Carl Skånberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Skånberg
Ernst Josephson-Porträtt av Carl Skånberg.jpg
Carl Skånberg 1880, porträtterad av sin vän Ernst Josephson. Målningen kan beskådas på Göteborgs konstmuseum.
Födelsenamn Carl Emmerik Skånberg
Född 12 juni 1850
Sankt Olai församling, Norrköping
Död 24 januari 1883 (32 år)
Hedvig Eleonora församling, Stockholm
Begravningsplats Norra begravningsplatsen[1]
Nationalitet Sverige Sverige
Konstnärskap
Fält Måleri
Utbildning Kungliga Akademien för de fria konsterna

Carl Emmerik Skånberg, född 12 juni 1850 i Norrköping, död 24 januari 1883 i Stockholm,[2] var en svensk konstnär. Trots att han dog ung och plågades av svår sjukdom blev han en av våra mest kända landskapsmålare. Som kolorist hör han till våra främsta 1800-talsmålare, och var en av de första svenska målarna med klara influenser från impressionismen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Skånberg föddes utom äktenskapet. Redan som liten blev han puckelryggig och kunde inte delta i kamraternas lekar. Troligen orsakades detta av tuberkulos med thorakal osteomyelit, även kallad Potts syndrom. En allvarlig sjukdom som leder till stora störningar i lungfunktionen, hjärtproblem, sned och kutig rygg och kort livslängd. 15 år gammal begav han sig till Stockholm och fick där jobb som skyltmålare. Han studerade vid Konstakademien 1871–1874 och blev kurskamrat med bland andra Ernst Josephson, Carl Fredrik Hill och Carl Larsson. Skånberg var populär bland sina vänner som kallade honom Skånis. Hans lyriska landskap från tiden visar en klar influens från Alfred Wahlberg, en av de första svenska plein-air-konstnärerna som kom att associera sig med Barbizonskolan.

År 1875 for han till Paris, såsom flera av hans kamrater. Här blev han inspirerad av Jean-Baptiste-Camille Corot och av den fortfarande aktive Charles-François Daubigny. Från Paris gjorde Skånberg resor mellan 1875 och 1879 mot norra Frankrike och Holland. Där målade han av hamn- och kustmiljöer, influerad av bland annat Johan Barthold Jongkind och Eugène Boudin. Runt denna tid möter han i vissa dukar en tidig impressionism.

Av hälsoskäl flyttade han 1881 till Italien. Han besökte först Sicilien, där han bland andra verk skapade en serie akvareller med motiv från och kring Taormina. Han besökte även Venedig och sedan Rom där han gifte sig med Ellen Hintze. På grund av svår astma flyttade han tillbaka till Sverige 1882 och dog ett halvt år senare.[3]

Carl Skånberg är en av huvudgestalterna i det svenska friluftsmåleriets genombrott. Konstnärens fria ingivelse samt radikalism ställer honom vid sidan av de tidiga franska impressionisterna. Richard Bergh räknade honom till de som spelat en betydande roll för den modernare och radikalare riktningen inom svenskt landskapsmåleri. Georg Nordensvan skrev i Stockholms Dagblad, i samband med utställningen "Svenskt måleri 1800-1885" i Liljevalchs konsthall 1921: "Vägen går [i landskapet] från Fahlcrantz till Skånberg och Hill, från ateljékomposition till omedelbart naturstudium, från skymning till ljus och luft...". Skånberg var en känslig kolorist, som man såg klara prov på i hans mindre studier. När han fångar den föränderliga atmosfären och vattenleken, där visar han prov på sin storhet som konstnär.

Viggo Loos beskriver Skånbergs utveckling enligt följande:

Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860–1885: I Paris börjar han 1875 sin kosmopolitiska tillvaro. Han anknyter, liksom så många av kamraterna bland landskapsmålarna, till Fontainebleauskolan och Corot men beundrar också de gamla mästarna, Rembrandt, Tizian, Velázquez. Vad han lärt visar han i den stora, brusande 'Interiör från Fontainebleauskogen' (målad året efter ankomsten). Skånberg tillade också något av sitt eget, en dristighet och bredd i skildringen av lövmassorna och det gyllene ljuset, som var något nytt i hans utveckling. Tavlan har betecknats som ett av naturalismens tidigaste manifest i vår konst. Landskapen av Barbizontyp fortsätta under hans olika uppehåll i Frankrike. 'Blommande fruktträd, Barbizon' från 1878 är gjord i Daubignys och friluftsmåleriets anda. Här finnas fruktträdens skära blom, trädkronorna och skogsbrynet i ljusare och mörkare valörer, det sommarklädda paret, som sträckt ut sig i gräset under en grå himmel.
Viggo Loos[4]

Skånberg är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[5].


Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Norra begravningsplatsen.se, läs online
  2. ^ ”Carl E Skånberg”. Svenskt biografiskt lexikon. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=6045. Läst 20 maj 2017. 
  3. ^ http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/1008/1447.pdf
  4. ^ Loos, Viggo (1947). Carl Skånberg. Wahlström & Widstrand konstböcker. Stockholm. Libris 1401931 
  5. ^ Göteborgs konstmuseum