Charles Flahault

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Charles Henri Marie Flahault, född 3 oktober 1852 i Bailleul, departementet Nord, död 3 februari 1935 i Montpellier, var en fransk botaniker.

Flahault blev filosofie doktor 1878, studerade 1879 vid Uppsala universitet, blev professor i botanik i Montpellier 1881 och prefekt för botaniska institutionen där 1889.

Sina tidigare studier ägnade Flahault åt växtanatomi och växtfysiologi, men senare sysselsatte han sig huvudsakligen med Frankrikes sötvattensalger och växtgeografi.

Flahault blev 1889 ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund och 1905 av Vetenskapssocieteten i Uppsala samt blev vid Linnéjubileet 1907 medicine hedersdoktor i Uppsala.

Auktorsnamnet Flahault kan användas för Charles Flahault i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som länkar till auktorsnamnet.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Recherches sur l'accroissement terminal de la racine chez les phanérogames (1878)
  • Nordenskiöld (1880)
  • Revision des nostocacées hétérocystées (1886-88; tillsammans med Jean-Baptiste Édouard Bornet)
  • La distribution géographique des végétaux dans un coin du Languedoc (1893)
  • Flore de la Camargue et des alluvions du Rhône (1894)
  • La naturalisation et les plantes naturalisées en France (1899)

Källor[redigera | redigera wikitext]