Chimes of Freedom
| Chimes of Freedom | |
| Sång av Bob Dylan | |
|---|---|
| Från albumet Another Side of Bob Dylan | |
| Släppt | augusti 1964 |
| Format | Grammofon, Albumspår |
| Inspelad | juni 1964 |
| Genre | Folkmusik, akustisk musik |
| Språk | Engelska |
| Längd | 7:10 |
| Skivbolag | Columbia |
| Kompositör | Bob Dylan |
| Producent | Tom Wilson |
Chimes of Freedom är en sång skrivne och komponerad av Bob Dylan, och inspelad av honom på albumet Another Side of Bob Dylan från 1964. Dylan inspirerades att skriva texten av Arthur Rimbauds poesi. I sångtexten hamnar två personer mitt i ett åskoväder som sångaren liknar vid "frihetens klockspel". I texten visar Dylan också sympati för alla människor som känner sig missförstådda, förvirrade, oskyldigt anklagade och förtryckta. En liveversion finns tillgänglig på albumet The Bootleg Series Vol. 7: No Direction Home: The Soundtrack. Den fick en enorm betydelse då Bruce Springsteen spelade låten inför 500 000 människor i ÖstBerlin och miljontals människor som tittade på tv eller lyssnade på radio då Springsteen innan låten höll sitt Anti Wall tal där han hoppades att muren en dag skulle falla, och detta sagt direkt inifrån Öst Berlin inte säkerheten i Västberlin. The Byrds spelade in en förkortad version av sången till deras debutalbum Mr. Tambourine Man 1965. Den spelades även in av Bruce Springsteen (1988, släppt på EP-skivan Chimes of Freedom), och Jefferson Starship (2008). Sången döpte också välgörenhetsalbumet Chimes of Freedom: The Songs of Bob Dylan som lanserades 2012.
Den 19 juli 1988 spelade Bruce Springsteen och E-Street Band sången live då de gav konsert i Östberlin inför 500 000 människor i dåvarande ÖstBerlin, innan låten höll han sitt anti Wall tal. Detta har tillsammans med den enorma massan ungdomar och miljontals personer som såg konserten på tv eller lyssnade på den på radio som det avgörande slutsteget av många historiker i Berlinmurens fall. Öst Tysklands regering hade bjudit in den absolut största pop stjärnan just då Bruce Springsteen för att lugna den rastlösa ungdomen. När Springsteen fick se biljetterna blev han mycket arg. Det stod ”Bruce Springsteen en konsert för Niquaragua” i stället för Bruce Springsteen The Tunnel of Love Express Tour”, biljetterna var redan sålda så han kunde inte göra något åt det men från scenen hämnades han på den Öst Tyska regeringen genom att säga ” Jag har kommit till Östberlin inte för eller emot någon regering jag har kommit hit för att spela Rockn roll för er Öst Berlinare i förhoppningen att i framtiden alla murar faller”. Ingen hade någonsin satt sig upp emot den Östtyska regeringen som Springsteen gjorde i ett tal mitt inne i Öst Berlin inte från säkerheten i Västberlin. Folk kunde inte tro att han vågade säga det och dessutom som utländsk. Där och då började slutetappen på vad Gorbatjov, ungdomarna genom sitt allmänna upproriska sätt, och Springsteens konsert och tal som satte den sista spiken i kistan. Springsteen har senare sagt att hans band spelade bättre när insatserna var högre och högre kunde de inte bli än i Öst Berlin där en konsert kunde få det Östtyska folket att befria sig själva. Bland publiken tolkade många sångtexten som en önskan att DDR skulle falla.[1][2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Stephen Evans (21 oktober 2014). ”How Bruce Springsteen rocked the Berlin Wall” (på engelska). BBC. https://www.bbc.com/culture/article/20130626-how-springsteen-rocked-the-wall. Läst 25 september 2021.
- ^ Kate Connolly (5 juli 2013). ”The night Bruce Springsteen played East Berlin and the wall cracked” (på engelska). Guardian. https://www.theguardian.com/music/2013/jul/05/bruce-springsteen-east-germany-berlin-wall. Läst 25 september 2021.