Gråstrupig busksparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Chlorospingus canigularis)
Gråstrupig busksparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteChlorospingus
ArtGråstrupig busksparv
C. canigularis
Vetenskapligt namn
§ Chlorospingus canigularis
Auktor(Lafresnaye, 1848)
Utbredning
Synonymer
Gråstrupig busktangara

Gråstrupig busksparv[2] (Chlorospingus canigularis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gråstrupig busksparv är en liten och knubbig, tangaraliknande sparv. Ovansidan är matt olivgrön, undersidan ljust gråvit på strupen och med gulaktig anstrykning på flankerna. Näbben är relativt tjock. Könen är lika.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gråstrupig busksparv förekommer i två skilda områden, dels i Costa Rica i Centralamerika, dels i Anderna i Sydamerika från Colombia till Peru. Den delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • Chlorospingus canigularis olivaceiceps – förekommer i subtropiska karibiska sluttningar i västra Costa Rica
  • canigularis-gruppen

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[7] Samma studier visar också att busksparvarna i Chlorospingus, tidigare placerade i familjen tangaror (Thraupidae), är en del av familjen.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gråstrupig busksparv är en rätt sällsynt fågel som hittas i skogar i lägre bergstrakter. Den uppträder i par, ofta i artblandade flockar, som vanligen födosöker i trädtaket.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen en halv miljon till fem miljoner vuxna individer.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Arterna i Chlorospingus kallades tidigare busktangaror, men har döpts om till busksparvar för att förtydliga korrekta familjetillhörigheten. De arter i Pipilo och Melozone som tidigare kallades just busksparvar har istället bytt namn till snårsparvar för att undvika förväxling och för att de står nära snårsparvarna i Atlapetes.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Chlorospingus canigularis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  5. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  7. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]