Cecília Rosa de Aguiar
| Cecília Rosa de Aguiar | |
| Född | 23 augusti 1746 |
|---|---|
| Död | efter 1780 |
| Medborgare i | Portugal |
| Sysselsättning | Operasångerska, skådespelerska |
| Släktingar | Luísa Todi (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Cecília Rosa de Aguiar, född 23 augusti 1746, död efter 1780, var en portugisisk skådespelare och operasångare.[1] Hon var engagerad vid Teatro da Rua dos Condes i Lissabon där hon beskrivs som en av dess mest framträdande artisterna under 1760- och 1770-talet. Hon var äldre syster till den internationellt berömda operasångaren Luisa Todi.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Cecília Rosa de Aguiar var dotter till musikern Manuel José de Aguiar och Ana Joaquina de Almeida och syster till Isabel Ifigénia de Aguiar och Luisa de Aguiar, som också var anställda vid teatern.
Hon var engagerad vid Teatro da Rua dos Condes i Lissabon, som vid denna tid var den enda teatern i Portugal. Fram till 1774 var det lagligt för kvinnor att uppträda i Portugal enbart om de hade tillstånd från sin far eller make (och denna var anställd i samma teater) och följde vissa föreskrifter för att säkerställa att de inte var prostituerade, och av de 65 kvinnliga skådespelare/sångare som är dokumenterade under 1700-talet var hälften utlänningar (italienska).[2]
Hon anställdes vid teatern år 1763 tillsammans med sin far, sina två systrar och sin bror, som alla uppträdde på scenen.[2]
Hon tycks ha fått sitt genombrott efter 1765, då hon började ersätta Magdalena Tognoni Berardi, som blivit sjuk.[3]
Under säsongen 1767–1768 uppräknas sjutton skådespelare/sångare som anställda vid teatern: de flesta mottog en lön på mellan 288$000 och 110$000, men Cecília Rosa de Aguiar 564$000, strax före Maria Joaquina och dennas far på 500$000.[4]
Teatern varvade talpjäser med operaföreställningar och baletter, och även om balettdansarna var en enskild kategori, brukade skådespelare och operasångare ofta vara desamma. I den samtida Journal de litterature, des sciences et des arts (1781) beskrivs hon som den enda exceptionella av de portugisiska aktörerna, som i övrigt beskrivs som mediokra, och hur hon uppvisade begåvning när teatern satte upp operor som Ines de Castro, där hon gjorde succé med sin aria.[5]
År 1774 förbjöds kvinnor att uppträda på scen i Portugal efter en incident med Anna Zamperini. Mellan 1775 och 1790 hölls inga operaföreställningar i Lissabon, men förbudet tycks i praktiken bara ha upprätthållits i huvudstaden, och Cecília Rosa de Aguiar nämns som verksam ännu 1780.[6]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [1] Brito, M. C. d. (2007). Opera in Portugal in the Eighteenth Century. Storbritannien: Cambridge University Press.
- ^ [a b] ROSA, Marta Brites. O paradoxo feminino no teatro português do século XVIII. Faces de Eva. Estudos sobre a Mulher [online]. 2023, n.50 [citado 2025-09-18], pp.177-196. Disponível em: <http://scielo.pt/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0874-68852023000200177&lng=pt&nrm=iso>. Epub 21-Fev-2024. ISSN 0874-6885
- ^ Brito, M. C. d. (2007). Opera in Portugal in the Eighteenth Century. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 85-86
- ^ Brito, M. C. d. (2007). Opera in Portugal in the Eighteenth Century. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 86
- ^ Brito, M. C. d. (2007). Opera in Portugal in the Eighteenth Century. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 80-81
- ^ Brito, M. C. d. (2007). Opera in Portugal in the Eighteenth Century. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 104