Carl Rinman
| Carl Rinman | |
| Född | 7 oktober 1762 Norrbärke församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 15 januari 1826[1] (63 år) Hedemora landsförsamling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Bergmästare |
| Barn | Carl Rinman (f. 1805) |
| Föräldrar | Sven Rinman |
| Redigera Wikidata | |
Carl Rinman, född 7 oktober 1762 i Norrbärke församling, Kopparbergs län, död 15 januari 1826 i Hedemora landsförsamling, Kopparbergs län,[2] var en svensk bergsmekaniker. Han var son till Sven Rinman och Catharina Elisabeth Odelstierna samt farfars far till Erik B. Rinman.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Rinman åtnjöt länge vetenskaplig handledning av sin far och skickades 1792 på regeringens bekostnad till Finland för att undersöka därvarande sjö- och myrmalmer samt undervisa befolkningen i sättet att smälta dem i blästerugnar.
Rinman blev efter sin far direktör för grov- och svartsmidet och för Eskilstuna fristad samt fick bergmästares titel. Han införde bland annat förbättringar i metoderna för tackjärnsblåsning och stångjärnssmide.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Rinman, 2. Karl, 1904–1926.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Rinman, Carl.[källa från Wikidata]
- ^ Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023, Rinman, Carl (1763-10-03) DB, HFL?
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Biografi i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
|