Chelsea FC

Från Wikipedia
Chelsea Football Club
Fotbollsklubb
Klubbens hemmaarena Stamford Bridge 2008.
Klubbens hemmaarena Stamford Bridge 2008.
Grundinformation
Grundad10 mars 1905 (119 år sedan)
Fullständigt namnChelsea Football Club
Smeknamn"The Blues", "The Pensioners"[1], "The Boys in Blue"
SeriePremier League
OrtStorbritannien London, England, Storbritannien
HemmaarenaStamford Bridge
Nyckelpersoner
ÄgareRyssland Roman Abramovitj
OrdförandeUSA Bruce Buck
SportchefNigeria Michael Emenalo
TränarePortugal José Mourinho
Ass. tränarePortugal José Morais
LagkaptenEngland John Terry
Matchställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Hemmaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Bortaställ
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Lagfärger
Tredjeställ
Meriter
Engelska ligamästare5 (1955, 2005, 2006, 2010, 2015)
FA-cupen7 (1970, 1997, 2000, 2007, 2009, 2010, 2012)
Engelska ligacupen5 (1965, 1998, 2005, 2007, 2015)
Community Shield4 (1955, 2000, 2005, 2009)
Cupvinnarcupen2 (1971, 1998)
UEFA Champions League1 (2012)
UEFA Europa League1 (2013)
UEFA Super Cup1
Övrigt
Webbplatschelseafc.com
Chelsea mot Blackburn den 24 oktober 2009.

Chelsea FC är en fotbollsklubb från sydvästra London i England i Storbritannien. Klubben bildades den 10 mars 1905 och spelar sina hemmamatcher på Stamford Bridge. Klubben ägs av den ryske oljemiljardären Roman Abramovitj, som köpte klubben 2003. Klubben vann sin första Champions League-titel mot Bayern MünchenAllianz Arena efter ett dramatiskt straffavgörande, där Didier Drogba avgjorde med den sista straffsparken.

Chelsea har de senaste åren tampats med Liverpool, Manchester United och Arsenal om herraväldet i den engelska toppfotbollen, de så kallade "The Big Four". Chelsea har blivit engelska mästare fem gånger, senast säsongen 2014/2015.

Forbes rankande klubben som sjätte rikaste till ett värde $1.37 miljard, 2015.[2]

Historia

Starten

Chelsea FC har en lite udda start som idrottsförening. Klubben bildades i början av året 1905, pga att det fanns en arena att spela på men inget lag. Det var den då kände byggmagnaten Gus Mears som tillsammans med sin bror J.T. hade köpt Stamford Bridge Athletic Ground och en närliggande marknadsplats som grund för den fotbollsstadion Mears drömde om att bygga. Samtidigt erbjöd Great Western Railway sig att köpa marken för att bygga en godshanteringsplats bland annat för kol.

Gus Mears övervägde erbjudandet, men inom ett par dagar hade han kontaktat en känd arkitekt av fotbollsarenor och han planerade istället att bygga sin egen fotbollsstadion. Arenan erbjöds till den etablerade klubben Fulham FC i närheten (Stamford Bridge ligger tekniskt sett inom Fulhams stadsdelsområde, på gränsen till Chelsea). Fulham tyckte dock att kostnaden, £1500 om året, var för hög och tackade nej.

Gus Mears vän F.W. Parker (en välkänd finansiär) föreslog då att Mears och han själv skulle starta sin egen klubb med målsättningen att bli en av de främsta i landet. Detta gjorde de på en pub och man diskuterade en hel del olika namn, bland andra Stamford Bridge och Kensington. Det blev dock Chelsea efter grannstadsdelen.

Division två

Mears och Parker med sitt Chelsea ansökte till The Southern League och efter protester från Fulham FC och Tottenham avslogs yrkandet. Man bearbetade då de andra klubbarna i ligan under april och maj samt skrev kontrakt med olika spelare. Med detta i bakfickan kom ansökan vidare till ligans årsmöte. Med spelarna, den nya arenan och efter ett mycket övertygande tal av F W Parker blev Chelsea invalda i ligans division två.

Efter två år i division två blev Chelsea FC uppflyttade, men laget åkte upp och ner mellan divisionerna trots ett flertal för sin tid mycket framgångsrika och kända spelare. Chelsea har ofta visat sig duktiga på att producera framgångsrika spelare på både hemmaplan och internationellt, men har ibland haft svårigheter att behålla dem inom klubben. De nådde en enda cupfinal, 1915 då de förlorade till Sheffield United med 3-0. Finalen var känd som "Khakifinalen" på grund av det pågående kriget.

