Cesium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cesium
Nummer
55
Tecken
Cs
Grupp
1
Period
6
Block
s
Rb

Cs

Fr
XenonCesiumBarium
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Alkalimetall
Relativ atommassa 132,90545(2) u
Utseende metalliskt ljusgul
Fysikaliska egenskaper
Densitet 1879 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 301,59 K (28 °C)
Kokpunkt 944 K (678 °C)
Molvolym 70,94 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 2,092 kJ/mol
Ångbildningsvärme 67,74 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 260 (298) pm
Kovalent radie 225 pm
van der Waalsradie inga data pm
1:a jonisationspotential 375,7 kJ/mol
2:a jonisationspotential 2234,3 kJ/mol
3:e jonisationspotential 3400 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 6s1
e per skal 2,8,18,18,8,1
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 1, (stark bas)
Elektronegativitet 0,79 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Kubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ljudhastighet inga data
Elektrisk konduktivitet 4,89·106 A/(V × m)
Magnetism icke magnetisk
Mohs hårdhet 0,2
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Cesiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
133Cs 100% 133Cs, stabil isotop med 78 neutroner
134Cs syntetisk 2,0648 år ε
β-
1,229 MeV
2,059 MeV
134Xe
134Ba
135Cs spår 23·106 år β- 0,269 MeV 135Ba
136Cs syntetisk 13,6 dagar β- 0,8633 MeV 136Ba
137Cs syntetisk 30,17 år β- 1,176 MeV 137Ba
SI-enheter och STP används om inget annat anges.


Cesium är ett mycket reaktivt grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Cesium upptäcktes 1860 med hjälp av spektralanalys av de båda tyska kemisterna Gustav Kirchhoff och Robert Bunsen. Ämnet fick namn av latinets caesius, himmelsblå. Namnet syfter på de karakteristiska linjerna i spektrumet. Metalliskt cesium framställdes av Carl Setterberg år 1882. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Cesium är självantändligt i luft och reagerar mycket kraftigt med vatten. Den radioaktiva isotopen Cs-137 är en del av restprodukterna från kärnkraftverkens reaktorer.

Om cesium antänds i luft brinner den med en klar blå låga. Om cesium får kontakt med vatten sker emellertid en explosiv reaktion:

2Cs+2H2O →2CsOH+H2

varvid vätet reagerar med luftens syre och i sin tur blir till vatten i en kraftigt exoterm reaktion.

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Cesium förekommer i jordskorpan med ca 1 ppm i t. ex. pollucit och rhodizit. Den stabila isotopen Cs-133 är den vanligast naturliga förekommande. Cesium kan framställas genom reduktion av cesiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C. [1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Den största användningen av cesium är i form av cesiumformiat, vilket används i borroljor inom oljeindustrin. Cesium används också som ljuskänslig beläggning i fotoceller, och cesiumföreningar ingår i vissa specialglas.

Cesiumbromid och cesiumjodid används i scintillationsdetektorer för mätning av radioaktiva sönderfall. Cesium används även i atomur, s. k. cesiumur, vilka använder resonansfrekvensen hos 133Cs som referenspunkt. Radioisotopen 137Cs har mycket liten praktisk användning. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]