Carl Årmann

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Årmann
Carl Årmann SOK.jpg
Information
Född24 augusti 1894
Stora Mellösa församling i Örebro län, Sverige
Död21 april 1988 (93 år)
Oscars församling i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1915–1960
GradGenerallöjtnant
BefälNorrlands artilleriregemente,
Bergslagens artilleriregemente,
III. militärområdet

Carl Nils Gabriel Årmann, född 24 augusti 1894 i Stora Mellösa församling i Örebro län, död 21 april 1988 i Oscars församling i Stockholm,[1] var en svensk militär.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Årmann avlade studentexamen i Örebro 1913. Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1915 och utnämndes samma år till fänrik vid Upplands artilleriregemente, där han befordrades till underlöjtnant 1917[2] och till löjtnant 1918.[3] Han gick Allmänna artillerikursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan (AIHS) 1917–1918 och Högre kursen där 1918–1920.[4] Han var generalstabsaspirant 1923–1925, befordrades till kapten vid Generalstaben 1926,[2] var lärare i krigskonst (strategi) vid AIHS 1928–1933[5] och tjänstgjorde vid Norrbottens artillerikår 1934–1936. Han befordrades till major i Generalstabskåren 1936, var chef för Personalavdelningen i Arméstaben 1937–1940, befordrades till överstelöjtnant 1939 och tjänstgjorde åter vid Norrbottens artillerikår 1940–1941. År 1941 befordrades han till överste, varefter han var chef för AIHS 1941–1942, chef för Norrlands artilleriregemente 1942–1943 och chef för Bergslagens artilleriregemente 1943–1946.[2] Åren 1946–1950 var han ställföreträdande befälhavare för III. militärområdet,[6][7] varpå han 1950 befordrades till generalmajor[2] och var tillförordnad militärbefälhavare för samma militärområde 1950–1951.[2][7] Årmann var 1951–1960 chef för Försvarets kommandoexpedition, varefter han inträdde som generallöjtnant i reserven 1960. Därefter var han chef för Krigsmaterielinspektionen i Handelsdepartementet 1960–1964.[2]

Carl Årmann invaldes 1944 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[8]

Carl Årmann var son till godsägaren Nils Årmann och Alva Lange. Även hans bror Raoul Årmann var militär. Carl Årmann gifte sig 1926 med Brita Flach.[9]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Svenska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Utländska ordnar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
  2. ^ [a b c d e f] Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 82. ISBN 91-8718-418-4 .
  3. ^ Sveriges statskalender för året 1920. Uppsala. 1920. sid. 281 .
  4. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 94, 188. ISBN 91-8718-418-4 .
  5. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 88. ISBN 91-8718-418-4 .
  6. ^ Sveriges statskalender för året 1950. Uppsala. 1950. sid. 317 .
  7. ^ [a b] Sveriges statskalender för året 1951. Uppsala. 1951. sid. 328 .
  8. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 144. ISBN 91-630-4181-2 .
  9. ^ Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700–2000. Chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus Förlag. sid. 241. ISBN 91-87184-74-5 .
  10. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1945. Kungl. Svenska riddareordnarna 1945. Uppsala. 1945. sid. 45. http://runeberg.org/statskal/1945bih/0045.html .
  11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 422 .
  12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1947. Kungl. Svenska riddareordnarna 1947. Uppsala. 1947. sid. 13. http://runeberg.org/statskal/1947bih/0013.html .
  13. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1954. Kungl. Svenska riddareordnarna 1954. Uppsala. 1954. sid. 12 .
  14. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 12 (1950–1959), p. 22, digital avbildning.
  15. ^ [a b c d e] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 1452. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1476.html .