Cefalexin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cefalexin Strukturformel
Cefalexin ball-and-stick.png
Cefalexin
Systematiskt namn (IUPAC)
(7R)-3-Methyl-7-(α- D -fenylglycylamino)-3-cefem-4-karboxylsyremonohydrat
Beteckningar
CAS-nummer 15686-71-2
ATC-kod J01DB01 QJ51DB01
PubChem 2666
DrugBank DB00567
Farmakokinetiska data
Biotillgänglighet Välabsorberat
Proteinbindningsgrad 15%
Metabolism 80% frisätts oförändrat i urinen inom 6 timmar från administration
Halveringstid Hos en vuxen individ med normal njurfunction är serum halveringstid 0.5-1.2 timmar[1]
Exkretion Renal
Terapeutiska överväganden
Administreringssätt Oralt
Graviditetskategori

A(AU) B(USA)

Juridisk status

S4(AU) POM(GB) -only(USA)

Licensdata

USA

Cefalexin (INN, BAN) eller cephalexin (USAN, AAN) är ett antibiotikum som används för att behandla ett antal bakteriella infektioner. Det tas via munnen och är aktivt mot grampositiva bakterier och vissa gramnegativa.[2] Den klassas som en första generations cefalosporin och har liknande aktivitet till ett antal andra substanser i denna grupp inklusive den intravenöst administrerade substanser cefazolin.[3]

Cefalexin används för att behandla ett antal bakteriella infektioner inklusive: mediaotit (en form av öroninflammation), halsfluss (som orsakats av streptokocker), infektioner i ben och leder, pneumoni, cellulit (infektion i huden), och urinvägsinfektion. Den kan användas profylaktiskt för att förebygga bakteriell endocardit. Cefalexin är inte effektivt mot methicillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA). Cefalexin kan användas hos de som har milda till måttliga allergier mot penicillin men rekommenderas inte till de med svår allergi. Läkemedlet har ingen som helst effekt mot virusinfektioner.[2]

Möjliga biverkningar är: allergi, mag och tarm-besvär, och Clostridium difficile-diarré bland annat.[2] I USA är läkemedlet klassat som graviditetskategori B, och som kategori A i Australien, vilket innebär att det saknas evidens att behandling skulle leda till skador om det intas av gravida.[2][4] Användning av läkemedlet under amning är tillåtet.[5] Läkemedlet är lämpligt för barn och de som är över 65 år. Dosen kan behöva sänkas hos de med njur-påverkan.[2]

År 2012 var cefalexin ett av de 100 mest utskrivna läkemedlen i USA.[6] I Australien är det ett av de 15 mest utskrivna läkemedlen.[7] Läkemedlet introducerades år 1969 och år 1970 av ett antal läkemedelsbolag inklusive Glaxo Wellcome och Eli Lilly and Company och marknadsfördes som Keflex eller Ceporex bland annat.[8][9] Det finns tillgängligt som ett generiskt läkemedel under flera andra varumärkesnamn och är inte särskilt dyrt.[2][10] Det finns med i Världshälsoorganisationens lista över essentiella mediciner, vilket är en lista över de viktigaste läkemedlen i vårdsystemet.[11]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cefalexin, 14 december 2014.
  1. ^ McEvoy, G.K. (ed.). American Hospital Formulary Service - Drug Information 95. Bethesda, MD: American Society of Hospital Pharmacists, Inc., 1995 (Plus Supplements 1995)., p. 166
  2. ^ [a b c d e f] ”Cephalexin”. The American Society of Health-System Pharmacists. http://www.drugs.com/monograph/cephalexin.html. Läst 21 april 2014. 
  3. ^ Brunton, Laurence L. (2011). ”Penicillins, Cephalosporins, and Other β-Lactam Antibiotics”. Goodman & Gilman's pharmacological basis of therapeutics. (12th ed.). New York: McGraw-Hill. sid. Chapter 53. ISBN 978-0071624428 
  4. ^ ”Prescribing medicines in pregnancy database”. Australian Goverment. 3 mars 2014. http://www.tga.gov.au/hp/medicines-pregnancy.htm#.U1Yw8Bc3tqw. Läst 22 april 2014. 
  5. ^ Wendy Jones (2013). Breastfeeding and Medication. Routledge. sid. 227. ISBN 9781136178153. http://books.google.ca/books?id=0Y8lbCnF1mgC&pg=PA227 
  6. ^ Bartholow, Michael. ”Top 200 Drugs of 2012”. Pharmacy Times. http://www.pharmacytimes.com/publications/issue/2013/July2013/Top-200-Drugs-of-2012. Läst 22 april 2014. 
  7. ^ Australia's Health 2012: The Thirteenth Biennial Health Report of the Australian Institute of Health and Welfare. Australian Institute of Health and Welfare. 2012. sid. 408. ISBN 9781742493053. http://books.google.ca/books?id=1CazE2WqNBEC&pg=PT424 
  8. ^ McPherson, Edwin M. (2007). Pharmaceutical Manufacturing Encyclopedia. (3rd ed.). Burlington: Elsevier. sid. 915. ISBN 9780815518563. http://books.google.ca/books?id=_J2ti4EkYpkC&pg=PA915 
  9. ^ Ravina, Enrique (2011). The evolution of drug discovery : from traditional medicines to modern drugs (1. Aufl.). Weinheim: Wiley-VCH. sid. 267. ISBN 9783527326693. http://books.google.ca/books?id=iDNy0XxGqT8C&pg=PA267 
  10. ^ Hanlon, Geoffrey; Hodges, Norman (2012). Essential Microbiology for Pharmacy and Pharmaceutical Science. Hoboken: Wiley. sid. 140. ISBN 9781118432433. http://books.google.ca/books?id=P4Ucifn76PUC&pg=PT140 
  11. ^ ”WHO Model List of EssentialMedicines”. World Health Organization. Oktober 2013. sid. 6. http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/93142/1/EML_18_eng.pdf?ua=1. Läst 22 april 2014.