Carl Ferdinand Friedrich Lehmann-Haupt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Carl Ferdinand Friedrich Lehmann-Haupt, född 11 mars 1861 i Hamburg, död 24 juli 1938 i Innsbruck, var en tysk arkeolog och historiker.

Lehmann-Haupt blev juris doktor i Göttingen 1883, filosofie doktor i Berlin 1887, amanuens vid Berlinmuseernas egyptologiska avdelning 1887 och privatdocent i gamla tidens historia i Berlin 1893. Han företog 1898–99 en forskningsresa till Armenien och utnämndes 1901 till professor i gamla tidens historia i Berlin. År 1911 antog han kallelse till den gladstoneska professuren i grekiska vid University of Liverpool. Han lämnade vid första världskrigets utbrott denna professur samt var professor i gamla tidens historia 1915–18 i Konstantinopel och från oktober 1918 i Innsbruck. Han uppsatte 1900 och utgav (från 1903 tillsammans med Ernst Kornemann) tidskriften "Klio. Beiträge zur alten Geschichte".

Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • Schamasch-schum-úkīn, König von Babylonien (1892)
  • Allbabylonisches Maß- und Gewichtssystem als Grundlage der antiken Gewichts-, Münz- und Maß-Systeme (1893)
  • Zwei Hauptprobleme der altorientalischen Chronologie (1898)
  • Babylons Kulturmission (1903)
  • Materialien zur ältesten Geschichte Armeniens und Mesopotamiens (1907)
  • Semiramis (1910)
  • Israel, Geschichte seiner politischen Entwicklung (1910)
  • Abriss der griechischen Geschichte (1910)
  • Die Geschichte Judäas und Israels (1911)

Källor[redigera | redigera wikitext]