Tringa

	Tringa
	Grönbena (Tringa glareola) i häckningsdräkt.; Fotograferad i Bharatpur, Rajasthan, Indien.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Vadarfåglar; Charadriiformes
Underordning	Vadare; Charadrii
Familj	Snäppor; Scolopacidae
Släkte	Tringa
Vetenskapligt namn
	§ Tringa
Auktor	Linné, 1758
Arter
	Se text
Synonymer
	Catoptrophorus; Helodromas; Heteroscelus; Pseudototanus; Rhyacophilus; Totanus Bechstein, 1803

Tringa är ett släkte med vadare inom familjen snäppor. De häckar främst vid sötvatten i tempererade områden på norra halvklotet.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Amerikansk gråsnäppa (*Tringa incana*), tidigare placerad i släktet *Heteroscelus*

Willet (*Tringa semipalmata*), tidigare placerad i det egna släktet *Catoptrophorus*

Arterna i släktet Tringa är närmast besläktade med snäppor i släktena Actitis och Xenus, vilka tidigare även slagits samman med släktet Tringa. Även simsnäpporna i Phalaropus tillhör samma grupp.^[1].

Släktet delades tidigare upp i två grupper, Tringa och Totanus, antingen som undersläkten eller som två egna släkten. DNA-studier visar att denna uppdelning är felaktig och att den senare gruppen helt enkelt bara slår samman ett antal mer eller mindre närbesläktade och apomorfa (det vill säga specialiserade) arter.^[2]^[3] Morfologiska karaktärer, exempelvis gaffelbenet och bäckenbenet har utvecklats genom konvergent evolution och att dessa likheter inte är indikationer på nära släktskap.

På samma sätt uppvisar mycket närbesläktade arter kraftigt skiftande benfärg. Exempelvis syns detta hos svartsnäppa, större gulbena och gluttsnäppa som är varandras närmaste släktingar, men har alla tre olika benfärg. Omvänt är större gulbena och mindre gulbena inte närmast släkt som man tidigare trott. Den molekylära fylogenin visar istället att fältkännetecken som storlek, mönster på fjäderdräkten och deras generella biotopval är de bästa indikatorerna på det evolutionära släktskapet inom denna grupp.

DNA-studier visar också att den avvikande willet (tidigare ensam art i släktet Catoptrophorus) och gråsnäpporna i Heteroscelus är en del av Tringa.^[2]^[4] DNA:t hos den ostasiatiska och hotade fläckgluttsnäppan (Tringa guttifer) har ännu inte studerats och dess exakta placering inom släktet är ännu inte utredd. Den är förhållandevis avvikande från de andra arterna och fördes tidigare till det egna släktet Pseudototanus.

Ett äldre svenskt namn som användes för vissa arter i både Tringa och Calidris var strandvipor.^[5]

Arter i taxonomisk ording[redigera | redigera wikitext]

Arter inom släktet i taxonomisk ordning:^[6]

Skogssnäppa (Tringa ochropus)
Amerikansk skogssnäppa (Tringa solitaria)
Sibirisk gråsnäppa (Tringa brevipes) – tidigare i Heteroscelus
Amerikansk gråsnäppa (Tringa incana) – tidigare Heteroscelus incanus
Dammsnäppa (Tringa stagnatilis)
Grönbena (Tringa glareola)
Rödbena (Tringa totanus)
Mindre gulbena (Tringa flavipes)
Fläckgluttsnäppa (Tringa guttifer)
Willet (Tringa semipalmata) – kallas också willetsnäppa, tidigare Catoptrophorus semipalmatus
Svartsnäppa (Tringa erythropus)
Gluttsnäppa (Tringa nebularia)
Större gulbena (Tringa melanoleuca)

Fossila fynd[redigera | redigera wikitext]

Man känner till flera fossil av Tringa-snäppor^[7] från och med miocen, eller kanske till och med så långt tillbaka som eocen/oligocen (33–30 miljoner år sedan), vilket är mycket tidigare än merparten av idag existerande släkten av fåglar. Det är emellertid osäkert huruvida det äldsta kända Tringa-fossilet, Tringa edwardsi, verkligen tillhör det nuvarande släktet Tringa, eller om det är en anfader som ska ses som en distinkt form vilken bör placeras i ett eget släkte. Man brukar annars placera uppkomsten av Tringa-Actitis-Xenus-Phalaropus till 22 miljoner år sedan (början av miocen)^[8]. Denna högst sannolika datering indikerar att T. edwardsi inte hör till dagens släkte av Tringa. Molekylär datering^[2] indikerar att de idag kända utvecklingslinjerna uppstod för 20 till 5 miljoner år sedan. Det kända fossila materialet innehåller – visserligen bara som ofullständiga och mindre lämningar – uppenbara apomorfa Tringa och förmenta simsnäppor från cirka 23–22 miljoner år sedan, vilket indikerar att gruppen snäppor-simsnäppor redan hade utvecklats till sina idag samtida släkten kring tidig miocen.

Biogeografin för både de levande såväl som de fossila fynden indikerar att Tringa har sitt ursprung i Eurasien. Exempelvis förekommer det extremt få fynd av Tringa-fossil i de väl undersökta Nordamerikanska utgrävningsplatserna. Tid och plats sammanfaller med försvinnandet av de sista spåren av Turgajhavet, och detta kan mycket väl utgöra den främsta orsaken till uppdelningen av de olika kladerna inom gruppen snäppor-simsnäppor. Det ska dock tilläggas att arterna inom familjen snäppor är mycket lika rent osteologiskt och många av de fossila fynd av förmenta snäppor som gjordes tidigt behöver utvärderas igen.^[7].

