Canada Cup i ishockey 1976

Från Wikipedia
Canada Cup i ishockey 1976
Kanadas flagga
Kanadas flagga
Datum2 - 15 september 1976
Deltagare
Nationer6
Värdskap
LandKanada
USA
OrtMontréal
Ottawa
Philadelphia
Québec
Toronto
Winnipeg
Placeringar
GuldKanada Kanada
SilverTjeckien Tjeckoslovakien
BronsSovjetunionen Sovjetunionen
Övrigt
Matcher17
Mål129 (7,58 per match)
1981

Canada Cup i ishockey 1976, som spelades i Kanada och USA, var den första upplagan av turneringen. Den vanns av Kanada.

De kanadensiska NHL-stjärnorna besegrade 1976 års världsmästare Tjeckoslovakien i finalen. Sovjetunionen slutade på tredje plats, en besvikelse då man satsat på den prestigerika turneringen och dessutom missat världsmästartiteln i april 1976.

Canada Cup kom att kallas då och framgent det "riktiga ishockey-VM". I det vanliga, årliga så kallade världsmästerskapet var öppet professionella spelare inte tillåtna förrän just 1976. (De sovjetiska statsproffsen som låtsades vara militärer, fick dock märkligt nog deltaga.) Detta ledde till att Kanada, som hade världens otvetydigt bästa spelare i form av NHL- (och senare även WHA-) proffsen avstod därför att delta i "VM" 1970–1976. Även efter det första Canada Cup 1976 kom turneringen att fortsätta anses som det riktiga världsmästerskapet då IIHF:s så kallade VM genomfördes och fortfarande (2022) genomförs under våren, då de bästa NHL-spelarna är upptagna med Stanley Cup-slutspelet och därför inte kan delta.

Canada Cup blev en succé såväl sportsligt som publikmässigt. Det kallades världens bästa ishockeyturnering. Särskilt gällde det alla tre matcherna mellan värdnationen Kanada och Tjeckoslovakien. Den andra finalmatchen, som av många då ansågs vara den bästa ishockeymatchen någonsin, bjöd på båda skönspel, tempo och stor dramatik. Den dömdes av svenske domaren Ove Dahlberg, Surahammar, med den äran. Kanada hade utklassat Tjeckoslovakien med 6-0 i första finalen, och inledde i samma överlägsna stil då man tog ledningen med 2-0; då hade man alltså gjort åtta raka mål på finalmotståndaren utan att släppa in något. Inte många förväntade sig då det som komma skulle. Tjeckoslovakien spelade för äran och lyckades sega sig ikapp till 2-2. Kanada tog ånyo ledningen men tjeckoslovakerna lyckades överraskande med fint spel vända till 4-3. Kanada kvitterade till 4-4 vilket stod sig till full tid.

Förlängning med sudden death vidtog. Där dominerade Kanada och gjorde mål ett par gånger. Dessa dömdes dock bort av Ove Dahlberg, som stod emot publiktrycket, som dock var av det accepterande slaget. Till slut lyckades Torontos Darryl Sittler dribbla bort det tjeckoslovakiska försvaret inklusive målvakten Dzurilla och såg till att Lönnlöven vann den prestigeladdade turneringen.

Alla svenska proffsstjärnor i NHL och WHA var tillgängliga för spel i svenska landslaget, med undantag för Christer Abrahamsson och Thommy Abrahamsson; de blev inte uttagna efter en tvist mellan Svenska Ishockeyförbundet och klubblaget New England Whalers. Sverige spelade också inledningsvis mycket övertygande och slog USA 5-2 och nådde oavgjort, 3-3, mot Sovjet efter starka insatser av särskilt Börje Salming, Anders Hedberg och Ulf Nilsson. Sverige förlorade emellertid mot grundseriejumbon Finland med 6-8, trots svensk ledning med 4-1. Finland hade fått storstryk i sina tre första matcher med en sammanlagd målskillnad av 5-29. I Sveriges avslutande match besegrades förgäves de tjeckiska världsmästarna med 2-1 efter två mål av Börje Salming. Salming valdes till turneringens mest värdefulle svenska spelare och togs ut i turneringens stjärnlag som bäste back vid sidan av Kanadas Bobby Orr.

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

  SM V O F GM IM Poäng
Kanada Kanada 5 4 0 1 26 6 8
Tjeckien Tjeckoslovakien 5 3 1 1 19 9 7
Sovjetunionen Sovjetunionen 5 2 1 2 23 14 5
Sverige Sverige 5 2 1 2 16 18 5
USA USA 5 1 1 3 14 21 3
Finland Finland 5 1 0 4 16 42 2

Resultat[redigera | redigera wikitext]

  • Kanada 11-2 Finland
  • Sverige 5-2 USA
  • Tjeckoslovakien 5-3 Sovjetunionen
  • Sverige 3-3 Sovjetunionen
  • Tjeckoslovakien 8-0 Finland
  • Kanada 4-2 USA
  • Sovjetunionen 11-3 Finland
  • Tjeckoslovakien 4-4 USA
  • Kanada 4-0 Sverige
  • Finland 8-6 Sverige
  • Sovjetunionen 5-0 USA
  • Tjeckoslovakien 1-0 Kanada
  • USA 6-3 Finland
  • Sverige 2-1 Tjeckoslovakien
  • Kanada 3-1 Sovjetunionen

Final (bäst av tre)[redigera | redigera wikitext]

  • Kanada 6-0 Tjeckoslovakien
  • Kanada 5-4 Tjeckoslovakien (sd)

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Poängligan[redigera | redigera wikitext]

Plats Spelare SM M A Poäng
1 Sovjetunionen Victor Zhlutkov 5 5 4 9
2 Kanada Bobby Orr 7 2 7 9
3 Kanada Dennis Potvin 7 1 8 9
4 Kanada Bobby Hull 7 5 3 8
5 Tjeckien Milan Novy 7 5 3 8

All Star Team[redigera | redigera wikitext]

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Under Canada Cup 1976 hyllades Sveriges Börje Salming stort på hemmaplan då han fick stående ovationer av den kanadensiska publiken under matchen mellan USA och Sverige, samt även i matchen mellan Kanada och Sverige vilken i likhet med matchen mot USA spelades i Toronto.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tomas Ros (18 augusti 2004). ”1976: Kanada hyllade Salming”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/article10479778.ab. Läst 4 december 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]