Carl-Magnus Hyltenius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl-Magnus Hyltenius
Carl-Magnus Hyltenius
FöddCarl-Magnus Georg Hyltenius
17 mars 1940 (81 år)
Sund
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragCivilekonom/diplomat

Carl-Magnus Georg Hyltenius, född 17 mars 1940 i Sunds församling,[1] är en svensk diplomat.

Efter pol.mag.examen och civilekonomexamen vid Lunds universitet anställdes Hyltenius vid Utrikesdepartementet 1966. Han tjänstgjorde i Paris, Rabat, Genève och London innan han blev minister och biträdande delegationschef vid Stockholmskonferensen 1984. Han blev 1985 departementsråd och enhetschef på Utrikesdepartementets politiska avdelning. Åren 1988-1992 var han ambassadör och chef för Sveriges delegation i nedrustningskonferensen i Genève. Han var då ordförande i en rad förhandlingsgrupper i nedrustningskonferensen och i FN:s generalförsamlings första utskott i New York. Bland annat var han 1990 ordförande i de internationella förhandlingar som ledde fram till konventionen om förbud mot kemiska vapen. Åren 1992-1996 var han ambassadör i Israel och 1997-2000 protokollchef i Utrikesdepartementet. År 2000 utnämndes han till Sveriges ambassadör i Köpenhamn. Han återvände till Utrikesdepartementet 2005 och utnämndes då till utrikesråd. I den egenskapen ledde han samordningen av evakueringen av över 8000 svenskar från kriget i Libanon sommaren 2006.

Hyltenius pensionerades 2007 men har därefter bland annat tjänstgjort som tillförordnad generalkonsul i Los Angeles. År 2009 efterträdde han Anita Gradin som ordförande för Handelskammaren Sverige-Israel.

Han är sedan 1967 gift med adjunkt Bodil Hyltenius.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Carl-Magnus Hyltenius, Swedish Disarmament Policy. Svenska Institutet . Uppsala 1988. ISBN 91-520-0222-5
  • Carl-Magnus Hyltenius, Sverige i det internationella nedrustningsarbetet. Utrikesdepartementet. Stockholm 1989. ISSN 0347-5298

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det 2007
  • Utrikesdepartementets kalender
  • Statskalendern

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  2. ^ ”Le onorificenze della Repubblica Italiana”. www.quirinale.it. https://www.quirinale.it/onorificenze/insigniti/11905. Läst 22 maj 2020. 
  3. ^ ”BOLETIN OFICIAL Nº 29.258 1ª Sección” (på spanska). Boletín Oficial de la República Argentina. 26 oktober 1999. https://www.boletinoficial.gob.ar/detalleAviso/primera/7199926/19991026. Läst 12 november 2020.