Carl Enckell (diplomat)

Från Wikipedia
Carl Enckell


Tid i befattningen
1917–1918

Finlands diplomatiska representant i Sovjetryssland
Tid i befattningen
1918–1918

Utrikesminister
Tid i befattningen
27 november 1918–28 april 1919
Företrädare Otto Stenroth
Efterträdare Rudolf Holsti

Utrikesminister
Tid i befattningen
2 juni 1922–14 november 1922
Företrädare Rudolf Holsti
Efterträdare Juho Vennola

Utrikesminister
Tid i befattningen
18 januari 1924–31 maj 1924
Företrädare Juho Vennola
Efterträdare Hjalmar J. Procopé

Utrikesminister
Tid i befattningen
8 augusti 1944–17 mars 1950
Företrädare Henrik Ramsay
Efterträdare Åke Gartz

Född Carl Johan Alexis Enckell
7 juni 1876
Sankt Petersburg
Död 26 mars 1959 (82 år)
Helsingfors
Gravplats Sandudds begravningsplats
Nationalitet Finland Finland

Carl Johan Alexis Enckell, född 7 juni 1876 i Sankt Petersburg, död 26 mars 1959 i Helsingfors, var en finländsk diplomat och industriman.[1]

Enckell genomgick Finska kadettkåren i Fredrikshamn, och tjänstgjorde därefter som officer i Ryssland från 1896 till 1899. Därefter utbildade han sig till ingenjör i Dresden. Efter februarirevolutionen 1917 blev Enckell ministerstatssekreterare för Finland i Petrograd och utsågs till det självständiga Finlands första diplomatiska representant i Sovjetryssland 1918. Han var Finlands utrikesminister mellan 1918 och 1919, även åren 1922 och 1924. Från 1919 till 1927 var han sändebud i Paris, och ledde den finländska delegationen vid fredskonferensen i Versailles och representerade Finland i Nationernas förbund mellan 1920 och 1926, bl.a. i samband med behandlingen av Ålandsfrågan. Dess utgång har betecknats som en diplomatisk seger för Enckell.

År 1928 trädde han i näringslivets tjänst. Han var medlem av flera statliga kommittéer, bolagsstyrelser och organisationsstyrelser.

I andra världskrigets slutskede togs hans diplomatiska erfarenhet åter i anspråk. På sommaren 1944 utsågs han till utrikesminister i regeringen Antti Hackzell med huvuduppgift att uppnå fred med Sovjetunionen. Han hade sedan också en central roll i förhandlingarna med den i praktiken ryskledda internationella kontrollkommissionen som övervakade att Finland betalade sitt krigsskadestånd. Vid fredsförhandlingarna i Paris var han ordförande för Finlands delegation, och undertecknade således fördraget 1947. Vid förhandlingarna om VSB-avtalet i Moskva 1948 var han också framträdande. Han avgick som utrikesminister 1950.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandström, Allan: Finlands Frihetsväg 1917–1918.
  2. ^ Kungl. Vasaorden i Sveriges statskalender 1925

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]