Glansdagarna under 50-talet

Vid ett tillfälle var alla Chelseas fem forwards landslagsspelare. Trots det var laget mycket ojämnt prestationsmässigt.

Detta höll i sig fram till 1955, då Chelsea under ledning av den legendariske tränaren Ted Drake vann ligan. Det innebar således en plats i den första Europacupen. Chelsea stoppades dock från deltagande av det engelska fotbollsförbundet, FA, som inte ville att engelska lag skulle spela i de europeiska cuperna.

Det nesliga förbudet till trots gjorde ligasegern att man kunde locka till sig talangfulla spelare och Chelsea var en av de första klubbarna i England och världen som etablerade en särskild ungdomssektion med lag och professionell träning. Det dröjde dock 50 år innan Chelsea skulle vinna den engelska högstadivisionen igen.

Efter en ny sejour i engelska division två kom de åter upp i toppdivisionen 1963 och under resten av sextiotalet var Chelsea stadigt med bland de främsta lagen i ligan. (plac 5-3-5-9-6-5-3-6-7). De vann Ligacupen 1965 och gick långt i FA-cupen både 1965 och 1966 under ledning av managern Tommy Docherty.

Dominans

I slutet av 1960-talet och början av 1970-talet var Chelsea tillsammans med Leeds United FC det lag som dominerade engelsk fotboll. De vann FA-cupen 1970 och året därpå Cupvinnarcupen. Framträdande spelare var under denna tid Peter Osgood, John Hollins, Peter Bonetti, Ron Harris och Alan Hudson. Chelsea spelade under den här epoken vad som ansågs vara mycket "attraktiv fotboll" och klubben blev sammankopplad med den växande musik- och modescenen runt King's Road. En stor ombyggnad av Stamford Bridge startades som skulle ge plats för 60 000 åskådare. Endast en gigantisk läktare, The East Stand, blev färdigställd och stora skulder gjorde att projektet övergavs.

Hårda tider

1980-talet var ett katastrofdecennium med stora ekonomiska problem där Chelsea ett tag var mycket nära att åka ned i division tre. Stamford Bridge såldes och Chelsea hade planer på att flytta och dela hemmaarena med grannklubbarna Fulham och Queens Park Rangers. Publiken svek; några matcher lockade bara 6 000 åskådare. Botten nåddes säsongen 1982/1983 då laget slutade på artonde plats med ett publiksnitt på endast 12 642. Managern John Neil lyckades med nöd och näppe rädda kvar laget i tvåan och han rekryterade också ett antal mycket talangfulla spelare (ex. Pat Nevin, David Speedie, Kerry Dixon) som hjälpte till att föra laget tillbaka till eliten. Tyvärr stannade inte spelarna länge nog i klubben för att den skulle kunna ta det där sista steget upp.

I början på 1980-talet köpte den dynamiske Ken Bates klubben och började ett segdraget arbete med att åter få Stamford Bridge i Chelseas ägo. 1994 startade en totalrenovering av arenan som stod klar 2001.

Kaos och framgång

1993 kom spelande managern Glenn Hoddle till klubben efter att ha uträttat stordåd med Swansea City AFC. Namnet Hoddle lockade storspelare till klubben och nu lades grunden till de framgångar dagens Chelsea har. Efter ha att strulat med det erbjudna kontraktet och sedan brutit det för att bli engelsk förbundskapten försvann Hoddle. Efterträdaren blev Ruud Gullit, som värvades som spelare av den avgående tränaren. Men 1998 hade Gullit alltför länge skjutit på att acceptera det kontrakt ledningen erbjudit honom, ett kontrakt som hade gjort honom till engelsk fotbolls kanske bäst betalde manager. Han hade också gjort sig impopulär bland spelarna med sin något nonchalanta stil. Plötsligt fick han därför sparken trots framgångar i det lagbygge som ännu inte kulminerat. Chelsea hade dock blivit känt som en främlingslegion på grund av det stora antalet utländska spelare. Gianluca Vialli, en annan gammal spelare, tog över och hade inom fyra månader vunnit Ligacupen, Cupvinnarcupen och Europeiska supercupen.

