Cesium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cesium
Nummer
55
Tecken
Cs
Grupp
1
Period
6
Block
s
Rb

Cs

Fr
XenonCesiumBarium
[Xe] 6s1
55Cs

Cesium.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa132,90545 u
UtseendeMetalliskt ljusgul
Fysikaliska egenskaper
Densitet1879 kg/m3 (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt301,59 K (28 °C)
Kokpunkt944 K (678 °C)
Molvolym70,94 × 10-6 m3/mol
Smältvärme2,092 kJ/mol
Ångbildningsvärme67,74 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie260 (298) pm
Kovalent radie225 pm
van der Waalsradieinga data pm
JonisationspotentialFörsta: 375,7 kJ/mol
Andra: 2234,3 kJ/mol
Tredje: 3400 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 6s1
e per skal2,8,18,18,8,1
Electron shell 055 Caesium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd1
Oxider (basicitet)Cs2O (stark bas)
Elektronegativitet0,79 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturKubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ljudhastighetinga data m/s
Elektrisk konduktivitet4,89·106 A/(V × m)
Magnetismparamagnetisk[1]
Mohs hårdhet0,2
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Cesiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
133Cs 100%
Stabil
134Cs {syn.} 2,0648 år ε
β-
1,229 MeV
2,059 MeV
134Xe
134Ba
135Cs spår 23·106 år β- 0,269 MeV 135Ba
136Cs syntetisk 13,6 dagar β- 0,8633 MeV 136Ba
137Cs {syn.} 30,17 år β- 1,176 MeV 137Ba
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Cesium är ett mycket reaktivt grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Cesium upptäcktes 1860 med hjälp av spektralanalys av de båda tyska kemisterna Gustav Kirchhoff och Robert Bunsen. Ämnet fick namn av latinets caesius, himmelsblå. Namnet syfter på de karakteristiska linjerna i spektrumet. Metalliskt cesium framställdes av Carl Setterberg år 1882. [2]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Cesium är självantändligt i luft och reagerar mycket kraftigt med vatten. Den radioaktiva isotopen Cs-137 är en del av restprodukterna från kärnkraftverkens reaktorer.

Om cesium antänds i luft brinner den med en klar blå låga. Om cesium får kontakt med vatten sker emellertid en explosiv reaktion:

2Cs+2H2O →2CsOH+H2

varvid vätet reagerar med luftens syre och i sin tur blir till vatten i en kraftigt exoterm reaktion.

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Cesium förekommer i jordskorpan med ca 1 ppm. Några cesiumhaltiga mineral är pollucit och rhodizit. Den stabila isotopen Cs-133 är den vanligast naturliga förekommande. Cesium kan framställas genom reduktion av cesiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C. [2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Den största användningen av cesium är i form av cesiumformiat, vilket används i borroljor inom oljeindustrin. Cesium används också som ljuskänslig beläggning i fotoceller, och cesiumföreningar ingår i vissa specialglas.

Cesiumbromid och cesiumjodid används i scintillationsdetektorer för mätning av radioaktiva sönderfall. Cesium används även i atomur, så kallade cesiumur, vilka använder resonansfrekvensen hos 133Cs som referenspunkt. Radioisotopen 137Cs har mycket liten praktisk användning. [2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Robert C. Weast (editor), CRC Handbook of Chemistry and Physics, 57 ed., CRC Press Inc. 1976-1977, sidan E-123
  2. ^ [a b c] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011