?Tringa edwardsi (sen eocen/tidig oligocen i Mouillac^{[förtydliga]}, Frankrike)
?Tringa gracilis (tidig miocen i västra Centraleuropa) - Calidris?
?Tringa lartetianus (tidig miocen i Saint-Gérand-le-Puy, Frankrike)
Tringa spp. (tidig miocen i Ravolzhausen, Tyskland - Tidig pleistocen i Europa)
?Tringa grivensis (mellersta miocen i Grive-Saint-Alban, Frankrike)
?Tringa majori (mellersta miocen i Grive-Saint-Alban, Frankrike
?Tringa minor (mellersta miocen i Grive-Saint-Alban, Frankrike) - omfattar även "Erolia" ennouchii; Calidris?
?Tringa grigorescui (mellersta miocen i Ciobăniţa, Rumänien)
?Tringa scarabellii (sen miocen i Senigallia, Italien)
Tringa sp. 1 (sen miocen/tidig pliocen i Lee Creek Mine, USA)
Tringa sp. 2 (sen miocen/tidig pliocen i Lee Creek Mine, USA)
?Tringa numenioides (tidig pliocen i Odessa, Ukraina)
Tringa antiqua (sen pliocen i Meade County, USA)
Tringa ameghini (sen pleistocen i Talara Tar Seeps, Peru)

"Tringa" hoffmanni förs numera till släktet Ludiortyx. Dess släktskap med Tringa är omdiskuterat, men arten är i varje fall inte en vadarfågel.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Benen på arterna inom släktet Tringa är antingen röda (svartsnäppa)...
gula (mindre gulbena)...
ljust gröna (gluttsnäppa)...
...eller ockrafärgade (grönbena)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Texten är till stora delar översatt från engelska wikipedias artikel Tringa, läst 16 maj 2008

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ van Tuinen, Marcel; Waterhouse, David & Dyke, Gareth J. (2004) Avian molecular systematics on the rebound: a fresh look at modern shorebird phylogenetic relationships., Journal of Avian Biology, vol. 35, nr. 3, s. 191–194. doi:10.1111/j.0908-8857.2004.03362.x PDF fulltext
^ [a b c] Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005) Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)., Condor, vol. 107, nr. 3, s. 514–526. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 PDF fulltext^{[död länk]}
^ Ballmann, Peter (1969) Les Oiseaux miocènes de la Grive-Saint-Alban (Isère), Geobios, vol. 2, s. 157–204. doi:10.1016/S0016-6995(69)80005-7 (HTML sammanfattning)
^ Banks, Richard C.; Cicero, Carla; Dunn, Jon L.; Kratter, Andrew W.; Rasmussen, Pamela C.; Remsen, J.V. Jr.; Rising, James D. & Stotz, Douglas F. (2006) Forty-seventh Supplement to the American Ornithologists' Union Check-list of North American Birds. Auk, vol. 123, nr. 3, s. 926–936. doi:10.1642/0004-8038(2006)123[926:FSTTAO]2.0.CO;2 PDF fulltext
^ Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:171
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.
^ [a b] Mlíkovský, Jirí (2002) Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe, Ninox Press, Prag. PDF fulltext Arkiverad 20 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.
^ Paton, Tara A.; Baker, Allan J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F. (2003) RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol. 29, nr. 2, s. 268–278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 (HTML sammanfattning)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Olson, Storrs L. (1985) Section X.D.2.b. Scolopacidae, i Farner, D.S.; King, J.R. & Parkes, Kenneth C.: Avian Biology, vol. 8, nr. 174–175. Academic Press, New York.
Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom

[vantuinenetal2004-1] van Tuinen, Marcel; Waterhouse, David & Dyke, Gareth J. (2004) Avian molecular systematics on the rebound: a fresh look at modern shorebird phylogenetic relationships., Journal of Avian Biology, vol. 35, nr. 3, s. 191–194. doi:10.1111/j.0908-8857.2004.03362.x PDF fulltext

[Pereira-2] [a b c] Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005) Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)., Condor, vol. 107, nr. 3, s. 514–526. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 PDF fulltext^{[död länk]}

[3] Ballmann, Peter (1969) Les Oiseaux miocènes de la Grive-Saint-Alban (Isère), Geobios, vol. 2, s. 157–204. doi:10.1016/S0016-6995(69)80005-7 (HTML sammanfattning)

[4] Banks, Richard C.; Cicero, Carla; Dunn, Jon L.; Kratter, Andrew W.; Rasmussen, Pamela C.; Remsen, J.V. Jr.; Rising, James D. & Stotz, Douglas F. (2006) Forty-seventh Supplement to the American Ornithologists' Union Check-list of North American Birds. Auk, vol. 123, nr. 3, s. 926–936. doi:10.1642/0004-8038(2006)123[926:FSTTAO]2.0.CO;2 PDF fulltext

[5] Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:171

[IOC-6] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi : 10.14344/IOC.ML.14.1.

[Mlíkovský2002-7] [a b] Mlíkovský, Jirí (2002) Cenozoic Birds of the World, Part 1: Europe, Ninox Press, Prag. PDF fulltext Arkiverad 20 maj 2011 hämtat från the Wayback Machine.

[8] Paton, Tara A.; Baker, Allan J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F. (2003) RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol. 29, nr. 2, s. 268–278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 (HTML sammanfattning)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]