Charlotte Moorman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Madeline Charlotte Moorman Garside, född 18 november 1933 i Little Rock, Arkansas, död 8 november 1991 i New York, var en amerikansk cellist och performancekonstnär.[1] Hon hade en Bachelor of Arts från Centenary College i Louisiana och en Master of Arts från Texas University.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Charlotte Moorman började spela cello tio år gammal och påbörjade en traditionell karriär som konsertmusiker. Men under 1960-talet drogs hon mot performance-konstens interdisciplinära arbete. Hon samarbetade nära med den koreanska avant-garde-konstnären Nam June Paik, och arbetade även med tidens stora experimentella musiker, John Cage, Edgar Varèse and Karlheinz Stockhausen.

År 1963 grundade hon New York Avant-Garde Festival som fanns fram till 1982. Samarbetet mellan Moorman och Paik ledde till flera uppmärksammade verk, exempelvis TV Bra for Living Sculpture, 1969[2] and TV-Cello, 1971.[3]

År 1966 skapade Beuys verket Homogen für Cello till Mooormans ära och år 1967 fick Moorman uppmärksamhet för sitt framförande av Paik's Opera Sextronique, efter vilken hon blev kallad ”the topless cellist”.

Moorman uppfattas som en av de stora inom performancekonst och hon samarbetade även med Wolf Vostell, Joseph Beuys, Joseph Byrd, Yoko Ono, Carolee Schneemann och hon var del av Fluxusgruppen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Charlotte Moorman, 58, Is Dead; A Cellist in Avant-Garde Works”. The New York Times Company. http://www.nytimes.com/1991/11/09/arts/charlotte-moorman-58-is-dead-a-cellist-in-avant-garde-works.html. Läst 7 juni 2014. 
  2. ^ Nam June Paik / Charlotte Moorman - TV Bra for Living Sculpture, 1969.
  3. ^ TV Cello, 1976.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]