se/sport/volleyboll/isabelle-haak-blev-champions-league-finalens-mvp-basta-avslutet-pa-sasongen. Läst 21 maj 2025. 
  35. ^ ”Isabelle Haak Champions League-mästare med Conegliano”. svt.se. 4 maj 2025. https://www.svt.se/sport/volleyboll/isabelle-haak-champions-league-mastare-med-conegliano. Läst 21 maj 2025.