Chantal Akerman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Chantal Akerman
Född Chantal Anne Akerman
6 juni 1950
Bryssel, Belgien
Död 5 oktober 2015 (65 år)
Paris, Frankrike
År som aktiv 1968–2015
Betydande verk Jeanne Dielman, 23, quai du Commerce, 1080 Bruxelles (1975)
IMDb SFDb

Chantal Anne Akerman, född 6 juni 1950 i Bryssel i Belgien, död 5 oktober 2015[1] i Paris i Frankrike, var en belgisk filmregissör och artist. Hon är känd för sin dekonstruktivistiska stil och pessimistiska humor. Hon anses ha varit banbrytande inom feministisk film.[2][3] Hennes filmer handlar ofta om hennes observationer av identitet, sexualitet och politik. Hon anses som en av Europas produktiva auteurfilmskapare.

Starten[redigera | redigera wikitext]

Akerman blev intresserad av att göra film när hon femton år gammal såg Jean-Luc Godard’s Pierrot le fou. Hon var helt självlärd. Hon gick ett kort tag på en filmskola, men hoppade av efter tre månader. 1968, när hon var arton år, var det premiär för hennes första film, kortfilmen Saute ma ville.

New York[redigera | redigera wikitext]

1971 flyttade Akerman till New York tillsammans med Samy Szlingerbaum. Hon besökte ofta Anthology Film Archives och satte sig där in i amerikansk experimentfilm. Hon fascinerades speciellt av Michael Snow, Andy Warhol, Stan Brakhage och Jonas Mekas, men gillade även Robert Bresson, Friedrich Wilhelm Murnau och Yasujirō Ozu. Med liknande grepp – långsamma sekvenser, knappt någon dialog, tomma utrymmen och symmetri – utforskade hennes filmer saker som tidsresor och ”rituella” beteenden.

Filmer i urval[redigera | redigera wikitext]

  • ’’Saute ma ville’’ (1968)
  • ’’L’enfant aimé ou Je joue à être une femme mariée’’ (1971)
  • ’’La chambre’’ (1972)
  • ’’Hotel Monterey’’ (1973, hennes första långfilm)
  • ’’Hanging Out Yonkers’’ (1973)
  • ’’Les grands-mères’’ (1973)
  • ’’Le 15/8’’ (1973, regisserad tillsammans med Samy Szlingerbaum)
  • ’’Je, tu, il, elle’’ (1974)
  • ’’Jeanne Dielman, 23, quai du Commerce, 1080 Bruxelles’’ (1975)
  • ’’News from Home’’ (1977)
  • ’’Annas möten’’ (Les Rendez-vous d’Anna, 1978)
  • ’’Aujourd’hui, dis-moi, dis-moi’’ (1980)
  • ’’Un jour Pina a demandé…’’ (1982)
  • ’’Hôtel des Acacias’’ (1982)
  • ’’Toute une nuit’’ (1982)
  • ’’Les Annees 80’’ (1983)
  • ’’L’homme à la valise’’ (1983)
  • ’’Lettre d’une cinéaste: Chantal Akerman’’ (1984)
  • ’’J’ai faim, j’ai froid’’ (1984)
  • ’’New York, New York bis’’ (1984)
  • ’’Family Business’’ (1984)
  • ’’Letters home’’ (1986)
  • ’’Rue Mallet-Stevens’’ (1986)
  • ’’Le marteau’’ (1986)
  • ’’Portrait d’une paresseuse / Le Journal d’une paresseuse’’ (1986)
  • ’’Golden Eighties’’ (1986)
  • ’’Histories d’Amérique: Food, Family and Philosophy’’ (1988)
  • ’’Les Trois Dernieres Sonates de Franz Schubert’’ (1990)
  • ’’Contre l’oubli: Pour Febe Elisabeth Velasquez’’ (1991)
  • ’’Nuit et Jour’’ (1991)
  • ’’Le Déménagement’’ (1992)
  • ’’Portrait d’une jeune fille de la fin des annees 80’’ (1993)
  • ’’D’Est’’ (1993)
  • ’’Portrait d’une jeune fille de la fin des annees 60 à Bruxelles’’ (1994)
  • ’’Det bor en fransk kvinna i min lägenhet’’ (Un divan à New York, 1996)
  • ’’Chantal Akerman par Chantal Akerman’’ (1996)
  • ’’Sud’’ (1998)
  • ’’La Captive’’ (2000)
  • ’’De l’autre côté’’ (2001)
  • ’’Demain on déménage’’ (2003)
  • La Folie Almayer (2007)
  • No Home Movie (2015)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1]
  2. ^ ACHEL DONADIO, CARA BUCKLEY. ”Chantal Akerman, Pioneering Belgian Filmmaker, Dies at 65”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2015/10/07/arts/chantal-akerman-belgian-filmmaker-dies-65.html. Läst 6 oktober 2015. 
  3. ^ Chantal Akerman has died aged 65”. BFI. http://www.bfi.org.uk/news-opinion/news-bfi/features/chantal-akerman-has-died-aged-65. Läst 6 oktober 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]