Hösten 2000 ersattes Vialli efter en konflikt med ägaren Bates av sin landsman, italienaren Claudio Ranieri. Ranieri lyckades leda Chelsea till en FA-cupfinal 2002, och året efter till en fjärdeplats i Premier League. Det hårt ekonomiskt ansatta Chelsea säkrade därmed en plats till den kommande säsongens Champions League-kval. Efter säsongen deklarerade den av fansen älskade klubbikonen, italienaren Gianfranco Zola, att han lämnar Chelsea.

Ny storhetstid

I juli 2003 rapporterade media att Chelsea hade tagits över av den ryska oljemiljardären Roman Abramovitj och klubben tagits bort från börsen och avregisterats som aktiebolag. Abramovitjs investeringar gjorde det möjligt för Chelsea att plötsligt kunna värva spelare som Claude Makélélé, Hernan Crespo, Joe Cole och Juan Sebastián Verón. Det nya lagbygget klarade att spela ihop sig tämligen snabbt och säsongen blev en av Chelseas bästa på mycket länge - en andraplats i Premier League och en semifinalplats i Champions League. De goda resultaten till trots, efter säsongen annonserades det att Claudio Ranieri fått sparken.

I juni 2004 anställdes portugisen José Mourinho som ny manager. Mourinho lyckades genast vinna två titlar, först Ligacupen 2005 och sedan Premier League, och försvarade därefter ligatiteln ett år senare. Anledningen till att Chelsea helt plötsligt gick upp och blev en av Europas bästa klubbar var en kombination av Abramovitj miljarder kronor till spelarköp och Mourinhos förmåga att få dessa stjärnspelare att spela som ett sammansvetsat lag som taktiskt underordnade sig strikta roller och gav avkall på sin individualism. Miljardrullningen och det ibland defensivt, stereotypa spelet, gav klubben ett väldigt dåligt rykte utanför de egna fansen.

Chelsea har alltid fått finna sig i att stå i skuggan av de mer välmeriterade klubbarna från norra London; Arsenal FC och Tottenham Hotspur FC. De senaste säsongerna har Chelsea tagit ett stort kliv framåt och betraktas nu som en av de dominerande klubbarna i Europa. Säsongerna 2003/04, 2004/05 respektive 2006/07 nådde laget semifinal i UEFA Champions League. Framför allt gick Chelsea in för att vinna just Champions League 2007, men förlorade mot ärkerivalen Liverpool FC i semin efter två jämna kamper. Chelsea vann med 1:0 hemma på Stamford Bridge, men föll borta på Anfield med 1:0 (sammanlagt 1:1), efter en mållös förlängning förlorade Chelsea till slut med 4:1 i straffläggningen.

Abramovitj fokus på denna europeiska, heliga graal och det täta spelprogrammet beskylls av vissa fans och spelare för att ha bidragit till oro internt i laget och skador på en mängd nyckelspelare vilket i sin tur kostade klubben Premiership. Men Chelsea vann senare FA-Cup finalen som spelades på nyinvigda Wembley (London) där Didier Drogba avgjorde med enda målet i den 116:e förlängningsminuten.

Den 12 augusti 2007 vann Chelsea liga premiären mot Birmingham. Vinsten innebar att man nu hade spelat 64 hemmamatcher i rad utan förlust. Chelsea hade slagit Liverpools smått otroliga rekord med 63 hemmamatcher i ligan utan förlust.

Den 20 september 2007 lämnade Mourinho Chelsea. Kort därefter ersattes han av Avram Grant, tidigare förbundskapten för Israels landslag.

Avram Grant lyckades göra det Mourinho aldrig hade lyckats med i Chelsea, att föra de till Champions League-final mot Manchester United. Matchen slutade 1-1 efter full tid och gick vidare till straffar som Chelsea förlorade efter att Nicolas Anelka missat sin straff. Dock var det John Terry som blev mest besviken efter sin straffmiss som kunde ha givit guldet till London.

Några dagar efter finalförlusten avskedades Avram Grant och ersattes med Portugals förbundskapten Luiz Felipe Scolari, som tidigare blivit världsmästare med Brasilien.

Scolari fick dock inte sitta kvar så länge som tränare. Den 9 februari 2009 avskedades han med omedelbar verkan på grund av de dåliga resultaten. 0-0 hemma mot Hull City AFC blev droppen. Näste tränare blev holländaren och Rysslands förbundskapten Guus Hiddink. Denne fick ett kontrakt fram tills säsongens slut. Guus Hiddink lyckades få Chelsea att fungera som ett spelande lag och lyckades även nå upp till semifinal i Champions League efter att ha blivit utslagna av FC Barcelona. Laget hade länge 1-0 och hade rånats på ett antal straffar när Andres Iniesta gjorde 1-1 i slutet och på bortamål skickade ut Chelsea. Dock lyckades Chelsea vinna FA-Cupen 2008/2009 mot Everton FC innan Hiddink slutade som tränare.

