Cheirogaleus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cheirogaleus
arten Cheirogaleus major
arten Cheirogaleus major
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Underordning Strepsirrhini
Familj Muslemurer
Cheirogaleidae
Släkte Cheirogaleus
Vetenskapligt namn
§ Cheirogaleus
Auktor E. Geoffrey, 1812
Hitta fler artiklar om djur med

Cheirogaleus är ett släkte primater i familjen muslemurer. För närvarande räknas sju arter till släktet, fem av dessa beskrevs under nyare tider som självständiga arter, mycket lite är dock känt om dessa

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Dessa primater når en kroppslängd mellan 17 och 26 centimeter och därtill kommer en 18 till 28 centimeter lång svans. Vikten varierar mycket mellan årstiderna och ligger mellan 200 och 600 gram. Detta innebär att de största medlemmarna av familjen muslemurer finns i släktet. Den mjuka pälsen har på ovansidan en grå eller rödbrun färg och buken är gul- eller vitaktig. Kännetecknande är de stora ögonen med mörka ringar av päls omkring samt arternas tunna öron. Den yviga svansen bär hår och används för att lagra fettreserver.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Cheirogaleus förekommer på Madagaskar liksom alla lemurer. Två arter förekommer på öns torra västra och sydvästra sida som kännetecknas av träd och buskar med törnar. De övriga fem arterna lever i regnskogen på öns östra sida. Av de nyare arterna finns bara enstaka fynd och därför är deras utbredningsområde inte helt klarlagt.

Levnadssätt och föda[redigera | redigera wikitext]

Individerna är aktiva på natten, på dagen sover de i trädens håligheter eller gömd i den täta vegetationen. De vistas främst på träd och går på fyra extremiteter. Dessa primater lever i familjegrupper som består av en hane, en hona och deras ungdjur. De vuxna djuren delar sovplats med letar ofta var för sig efter föda. Regionen där en individ söker föda är med en diameter på cirka 200 meter jämförelsevis liten.

Släktets medlemmar kännetecknas av att de regelbunden håller vinterdvala under de torra månaderna. Mellan november och mars ökar de i vikt och fettreserven lagras främst i svansen. Mellan april och oktober går de i ide. Därför uppsöker de håligheter i träd eller andra gömställen. Under tiden förbrukar de sina reserver och efter dvalan har vikten i vissa fall halveras. Kroppstemperaturen anpassas under vinterdvalan till lufttemperaturen. Liksom hos andra djur som går i ide förekommer korta tider där djuret vaknar.

Födan utgörs till största del av frukter men de äter även blommor, nektar och insekter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningen sker kort efter vinterdvalan i november eller december. Honor av arten Cheirogaleus medius parar sig ofta med främmande hanar trots att de vanligen lever i monogama par. Dräktigheten varar i 60 till 70 dagar och sedan föder honan två eller tre ungar. Ungarna har vid födelsen hår och är bra utvecklade. Honan diar sina ungar bara 45 dagar och efter cirka två år är ungdjuren könsmogna. Individer i fångenskap blev upp till 20 år gamla.

Hot[redigera | redigera wikitext]

Arterna hotas främst av skogsavverkningar men de är inte lika hotade som andra lemurer. Cheirogaleus major och Cheirogaleus medius som är känd sedan länge betraktas av IUCN som livskraftiga. De nya arterna listas med beteckningen kunskapsbrist.[1]

Arter[redigera | redigera wikitext]

Släktets systematik är inte helt klarlagd. Sedan 2008 räknas sju arter till Cheirogaleus (enligt Mittermeier et al., 2008).

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 13 januari 2010.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie, Springer-Verlag 2003, ISBN 3-540-43645-6
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • Fietz, J. (1999). Monogamy as a rule rather than exception in nocturnal lemurs: the case of the fat-tailed dwarf lemur, Cheirogaleus medius. Ethology 105: 259-272
  • Dausmann, K. H., Glos, J., Ganzhorn, J. U., and Heldmaier, G. (2004). Hibernation in a tropical primate. Nature 429: 825-826
  • R. Mittermeier, J. Ganzhorn, W. Konstant, K. Glander, I. Tattersall, C. Groves, A. Rylands, A. Hapke, J. Ratsimbazafy, M. Mayor, E. Louis jr., Y. Rumpler, C. Schwitzer und R. Rasoloarison: Lemur Diversity in Madagascar. In: International Journal of Primatology 29 (2008), S. 1607–1656.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ CheirogaleusIUCN:s rödlista, besökt 24 januari 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]