Carl Johan Lohman
Carl Johan Lohman, född 10 februari 1694 i Stockholm, död 4 februari 1759 i Tierp, var en svensk skald, präst, kyrkoherde och riksdagsman.[1][2][3]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Lohman far, Johan Lohman, var en från Tyskland invandrad skräddare. Efter studier i Uppsala 1710-1716 prästvigdes han 1717. Han följde som armépräst med på Karl XII:s norska fälttåg 1718 och höll första söndagen i adventet vid Fredrikshald den sista predikan kungen skulle komma att höra. Efter denna sista predikan utsåg kungen, som skulle komma att dö på kvällen samma dag, Lohman till hovpredikant.
Lohman följde sedan kungens lik och den besegrade armén tillbaka till Stockholm där han verkade som notarie vid hovkonsistoriet och regementspräst för livdrabanterna, för att 1731 utses tills kyrkoherde och senare samma år till kontraktsprost i Tierp. Han blev år 1751 riksdagsman och teologie doktor.[4][5]
Tillsammans med sin fru Rebecka Fahlberg, en köpmansdotter som han gift sig med 1718, fick han 12 barn.
Lohman skrev främst tillfällighetsdikt till bröllop och begravningar, men de samlades aldrig i bokform under hans livstid.[1] Tomas Tranströmer, som forskat något om författaren och gett ut ett dikturval, håller honom som "den suveränaste poetiska artisten mellan Stiernhielm och Kellgren"[6] 1819 års psalmbok innehöll två psalmer av Lohman, nr 81 och 91.[7] Milde människornas vän (1819 nr 81) är en översättning från den tyske psalmförfattaren Benjamin Schmolck. Denna psalm fanns med i förslaget till ny psalmbok, men togs inte med i 1937 års psalmbok. Den andra psalmen, Ditt huvud, Jesu, böjes, är en översättning från Paul Gerhardts psalmtext, som senare bearbetades av Samuel Ödmann, med nr 91 i 1819 års psalmbok; den fick däremot behålla sin plats och numrering, men Lohmans namn togs bort vid publiceringen i 1937 års psalmbok.
Oss aftonrodnan om vår levnads-kväll påminner.
Den svarta jorden är det som vi skola bli.
I skuggan kunna vi oss själv som skuggor si.
Vårt dagatal så fort som själva strömmen rinner.
Vart skepp oss lär, hur vi till dödens öar segla.
Vid varje spegel vi, själv glas, i glas oss spegla."[8]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Wed secreteraren wid thet hög-grefl. Strömbergska hofwet, ehreborne och högachtad, herr Johan Runii, graf, den 3 junij åhr 1713... [Viborg?]: [s. n.]. 1713. Libris 10288036
- Ett för then förtörnade och med swärdet nederfällande Guden, med en ödmiuk suppliqve nederfallande, nödstäldt fädernesland. Stockholm. 1714–1715. Libris 2432373
- Ett sina framflutne sorge-dagar med glädie räknande fädernes-land... Stockholm. 1715. Libris 2432634
- Plausu votivo magisterii seu doctoratus philosophici solemnes honores, quibus clarissimi domini candidati dn. Magnus Gab. Crælius Calm. dn. Esbernus Lithmang Ostrogoth. dn. Johannes Stricker Holm. amici commilkitiones & popularis die XVI. junii anno MDCCXIX... Upsaliæ. 1719. Libris 10829231
- Wyrdsam åminnelse öfwer hans högst-sal. kongl. majestäts, then stormächtigste, alles wår i liftiden högtälskelige och allernådigste konungs och herres, konung Carl then XII:tes, ... högstängsliga hädanfärd, then 30. nov. an. 1718... Stockholm. 1719. Libris 2432248
- Sweriges allmänna glädie öfwer hans konglige majstäts, then stormächtigste, allernådigste furstes och herres, Fredrichs Sweriges, Göthes och Wändes &c. &c. &c. vtkorada konungs och arfprintzes af Hessen-Cassel samt furstes &c. &c. &c. : lycksaliga och härliga krönings- och smörjelses fest... Stockholm. 1720. Libris 2432270
- Sorg- och tåre-cypreszer, tå then stormächtigsta och allernådigsta, nu hos sin Gud högst saliga, drottningen, drottning Vlrica Eleonora ... sedan : hennes högstsaliga majestät sin gudeliga och ärerika lefnad slutit, then 24 novembris, år 1741... Stockholm. 1742. Libris 2431472
- Sveriges national-litteratur 1500–1900. 3, Frihetstidens poesi : Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint. Stockholm: Bonnier. 1909. sid. 49-60. Libris 1188325. https://runeberg.org/snl/3/0052.html
- Bröllops- och begravningsdikter / i urval och med inledning av Tomas Tranströmer. Lilla serien, 1402-0602 ; 36. Lund: Ellerström. 2007. Libris 10432474. ISBN 9789172471641
Wikisource har originalverk relaterade till Carl Johan Lohman.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Carl Johan Lohman i Svenskt biografiskt lexikon
- ^ Andreas Hellerstedt: ’Far fort, wår Unders-kung til thet Tig Herren drifwer’: Undermän, hjältar och Sveriges fall i Lohmans och Freses tillfällesdikter
- ^ https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:910730/FULLTEXT01.pdf
- ^ Svenskt biografiskt handlexikon (1906)
- ^ Berättelser ur svenska historien / Åttonde bandet. Frihetstiden. (1885–1886)
- ^ Tomas Tranströmer i Carl Johan Lohman: Bröllops- och begravningsdikter. 2007, Lund: ellerströms, sid 24
- ^ Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932
- ^ Carl Johan Lohman: Bröllops- och begravningsdikter. 2007, Lund: Ellerströms, sid 24
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Lohman, Karl (Carl) Johan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin - NITTONDE DELEN. JOHAN GÖSTAF HALLMAN, GUSTAF PALMFELT OCH CARL JOHAN LOHMAN - Projekt Runeberg
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Beckman, Åsa (1982). Diktanalys på "Vår usla världs fåfänglighet, förbytt i oförgänglighet" av Carl Johan Lohman. Stockholms universitet. Litteraturvetenskapliga inst. Libris 12654841
- Westbeck, Sacharias (1759). Heliga orsaker, hwarföre trogne lärare och andra Guds wänner gerna wilja här blifwa och lefwa, och ändå lika gerna dö och skiljas hädan. I anledning af Phil. I. cap. 21. vers. Då den i lifstiden högwördige ... Carl Johan Lohman, kyrckio : herde uti Tierp, och probst öfwer därtil lydande Örby-hus contract, sedan han sin dyra siäl befalt uti sin frälsares händer... Uppsala. Libris 2401247
- ’Far fort, wår Unders-kung til thet Tig Herren drifwer’: Undermän, hjältar och Sveriges fall i Lohmans och Freses tillfällesdikter
| ||||||||
|