Cebus unicolor
| Cebus unicolor | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Primater Primates |
| Familj | Cebusliknande brednäsor Cebidae |
| Släkte | Kapuciner Cebus |
| Art | C. unicolor |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cebus unicolor | |
| Auktor | Spix, 1823 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Cebus unicolor är en primat i underfamiljen kapuciner som förekommer i nordvästra Sydamerika. Populationen listades länge som synonym till vitpannad kapucin (C. albifrons). Efter genetiska undersökningar i början av 2000-talet godkänns den av flera zoologer som art.[1]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Ett fåtal exemplar var utan svans 36,5 till 37,5 cm långa och svanslängden var 42 till 46 cm. Pälsen färg varierar bara lite mellan ockra och gråbrun. Bröstet och de övre armarna är mer gulbrun till krämfärgade och bakbenens utsida samt svansen är mer rödbruna. På huvudets topp förekommer en svartbrun luva.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer i stora delar av Amazonområdet söder om Amazonfloden i Brasilien och i angränsande områden av Peru och Bolivia. Denna kapucinapa vistas i regnskogar i låglandet som tidvis översvämmas. Den hittas även i mindre skogar där savanner ansluter.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Såvida känt har flockarna 12 till 16 medlemmar. Födan utgörs av frukter och ryggradslösa djur. Arten föredrar frukter som Astrocaryum vulgare och Attalea maripa. Fortplantningssättet är inte känt.[1]
Status[redigera | redigera wikitext]
Denna primat jagas för köttets skull. Hela beståndet är däremot stort.[1] Arten listas inte än av IUCN.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] Don E. Wilson, red (2013). ”Cebus unicolor”. Handbook of the Mammals of the World. "3 - Primates". Lynx Edicions. sid. 408. ISBN 9788496553897
- ^ Cebus på IUCN:s rödlista (2018), besökt 9 februari 2019.
|