Carl Gustaf Dücker

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Gustaf Dücker
Målning av Carl Gustaf Dücker.
Titlar
Tidsperiod 1711
Tidsperiod 1719
Tidsperiod 1703
generalmajor i kavalleriet
Tidsperiod 1710
Tidsperiod 1711
general i kavalleriet
Tidsperiod 1713
Tidsperiod 1715
Tidsperiod 1719
Yrke Militär
Övrigt arbete Riksråd, president i Krigskollegium
Militärtjänst
I tjänst för Kungariket Frankrike Frankrike
SverigeSverige
Slag/krig Pfalziska tronföljdskriget

Stora nordiska kriget

Personfakta
Född 1663
Svenska Livland
Död 3 juli 1732
Stockholm
Begravd Riddarholmskyrkan
Frälse/adelsätt Dücker
Sätesgård Jakobsberg, Järfälla socken, Uppland
Far Carl Fredrik Dricker
Mor Anna Elisabeth Sass
Familj
Make/maka Theodora Zkozielska Oginska (1707–1719)
Hedvig Wilhelmina Oxenstierna af Korsholm och Wasa (1720–1732)

Carl Gustaf Dücker, född 1663 i Livland, död natten mellan den 2 och 3 juli 1732 i Stockholm, greve, militär; fältmarskalk 1719, riksråd 1719. Hans föräldrar var den baltiske majoren Carl Fredrik Dücker och Anna Elisabeth Sass.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Dücker började sin krigarbana i fransk tjänst vid 25 års ålder. Han deltog i tre fälttåg under 1690-talet. När Stora nordiska kriget börjar år 1700 befinner sig Dücker i Riga och deltar i stadens försvar mot August den starkes sachsiska här. 14 november samma år utnämns han av kung Karl XII till generaladjutant, och blev överste och regementschef 1703.

Han deltog i kungens fälttåg i Stora nordiska kriget fram till slaget vid Poltava 1709, där han tillfångatogs. Efter att året därpå ha utväxlats befordrades han till generalmajor 1710 och deltog i slaget vid Helsingborg.

12 juli 1711 upphöjdes Dücker till friherre, dock utan introduktion.

1713 utnämndes han till general av kavalleriet. Dücker var ståthållare i Stralsund när Karl XII natten till den 10 november 1714 överraskande ankom dit efter den långa ritten från Turkiet. Han kunde då verkligen känna igen kungen eftersom han varit i hans majestäts tjänst i många år. Dücker var också med vid belägringen av Fredrikshald 1718 och enligt hovpredikant Jöran Nordberg bad Dücker enträget kungen att inte ge sig upp i löpgravarna, vilket konungen avslog med känt resultat. Dücker var även med och försvarade Stockholm i Slaget vid Stäket 1719.

Efter kungens död var Dücker den mest ansedde generalen i Sverige och han bereddes plats i rådet 1719. Han blev också greve och fältmarskalk 1719, och ledde Krigskollegium. Enligt ett citat i Elgenstierna (1927:373) meddelas att "Han var en oförskräckt och lycklig krigshjälte; under tjänsten i Frankrike bevistade han åtta fälttåg, sju belägringar och två stora fältslag samt var med i Carl XII:s alla krig".

Han var först gift med den polska furstinnan Theodora Zkolieska Oginska (1692–1719), som han tvingade till giftermål sedan han tillfångatagit henne och hennes syster under kriget i Polen; och andra gången med Hedvig Vilhelmina Oxenstierna (1682–1758)[1] Carl Gustaf Dücker är begravd i Wasaborgska graven i Riddarholmskyrkan.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norrhem, Svante (2007). Kvinnor vid maktens sida : 1632–1772. Lund: Nordic Academic Press. Libris länk. ISBN 978-91-89116-91-7 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]