Carl Nieroth

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Carl Nieroth
Titlar
Tidsperiod 1692–1700
Tidsperiod 1693–1697
Generalmajor av kavalleriet
Tidsperiod 1700–1704
Generallöjtnant av kavalleriet
Tidsperiod 1704–1710
President i Göta hovrätt
Tidsperiod 1705–1710
Företrädare Axel Stålarm
Efterträdare Hans Clerck
Tidsperiod 1706–1712
Tidsperiod 1709–1710
Företrädare Nils Stromberg
Efterträdare Ingen
General över finska armén
Tidsperiod 1710–1712
Andra titlar Kungligt råd, riksråd, hovrättspresident
Militärtjänst
I tjänst för Sverige Sverige
Tjänstetid 1673–1712
Enhet Livregementet till häst
Kunglig Majestäts drabanter
Södra skånska kavalleriregementet
Slag/krig Skånska kriget

Stora nordiska kriget

Personfakta
Personnamn Carl Nieroth
Född 1650
Finland
Nationalitet Sverige Sverige
Residens Djulfors, Stora Malms socken, Södermanland
Köndes, Wierland
Död 25 januari 1712
Pernå, Nylands län, Finland
Frälse/adelsätt Nieroth
Far Otto Nieroth
Familj
Gift 7 januari 1686
Stockholm, Sverige
Make/maka Christina Margareta Horn

Carl Nieroth född omkring 1650, död 25 januari 1712, militär och riksråd.

Nieroth var son till den tysk-baltiske adelsmannen Otto Nieroth i Wierland, blev kornett vid W. Wrangels regemente i Pommern 1673 och blev löjtnant där 1675. 1677 blev han kapten vid Brunows finska regemente. Senare samma år blev han ryttmästare vid Livregementet till häst.[1]

Han deltog i det tyska kriget mot Brandenburg. Nieroth flyttades sedan till krigsskådeplatsen i Skåne.

1679 blev Nieroth löjtnant vid drabantkåren och blev 1692 överstelöjtnant vid södra skånska kavalleriregementet och 1695 överstelöjtnant vid livdrabanterna. Han naturaliserades 1693 som svensk adelsman på adliga ätten von Nieroths nummer.[1]

Nieroth hade befäl över ett småländskt kavalleriregemente vid landstigningen på Själland. Han deltog sedan i Slaget vid Kliszow 1702 och Slaget vid Pultusk 1703. Han ledde de svenska styrkorna vid slaget vid Rakowitz 1705 och blev efter det utsedd till riksråd och president i Göta hovrätt. Han upphöjdes till friherrligt stånd 1706. Nieroth var sedan med i fält under Magnus Stenbock men förflyttades till Baltikum. Där var han Estlands siste svenska guvernör. 1710 fick han ta över befälet efter Georg Lybecker i Finland. Där lyckades han vända krigslyckan en aning och gjorde bland annat försök att återta Viborg som var i ryska händer. von Nieroth avled dock av sjukdom 1712, varvid Lybecker återinsattes.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Adelsvapen wiki – Nieroth nr 52

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]