Till säsongen 09/10 hämtades Carlo Ancelotti in som tränare efter att ha fått sparken av AC Milan. Ancelotti inledde starkt och ledde Chelsea till sex raka segrar. Chelsea fortsatte ånga på i ligan fram tills december då formen vände och man tappade förstaplatsen till United. Chelsea blev tidigt utslagna av FC Internazionale Milano med gamla Chelsea-tränaren José Mourinho redan efter åttondelsfinalerna. Under de senare våren hittade Chelsea tillbaks till sitt gamla spel och lyckades knipa ligatiteln med en poängs marginal från United. Chelsea hade då slagit Premier Leagues tidigare rekord på 97 gjorda mål i ligan av United. Chelsea hamnade på 103 mål. 8 av dessa mål kom i den match där de vann Premier League. Dessutom lyckades Chelsea vinna alla 6 mötena mot United, Liverpool och Arsenal. Chelsea vann även dubbeln, dvs FA-Cupen. Vinst mot Portsmouth efter mål av Didier Drogba på frispark. Under januari månad 2011 tvekade Abramovitj att investera pengar på Chelsea, men i övergångsfönstret sista dag köpte dom både Fernando Torres och David Luiz för ca 70 miljoner pund. Båda har även 5,5 års kontrakt med Chelsea. Torres övergång blev inte bara Chelseas dyraste genom tiderna utan även den dyraste där en engelsk klubb var inblandad.[3]. 2010/2011 åkte Chelsea ut Champions League redan i kvartsfinal efter förlust mot United med 1-3 (0-1, 1-2). Man förlorade även titeln till rivalen Manchester United. Efter att laget inte lyckats vinna några titlar säsongen 2010/2011 sparkades tränaren Carlo Ancelotti. Den 22 juni 2011 blev André Villas-Boas ny tränare i Chelsea. Den rekordunge Portugisen hade tidigare lett FC Porto till UEFA Europa League seger och seger i portugisiska ligan. Han lyckades dock inget vidare och blev sparkad en dag efter att Chelsea föll mot WBA den 3 mars 2012. Efter André Villas-Boas tog f.d Chelsea spelaren Roberto Di Matteo över som tränare. Di Matteo lyckades i emellertid bra under Champions League spelet, i åttondelsfinalen hemma hade laget 1-3 att gå på från bortaplan mot SSC Napoli. I början av andra halvlek var de vidare i 7 minuter innan Gökhan Inler reducerade. Chelsea fick dock en straff som betydde 3-1 och i förlängningen gör Branislav Ivanovic 4-1. Chelsea därmed vidare med 5-4. I kvartsfinalen slog de ut SL Benfica med 1-0 på Estadio da Luz och 2-1 hemma. I semifinalen slog man ut den mest svårtänkbara motståndaren, FC Barcelona, en repris från 2009 års semifinaler, tack vare bragdinsatser i båda matcherna. Trots övertag för Barcelona i båda matcherna så slutade matcherna 1-0 Hemma och 2-2 borta och därmed var de vidare till finalen efter fyra år. Trots detta sparkades Di Matteo efter förluster i både ligan och CL kvalet. Nuvarande tränare för Chelsea är José Mourinho. De har också vunnit FA Cupen efter att ha besegrat Liverpool med 2-1. Deras fjärde titel på sex år.

