Cephalocarida

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cephalocarida
Systematik[1]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Överstam Ecdysozoa
Ecdysozoa
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Kräftdjur
Crustacea
Klass Cephalocarida
Vetenskapligt namn
§ Cephalocarida
Auktor Sanders, 1955
Släkten
Hitta fler artiklar om djur med

Cephalocarida är en liten grupp små och primitivt byggda kräftdjur som upptäcktes så sent som på 1950-talet. Man känner till 12 arter, samtliga bentiska. De är vetenskapligt intressanta inom kräftdjurssystematiken på grund av sina ålderdomliga drag.[2]


Byggnad[redigera | redigera wikitext]

Cephalocariderna är 2-4 mm långa och har ett stort huvud och en långsmal kropp. Huvudets bakre kant täcker första mellankroppssegmentet. Mellankroppen (thorax) består av 10 segment med extremiteter. De första 7 benparen är platta och används dels för förflyttning, dels för näringsupptag (se nedan). Bakkroppen saknar extremiteter. Sista bakkroppssegmentet slutar med två långa svansbihang, som bildar en gaffel.[3]

Djuren saknar ögon, vilket kan bero på att de lever i slam på havsbotten. Munnen är placerad framför det andra antennparet till skillnad mot alla andra kräftdjur, och försedd med mandibler. Första paret maxiller är små, och andra paret liknar de följande paren thoracala benparen, vilket anses som en primitiv karaktär.

Cephalocariderna är hermafroditer och lägger 1-2 stora, gulerika ägg samtidigt. Larven är vid kläckningen utvecklad och kallas metanauplius; naupliuslarv förekommer inte. Efter 12-18 hudömsningar är djuret fullvuxet.

Levnadssätt och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Cephalocariderna hittas i havet på alla djup ned till 1500 m. De är bottenlevande och förekommer i alla slags sediment. De lever på detritus. För att ta in födopartiklar alstrar de en vattenström med hjälp av de thorakal benparen på samma sätt som bladfotingar och högre kräftdjur. Födopartiklarna hamnar i en ventral fåra som leder till mundelarna.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Klassen Cephalocarida uppställdes 1955 av Howard L. Sanders [4] Den först upptäckta arten fick namnet Hutchinsoniella macracantha.

De 12 arterna fördelas på 5 släkten, som vanligen anses tillhöra samma familj, Hutchinsoniellidae.

Cephalocariderna anses som mycket primitiva kräftdjur. De har placerats som systergrupp till alla andra kräftdjur förutom Remipedia. Det finns dock olika teorier om detta.

Inga fossila cephalocarider är kända.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standard Report Page: Cephalocarida (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=83678. Läst 30 sept 2012. 
  2. ^ Artikeln är baserad på motsvarande artiklar i engelskspråkiga och tyskspråkiga Wikipedia.
  3. ^ Robert D. Barnes (1982). Invertebrate Zoology. Philadelphia, PA: Holt-Saunders International. sid. 672. ISBN 978-0-03-056747-6 
  4. ^ Howard L. Sanders (1955). "The Cephalocarida, a new subclass of Crustacea from Long Island Sound". Proceedings of the National Academy of Sciences 41 (1): 61–66.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Hickman, C. Integrated Principles of Zoology. McGraw-Hill, 15 ed., 2010.
  • Hanström, B. (red.) Djurens värld, band 2, Förlagshuset Norden, Malmö, 1964.
  • Dahl, E. Evertebratzoologi. Almqvist & Wiksell , Stockholm, 1972.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]