Carl Persson (jurist)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Det här är en artikel om juristen Carl Persson. För fler biografiska artiklar om personer med samma namn, se Carl Persson

Carl Johan Gunnar Persson, född 14 december 1919 i Kvidinge församling i dåvarande Kristianstads län, död 6 november 2014[1], var en svensk jurist och ämbetsman. Han var rikspolischef 1964-1978 och landshövding.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Persson var son till kapten Johan Persson och Anni Persson, född Vallin. Han tog studentexamen i Helsingborg 1938, blev jur.kand. vid Lunds universitet 1942, och hade därefter tingstjänstgöring vid Södra Åsbo och Bjäre domsaga 1942-1945, extra fiskal vid hovrätten över Skåne och Blekinge 1942-1945, och 1947 tillförordnad tingssekreterare vid Södra Åsbo och Bjäre domsaga, tingssekreterare där 1948-1949 och assessor där 1951.

1949-1952 var Persson notarie och sekreterare vid andra lagutskottet vid Sveriges riksdag. Därefter värvades han 1954 till regeringskansliet, där han blev sakkunnig vid justitiedepartementet och inrikesdepartementet 1954-1955. 1955 blev han lagbyråchef vid inrikesdepartementet, och 1957 rättsavdelningschef där samt 1958-1964 statssekreterare där.

Han var generaldirektör och chef för Rikspolisstyrelsen 1964-1978, landshövding i Hallands län 1978-1979 och i Göteborgs och Bohus län 1979-1980. Han var även chef för Interpol 1976-1980.

Carl Persson blev rikspolischef mitt under tiden då Stig Wennerström avslöjades som spion, och under IB-affären och Geijeraffären. Perssons största insats, enligt Säpochefen P.G. Vinge, var att han var ordförande för den polisberedning som ledde till att polisen förstatligades. Som rikspolischef var han enligt samma källa kraftfull och ett språkrör som skaffade polisen vad den behövde i tekniska resurser för att modernisera organisationens arbete.[2]

Persson gifte sig 29 maj 1943 med Kerstin Holmdahl, dotter till överläkare Carl Holmdahl och Ida Holmdahl, född Björck.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Persson har skrivit ett flertal böcker, den mest kända är memoaren:

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aftonbladet 2014-11-07
  2. ^ Vinge, Per-Gunnar; Månsson, Erik (1988). Säpochef 1962-70. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 103 ff. Libris 751741. ISBN 91-46-15638-0 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det 1961
  • The Royal Bachelors' Club 1769-1994 : Jubileumsskrift, Royal Bachelors' Club (Göteborg) & Ulf Andersson, Göteborg 1994. "Biografisk matrikel", s. 370-371
  • Vem är det: Svensk biografisk handbok 1985, P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1984 ISBN 91-1-843222-0 ISSN 0347-3341 s. 883

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Förste ämbetsinnehavaren
Rikspolischef
19641978
Efterträdare:
Holger Romander
Företrädare:
Yngve Holmberg
Landshövding i Hallands län
19781979
Efterträdare:
Johannes Antonsson
Företrädare:
Erik Huss
Landshövding i Göteborgs och Bohus län
19791980
Efterträdare:
Åke Norling