Centralkyrka

Från Wikipedia
Version från den 7 januari 2018 kl. 09.17 av TJ Lusitanias (Diskussion | Bidrag) (Länk lika med länktext)
Planskiss över San Vitale i Ravenna, Italien.

Centralkyrkan är en kyrkobyggnad med centraliserad plan, det vill säga lika långa korsarmar (grekiskt kors) i stället för den korsliknande (latinskt kors) plan som är vanligast i de kristna kyrkorummen. Centralkyrkan kan även ha en rund eller månghörnad form.

Exempel på centralkyrkor

Bland de mest välkända centralkyrkorna finns Hagia Sofia som uppfördes av kejsar Justinianus I i Konstantinopel, nuvarande Istanbul, under 500-talet. Ett annat bekant exempel är Pantheon i Rom, som uppfördes omkring 115–125 av kejsar Hadrianus och tillägnades alla gudar. I Rom finns också de fornkristna kyrkorna Santa Costanza från 340-talet och Santo Stefano Rotondo, som uppfördes 468–483. Även om de flesta centralkyrkorna karaktäriseras av den runda formen, förekommer även oktogonala och polygonala exempel, bl.a. San Vitale i Ravenna.

Centralkyrkor i Sverige

Tidiga kristna tiden

Några svenska centralkyrkor som bevarats från tidig kristen tid är Solna kyrka, Bromma kyrka och Munsö kyrka i Stockholms län samt Hagby kyrka och Voxtorps kyrka i Kalmar län.

Barocktiden

Svenska centralkyrkor från barocken är Kalmar domkyrka samt Katarina, Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora kyrka (Kungsholms kyrka) i Stockholm.

1800-talet

Under 1800-talets första hälft byggdes endast sex centralkyrkor i Sverige (invigningsåret inom parentes): Silvbergs kyrka (1834), Vedevågs kyrka (1837), Skeppsholmskyrkan (1842), Norsjö kyrka [nedbrunnen] (1850), Hällesjö kyrka (1853) och Österjörns kyrka (1857).[1]

Under 1800-talets senare del var den svenske arkitekten Emil Viktor Langlet en ivrig förespråkare för centralkyrkor. Mellan 1863 och 1890 byggdes 32 centralkyrkor i Sverige (under samma tid byggdes 260 långhuskyrkor). Emil Langlet ritade 12 av dessa : Caroli kyrka i Malmö (1880), Beatebergs kyrka (1881), Kungsäters kyrka (1881), Gällivare kyrka (1882), S:t Pauli kyrka i Malmö (1882), Snöstorps kyrka (1883), Sävare kyrka (1884), Håle-Tängs kyrka (1884), Silleruds kyrka (1888), Erska kyrka (1889), Tranemo kyrka (1889), Örsjö kyrka [ombyggd] (1893).[2]

En annan arkitekt som ritade några centralkyrkor var Anders Pettersson, som skapade Fyrunga kyrka (1874), Askums kyrka (1880), Öggestorps kyrka (1884) och Saleby kyrka (1894).

1900-talet

Under 1900-talet fortsattes det att byggas centralkyrkor, bland annat Seglora kyrka, Vg, (1903), Sofia kyrka (1906) och Gustav Vasa kyrka, (1906) Stockholm, Hällevikstrands kyrka (1904), Kiruna kyrka (1912), Hortlax kyrka (1917) och Norsjö kyrka (1917).

Källor

  • Malmström, Krister Centralkyrkor inom Svenska kyrkan 1820-1920. Kungl. vitterhets akademien, Stockholm 1990
  1. ^ Malmström 1990, s. 116, 490.
  2. ^ Malmström 1990, s. 490.

Se även