Cecilie Ore
| Cecilie Ore | |
 Cecilie Ore, 2 april 2014. | |
| Född | 19 juli 1954[1] (71 år) Oslo[2] |
|---|---|
| Medborgare i | Norge |
| Sysselsättning | Kompositör[3] |
| Utmärkelser | |
| Arne Nordheims komponistpris (2004) Hans Christian Ostrøs minnespris (2012)[4] Edvard-prisen i samtidsmusikk (2019)[5] | |
| Webbplats | cecilieore.no/ |
| Redigera Wikidata | |
Cecilie Ore, född 19 juli 1954 i Oslo, är en norsk tonsättare.
Ore studerade först piano i Oslo och Paris, och 1981-1986 komposition i Amsterdam och Utrecht.[6] Hon har komponerat instrumentala, vokala och elektroakustiska verk och vunnit flera priser; 1988 blev hennes verk Etapper tilldelat 1:a pris vid International Rostrum of Electroacoustic Music, och 2004 fick Ore Arne Nordheims komponistpris.
Flera av hennes verk är samhällskritiska och hon har till exempel kritiserat dödsstraff i kammeroperaen Dead Beat Escapement och våld mot kvinnor i operaen Adam & Eve – a Divine Comedy.[6]
Hon är en av de främsta skandinaviska tonsättarna i sin generation.
Verk (urval)
[redigera | redigera wikitext]- Helices (1984)
- Im-Mobile (1984)
- Porphyre (1986)
- Etapper (1988)
- Praesens Subitus (1988-89)
- Erat Erit Est (1991)
- Futurum Exactum (1992)
- Lex Temporis (1992-93)
- Nunc et Nunc (1993-94)
- Ictus (1997)
- Nunquam Non (1999)
- A - Ein skuggeopera (2003)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ B.R.A.H.M.S., BRAHMS artist-ID: cecilie-ore, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Présence Compositrices, Présence Compositrices kompositörs-ID: ore-cecilie.[källa från Wikidata]
- ^ B.R.A.H.M.S., BRAHMS artist-ID: cecilie-ore, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.ballade.no .[källa från Wikidata]
- ^ Edvard-pris til Cecilie Ore (på norskt bokmål), Norsk Musikkinformasjon, läs online, läst: 10 november 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Cecilie Ore i Store norske leksikons nätupplaga.