Carl Gustaf Dücker

Carl Gustaf Dücker
Carl Gustaf Dücker
	Kopparstick föreställande Carl Gustaf Dücker av Martin Bernigeroth.
	Titlar
	Friherre till Säby
Tidsperiod	1711
	Greve till Jakobsberg
Tidsperiod	1719
	överste
Tidsperiod	1703
	generalmajor i kavalleriet
Tidsperiod	1710
	generallöjtnant
Tidsperiod	1711
	general i kavalleriet
Tidsperiod	1713
	överkommendant i Wismar
Tidsperiod	1715
	generalguvernör över Livland
Tidsperiod	1719
Yrke	Militär
Övrigt arbete	Riksråd, president i Krigskollegium
	Militärtjänst
I tjänst för	Frankrike; Sverige
Slag/krig	Pfalziska tronföljdskriget Stora nordiska kriget Belägringen av Riga; Slaget vid Narva; Slaget vid Düna; Slaget vid Kliszów; Belägringen av Thorn; Stormningen av Lemberg; Slaget vid Vilna; Slaget vid Olkieniki; Slaget vid Oposjnja; Slaget vid Poltava; Slaget vid Helsingborg; Slaget vid Gadebusch; Belägringen av Stralsund; Belägringen av Fredrikstens fästning; Slaget vid Stäket;
	Personfakta
Född	1663; Svenska Livland
Död	3 juli 1732; Stockholm
Begravd	Riddarholmskyrkan
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Dücker
Sätesgård	Jakobsberg, Järfälla socken, Uppland
Far	Carl Fredrik Dricker
Mor	Anna Elisabeth Sass
	Familj
Make/maka	Theodora Zkozielska Oginska (1707–1719); Hedvig Wilhelmina Oxenstierna af Korsholm och Wasa (1720–1732)
	Heraldiskt vapen
	;

Carl Gustaf Dücker, född 1663 i Livland, död natten mellan den 2 och 3 juli 1732 i Stockholm, var en svensk greve, militär och riksråd.

Biografi

Dücker, som var son till den baltiske majoren Carl Fredrik Dücker och Anna Elisabeth Sass, började sin krigarbana i fransk tjänst vid 25 års ålder. Han deltog i tre fälttåg under 1690-talet. När Stora nordiska kriget började år 1700 befann sig Dücker i Riga och deltog i stadens försvar mot August den starkes sachsiska här. 14 november samma år utnämndes han av kung Karl XII till generaladjutant och blev överste och regementschef 1703 för Dückers dragonregemente.

Han deltog i kungens fälttåg i Stora nordiska kriget fram till slaget vid Poltava 1709, där han tillfångatogs. Efter att året därpå ha utväxlats befordrades han till generalmajor 1710 och deltog i slaget vid Helsingborg.

12 juli 1711 upphöjdes Dücker till friherre, dock utan introduktion. 1712 var han i tjänst under Magnus Stenbock på kampanj i Nordtyskland och sårades under slaget vid Gadebusch den 20 december. Han blev tvungen att söka läkarhjälp i Lübeck och lämnade Stenbocks armé. ^[1]

1713 utnämndes han till general av kavalleriet. Dücker var ståthållare i Stralsund när Karl XII natten till den 10 november 1714 överraskande ankom dit efter den långa ritten från Turkiet. Han kunde då verkligen känna igen kungen eftersom han varit i kungens tjänst i många år. Dücker var också med vid belägringen av Fredrikshald 1718 och enligt hovpredikant Jöran Nordberg bad Dücker enträget kungen att inte ge sig upp i löpgravarna, vilket kungen avslog med känt resultat. Dücker var även med och försvarade Stockholm i Slaget vid Stäket 1719.

Efter kungens död var Dücker den mest ansedde generalen i Sverige och han bereddes plats i rådet 1719. Han blev också greve och fältmarskalk 1719, och ledde Krigskollegium. Enligt ett citat i Elgenstierna (1927:373) meddelas att "Han var en oförskräckt och lycklig krigshjälte; under tjänsten i Frankrike bevistade han åtta fälttåg, sju belägringar och två stora fältslag samt var med i Carl XII:s alla krig".

Han var först gift med den polska furstinnan Theodora Zkolieska Oginska (1692–1719), som han tvingade till giftermål sedan han tillfångatagit henne och hennes syster under kriget i Polen, och andra gången med Hedvig Vilhelmina Oxenstierna (1682–1758)^[2] Carl Gustaf Dücker är begravd i Wasaborgska graven i Riddarholmskyrkan.

Bilder

Dückers hustru i hans andra äktenskap, Hedvig Vilhelmina Oxenstierna. Porträtt av David von Krafft.

Se även

Källor

Noter

^ Eriksson, Ingvar (2007). Karolinen Magnus Eriksson. Atlantis. sid. 270-271. ISBN 978-91-7353-158-0. Läst 3 november 2024
^ Norrhem, Svante (2007). Kvinnor vid maktens sida : 1632–1772. Lund: Nordic Academic Press. Libris 10428618. ISBN 978-91-89116-91-7

Litteratur

Elgenstierna Gustaf, red (1926). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 2, af Chapman-Fägerstråle. Stockholm: Norstedt. Libris 10076748
Sundberg, Ulf (2003). ”Vägen till toppen: Carl Gustaf Dücker fick en lysande bana - både som militär och politiker”. Populär historia 2003:4,: sid. 45–48 : ill. (vissa i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/vagen-till-toppen/. Libris 10234134

Externa länkar

Wikisource har originalverk som rör hans värvade dragonregemente.

Vidare läsning

Bring, Samuel E.: Carl Gustaf Dücker i Svenskt biografiskt lexikon (1945)
Lazarus (1898). Svenska millionärer: minnen och anteckningar. 2. Stockholm. sid. 117–118. Libris 68700. https://runeberg.org/millionar/2/0125.html

[1] Eriksson, Ingvar (2007). Karolinen Magnus Eriksson. Atlantis. sid. 270-271. ISBN 978-91-7353-158-0. Läst 3 november 2024

[2] Norrhem, Svante (2007). Kvinnor vid maktens sida : 1632–1772. Lund: Nordic Academic Press. Libris 10428618. ISBN 978-91-89116-91-7

[1]

[2]