Hoppa till innehållet

Cazuela de barro

Från Wikipedia
Vieja friendo huevos, målning av Diego Velázquez från 1618.
Fabada i en cazuela de barro

Cazuela de barro är ett bränt lerkärl med en låg kropp – större vidd än djup[1] – och glaserad inuti. Det används traditionellt i spanska köket. På grund av dess närvaro i olika arkeologiska lager, kan det anses vara ett av de äldsta fynden av servis, troligen en föregångare till tallriken och skålen. Som en värmebevarande behållare tjänar det ett dubbelt syfte: för matlagning och servering. I köket används det företrädesvis för sådana maträtter som sätts in i ugnen, och som sedan serveras i cazuelan till matgästerna på bordet. I det traditionella köket i Spanien, Portugal, Frankrike, Italien och de flesta latinamerikanska länder ger det också namn åt många typiska rätter från dessa länder.

La Cazuela de arroz a la malagueña är en typisk rätt i södra Spanien.[2] Cazuela de Habas[3] är ett annat exempel där ingrediensen nämns, Marmitako[4] är mer anonym (marmitako betyder på baskiska ”från grytan”).

  1. ^ (på spanska) La Enciclopedia (Tomo 4). El Pais. 2003. sid. 2879 
  2. ^ Ríos, Alicia; March, Lourdes (1997) (på spanska). El Arte de la Cocina Española. Naturart. sid. 93. ISBN 8480760214 
  3. ^ Ríos (1997), sid 134
  4. ^ Ríos (1997), sid 126