Chengdu Jian-7

Chengdu Jian-7 成都建7 (kinesiska)
PLAAF JJ-7, 2-sitsigt.
Beskrivning
Typ	Jaktflygplan
Besättning	1 eller 2
Första flygning	1966-01-17
I aktiv tjänst	1966-01-17
Versioner	Se Varianter
Ursprung	Kina, Chengdu
Tillverkare	Chengdu Aircraft Industry Group (CAI)
Antal tillverkade	2400+ st (1965–2013)
Utvecklad från	Mikojan-Gurevitj MiG-21F-13
Data
Längd	14,9 meter
Spännvidd	8,32 meter
Höjd	4,11 meter
Tomvikt	5 292 kg
Max. startvikt	9 100 kg
Motor(er)	1× Liyang Wopen-13F turbojet
Dragkraft	44,1 kN (utan efterbrännkammare) 64,7 kN (med efterbrännkammare)
Prestanda
Max. hastighet	Mach 2
Räckvidd med max. bränsle	850 km
Max. flyghöjd	17 500 meter
Lastförmåga
Lastförmåga	4 000 kg
Beväpning & bestyckning
Upphängnings- punkter	5
Eldvapen	2 × 30 mm Type 30-1 automatkanoner, 60 projektiler/kanon
Bomber	50-500 kg
Robotar	PL-2, PL-5, PL-7, PL-8, PL-9, Vympel K-13, Matra R.550 Magic, AIM-9 Sidewinder
Raketer	12×55 mm raketkapsel 7÷90 mm raketkapsel

Chengdu Jian-7, förkortat Jian-7 eller J-7 (kinesiska: 成都建7,健-7, 歼-7. Exportnamn: F-7. NATO-rapporteringsnamn: Fishbed-C), är ett kinesiskt jaktflygplan. Planet är en direkt kopia av det sovjetiska jaktflygplanet Mikojan-Gurevitj MiG-21F-13.

Från Folkrepubliken Kinas grundande fram till början av 1960-talet stod Kina i mycket nära kontakt med Sovjetunionen och utbytte många militära hemligheter. Bland annat fick Kina ritningarna till det nya sovjetiska stridsflygplanet MiG-21 och även några få plan. Med dessa började Kina tillverka en kopia av planet som färdigställdes 1965.

Flera hundra har exporterats till många andra länder med beteckningen F-7. Flera uppdateringar har gjorts och så sent som 2003 kom en ny variant kallad J-7G. Flygplanet slutade tillverkas 2013. Över 2 400 plan byggdes. Kina slutade använda flygplanet år 2023.

Varianter

• Chengdu J-7: Jan-66. 12 st licenstillverkade för tester. Kallad Type 62.
• J-7I: Juni-76. Första kinesiska produktionsvarianten, med kvalitetsproblem. Liksom MiG-21F-13 var planet ett ensitsigt dagjaktplan med kort räckvidd, med en Wopen WP-7 turbojetmotor. Flygplanet exporterades till Albanien och Tanzania under designationen F-7A.
• J-7II/J-7B: Dec-78. Uppgraderad variant av J-7. Ensitsigt med begränsad allvädersförmåga, med två 30mm kanoner och kraftfullare Wopen WP-7B turbojetmotor. Exporterades till Egypten, Sudan och Irak under benämningen F-7B.
• JJ-7: Tvåsitsigt skolflygplan av J-7II och MiG-21US. Exportvarianten kallades FT-7.
• J-7IIA: 1983. Förbättrad J-7II med avionik från väst.
• F-7M Airguard: Aug-83. Exportvariant för Bangladesh, Iran, Myanmar och Zimbabwe.
• J-7III/J-7C: April-84. Ensitsigt allvädersjaktplan med Wopen WP-13 turbojetmotor. Motsvarar MiG-21MF. Bara 20-30 tillverkade.
• J-7IIIA/J-7D: Förbättrad J-7III. Bara 20-30 tillverkade.
• J-7IIH/J-7H: Mars-85. J-7II med förbättrad mark-attack-förmåga.
• F-7P Skybolt: Juni-88. Exportvariant för Pakistan.
• J-7E: 1990. Förbättrad J-7II med kraftfullare motor.
• J-7F: Demoplan med ny teknik.
• J-7G: 2002. J-7E med förbättrad avionik.
• F-7MG: Exportvariant av J-7E.
• F-7BS: 1991. Exportvariant för Sri Lanka.
• F-7MP Skybolt: Förbättrad F-7P för Pakistan.

Bilder

Chengdu J-7I, en kinesisk kopia av MiG-21F-13.

• 
  MiG-21-F13.

• 
  J-7I.
• 
  J-7B.
• 
  Pakistansk F-7PG.
• 
  J-7I på Pekings militärmuseum.

Användare

Utöver Kina har J-7 exporterats till över ett dussin länder som Albanien, Bangladesh, Egypten, Irak, Iran, Myanmar, Nordkorea, Pakistan, Sri Lanka, Sudan, Tanzania och Zimbabwe.

Kina fasade ut sina J-7-plan åren 2018-2023, och ersatte med J-10, J-16 och J-20.

Se även

• Shenyang J-16
• Chengdu Jian-10
• Shenyang Jian-8

Referenser

• Webarchive - Sinodefence J-7 (2005-10-30)