Den 19 maj 2012 blev Chelsea för första gången någonsin Champions League-mästare efter straffdramatik mot Bayern München. Finalen spelades även på Bayern Münchens hemmastadion Allianz Arena. Didier Drogba blev stor hjälte genom att, i sin sista match för klubben, först kvittera och sedan sätta den avgörande straffen. Efter matchen meddelade Didier Drogba, som var matchhjälten, att han skulle lämna klubben. Några månader senare förlorade Chelsea UEFA Cup finalen mot Atletico Madrid med 1-4, kort därefter så sparkades Di Matteo trots att ha vunnit Champions League titeln. Hans efterträdare för tillfället blev Rafael Benitez, som tidigare tränade Inter och även Liverpool. Under tiden i Liverpool FC uttalade han sig kritiskt mot Chelsea varvid Chelseafansen visade missnöje mot honom flera gånger. Den 15 maj 2013 blev Chelsea historiska när de besegrade Benfica i Europa League finalen med 2-1 och därmed är ett av fyra att vinna både Champions League titeln samt Europa League. Chelsea blir också det första laget att ha både Champions League samt Europa League pokalen samtidigt under en viss tid. Efter lagets vinst i Europa League så lämnade Benitez Chelsea, han ersattes av portugisen José Mourinho, som tränade Chelsea mellan 2004-2007. Man var i UEFA super cup finalen mot Bayern München eftersom man vann Europa League, och det var andra gången i rad man var i Uefa super cup finalen. Man mötte just Bayern München, en repris på finalen från Champions League-finalen 2012, men denna gång vann Bayern München på straffar.

Träningsanläggningen

The Cobham Training Centre är klubbens träningsanläggning ligger i Cobham, Surrey. Anläggningen byggdes 2005 för att kunna konkurrera med andra toppklubbarna som investerat i liknande anläggningar.

Spelare

Spelartruppen 2015/2016

Senast uppdaterad: 16 augusti 2015.[4]
Födelsestad: http://www.transfermarkt.co.uk/chelsea-fc/startseite/verein/631.
Nummer Land Spelare Födelsedatum Födelseort Kom från
Målvakter
1 Bosnien och Hercegovina Asmir Begović 20 juni 1987 (36 år) Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Trebinje England Stoke City (-15)
13 Belgien Thibaut Courtois 11 maj 1992 (31 år) Belgien Bree Belgien Genk (-11)
27 England Jamal Blackman 27 oktober 1993 (30 år) England London
Försvarare
2 Serbien Branislav Ivanović 22 februari 1984 (40 år) Serbien Sremska Mitrovica Ryssland Lokomotiv Moskva (-08)
5 Frankrike Kurt Zouma 27 oktober 1994 (29 år) Frankrike Lyon Frankrike Saint-Étienne (-14)
17 Ghana Abdul Rahman Baba 2 juli 1994 (29 år) Ghana Tamale Tyskland FC Augsburg (-15)
24 England Gary Cahill 19 december 1985 (38 år) England Sheffield England Bolton Wanderers (-12)
26 England John Terry 7 december 1980 (43 år) England London England West Ham United (-95) [5]
28 Spanien César Azpilicueta 28 augusti 1989 (34 år) Spanien Pamplona Frankrike Marseille (-12)
Mittfältare
4 Spanien Cesc Fàbregas 4 maj 1987 (36 år) Spanien Arenys de Mar Spanien Barcelona (-14)
7 Brasilien Ramires 24 mars 1987 (37 år) Brasilien Barra do Piraí Portugal Benfica (-10)
8 Brasilien Oscar 9 september 1991 (32 år) Brasilien Americana Brasilien Internacional (-12)
10 Belgien Eden Hazard 7 januari 1991 (33 år) Belgien La Louvière Frankrike Lille (-12)
11 Colombia Juan Cuadrado 26 maj 1988 (35 år) Colombia Necoclí Italien Fiorentina (-15)
12 Nigeria John Obi Mikel 22 april 1987 (36 år) Nigeria Jos Norge Lyn (-06)
14 Burkina Faso Bertrand Traoré 6 september 1996 (27 år) Burkina Faso Bobo-Dioulasso Frankrike Auxerre (-10)
20 Nigeria Victor Moses 12 december 1990 (33 år) Nigeria Kaduna England Wigan Athletic (-12)
21 Serbien Nemanja Matić 1 augusti 1988 (35 år) Serbien Šabac Portugal Benfica (-14)
22 Brasilien Willian 9 augusti 1988 (35 år) Brasilien Ribeirão Pires Ryssland Anzji Machatjkala (-13)
36 England Ruben Loftus-Cheek 23 januari 1996 (28 år) England London England Egen Produkt
Anfallare
9 Colombia Radamel Falcao 10 februari 1986 (38 år) Colombia Santa Marta Frankrike Monaco (-15) (på lån)
18 Frankrike Loïc Rémy 2 januari 1987 (37 år) Frankrike Rillieux-la-Pape England Queens Park Rangers (-14)
19 Spanien Diego Costa 7 oktober 1988 (35 år) Brasilien Lagarto Spanien Atlético Madrid (-14)

