Cai Melin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Cai Törne Oskar Melin, född 19 april 1925 i Malmö S:t Petri församling, Malmö, död 27 oktober 2013 i Stockholms domkyrkoförsamling, Stockholm[1] var en svensk diplomat och översättare.

Melin var son till chefsarkivarie Carl Melin och Sandra Salmson. Han tog juris kandidatexamen i Stockholm 1954 innan han blev attaché vid Utrikesdepartementet UD samma år. Melin tjänstgjorde i Köpenhamn 1955, Madrid 1957 och var ambassadsekreterare 1960. Melin var andre sekreterare vid UD 1960, förste sekreterare 1961, byrådirektör 1964 och förste ambassadsekreterare i Caracas 1964. Han var departementssekreterare vid UD 1967, kansliråd och chef informationsbyrån 1970. Melin var därefter ambassadör i Jakarta 1973, Manila 1974, hade särskilt uppdrag vid UD 1977 och var departementsråd 1978. Han var ambassadör i Monrovia, Freetown, Conakry, Niamey och Ouagadougou med placering i Stockholm 1979, ambassadör i Lima och La Paz 1982-1984 och hade särskilt uppdrag vid UD 1984-1987.[2]

Vid sidan av sin diplomatiska karriär var Cai Melin verksam som översättare, fram till 1965 som "Cai Törne", 1961-1971 ofta i samarbete med sin dåvarande fru Lena Anér Melin. Han var ledamot av Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet 1970-1972 och styrelseledamot i Svenska institutet 1970-1973. Melin gifte sig 1973 med ambassadrådet Anita Heyer (född 1939), dotter till fabrikschef Egon Lidén och Elly Johansson.[2]

Översättningar (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Robert Paul Smith: Kärlekens spiral (The time and the place) (översatt under pseudonymen Cai Törne, Almqvist & Wiksell/Geber, 1955)
  • Pierre Boulle: Bron över floden Kwai (Le pont de la rivière Kwaï) (som Cai Törne, Bonnier, 1958)
  • John le Carré: Spionen som kom in från kylan (The spy who came in from the cold) (översatt tillsammans med Lena Anér Melin, som "Lena och Cai Törne", Bonnier, 1964)
  • Georges Simenon: Maigrets tålamod (La patience de Maigret) (översatt tillsammans med Lena Anér Melin, Aldus/Bonnier, 1966)
  • Patrick Modiano: Place de l'Étoile (La place de l'Étoile) (översatt tillsammans med Lena Anér Melin, Bonnier, 1970)
  • Agatha Christie: Mord på Allhelgonadagen (Hallowe'en party) (Bonnier, 1971)
  • Jeffrey Archer: Precis på öret (Not a penny more not a penny less) (Bonnier, 1976)
  • Jean-Didier Wolfromm: Brevet till Diane (Diane Lanster) (Bonnier, 1980)
  • Philip Roth: Zuckerman fri (Zuckerman unbound) (Bonnier, 1982)
  • Salman Rushdie: Midnattsbarnen (Midnight's children) (Bonnier, 1983)
  • Truman Capote: Bönhörd: den ofullbordade romanen (Answered prayers) (Bonnier, 1988)
  • Yann Queffélec: Eldens barn (La femme sous l'horizon) (Bonnier, 1990)
  • William Boyd: Den blå eftermiddagen (The blue afternoon) (Bonnier, 1995)

Externa källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2013 DVD-ROM
  2. ^ [a b] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 761. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0761.html