Utlånade spelare

Senast uppdaterad: 16 augusti 2015[4].
Nr Land Pos Namn
Kroatien  MV Matej Delač (i Sarajevo till slutet av säsongen 2015/2016)
Nederländerna  F Nathan Aké (i Watford till slutet av säsongen 2015/2016)
Danmark  F Andreas Christensen (i Borussia Mönchengladbach till slutet av säsongen 2015/2016)
Skottland  F Alex Davey (i Peterborough United till 5 september 2015)
Tjeckien  F Tomáš Kalas (i Middlesbrough till slutet av säsongen 2015/2016)
England  F Todd Kane (i NEC Nijmegen till slutet av säsongen 2015/2016)
Nigeria  F Kenneth Omeruo (i Kasımpaşa till slutet av säsongen 2015/2016)
Brasilien  F Wallace (i Carpi till slutet av säsongen 2015/2016)
Elfenbenskusten  MF Victorien Angban (i Sint-Truidense till slutet av säsongen 2015/2016)
Ghana  MF Christian Atsu (i Bournemouth till slutet av säsongen 2015/2016)
England  MF Lewis Baker (i Vitesse till slutet av säsongen 2015/2016)
England  MF Isaiah Brown (i Vitesse till slutet av säsongen 2015/2016)
Nr Land Pos Namn
Chile  MF Cristián Cuevas (i Sint-Truidense till slutet av säsongen 2015/2016)
Mexiko  MF Ulises Dávila (i Vitoria Setubal till slutet av säsongen 2015/2016)
England  MF Jordan Houghton (i Gillingham till slutet av säsongen 2015/2016)
Brasilien  MF Nathan (i Vitesse till slutet av säsongen 2015/2016)
Serbien  MF Danilo Pantić (i Vitesse till slutet av säsongen 2015/2016)
Kroatien  MF Mario Pašalić (i Monaco till slutet av säsongen 2015/2016)
Egypten  MF Mohamed Salah (i Roma till slutet av säsongen 2015/2016)
Nederländerna  MF Marco van Ginkel (i Stoke City till slutet av säsongen 2015/2016)
England  A Patrick Bamford (i Crystal Palace till slutet av säsongen 2015/2016)
Kroatien  A Stipe Perica (i Udinese till slutet av säsongen 2015/2016)
Colombia  A Joao Rodríguez (i Sint-Truidense till slutet av säsongen 2015/2016)
England  MF Dominic Solanke (i Vitesse till slutet av säsongen 2015/2016)

Årets spelare

År Vinnare
1967 England Peter Bonetti
1968 Skottland Charlie Cooke
1969 England David Webb
1970 England John Hollins
1971 England John Hollins
1972 England David Webb
1973 England Peter Osgood
1974 England Gary Locke
1975 Skottland Charlie Cooke
1976 England Ray Wilkins
1977 England Ray Wilkins
1978 England Micky Droy
1979 England Tommy Langley
1980 England Clive Walker
1981 Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Petar Borota
1982 England Mike Fillery
 
År Vinnare
1983 Wales Joey Jones
1984 Skottland Pat Nevin
1985 Skottland David Speedie
1986 Wales Eddie Niedzwiecki
1987 Skottland Pat Nevin
1988 England Tony Dorigo
1989 England Graham Roberts
1990 Nederländerna Ken Monkou
1991 Irland Andy Townsend
1992 England Paul Elliott
1993 Jamaica Frank Sinclair
1994 Skottland Steve Clarke
1995 Norge Erland Johnsen
1996 Nederländerna Ruud Gullit
1997 Wales Mark Hughes
1998 England Dennis Wise
 
År Vinnare
1999 Italien Gianfranco Zola
2000 England Dennis Wise
2001 England John Terry
2002 Italien Carlo Cudicini
2003 Italien Gianfranco Zola
2004 England Frank Lampard
2005 England Frank Lampard
2006 England John Terry
2007 Ghana Michael Essien
2008 England Joe Cole
2009 England Frank Lampard
2010 Elfenbenskusten Didier Drogba
2011 Tjeckien Petr Cech
2012 Spanien Juan Mata
2013 Spanien Juan Mata
2014 Belgien Eden Hazard
2015 Belgien Eden Hazard

Svenskar som spelat i Chelsea

  • Magnus Hedman
    • Gjorde comeback i Chelsea som fjärdemålvakt säsongen 2006 - 2007 då Petr Cech hade skadat sig. Hedman fick dock bara spela en match. I reservlaget.

Tidigare spelare

Referenser

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

Externa länkar