Chris Hipkins

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Chris Hipkins
Chris Hipkins NZ Labour (cropped).jpg
Chris Hipkins, 2022.
FöddChristopher John Hipkins
5 september 1978 (44 år)
Hutt Valley i regionen Wellington, Nya Zeeland
MedborgarskapNya Zeeland[1]
Utbildad vidVictoria University of Wellington Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker
Befattning
Ledamot av Nya Zeelands parlament
Nya Zeelands 52:a parlament, Remutaka[2]
Ledamot av Nya Zeelands parlament
Nya Zeelands 49:e parlament, Remutaka
Ledamot av Nya Zeelands parlament
Nya Zeelands 53:a parlament, Remutaka[3]
Ledamot av Nya Zeelands parlament
Nya Zeelands 50:e parlament, Remutaka
Ledamot av Nya Zeelands parlament
Nya Zeelands 51:a parlament, Remutaka[4]
Minister for the Public Service (2017–2023)[5]
Nya Zeelands utbildningsminister (2017–2023)[6]
Nya Zeelands hälsominister (2020–2020)
Minister för COVID-19-åtgärder (2020–2022)[5]
Polisminister (2022–2023)[7]
Politiskt parti
New Zealand Labour Party
FöräldrarRosemary Hipkins[8]
Webbplatschrishipkins.org.nz
Redigera Wikidata

Christopher John "Chris" Hipkins, född 5 september 1978 i Hutt Valley i regionen Wellington, är en nyzeeländsk politiker. Han är sedan 25 januari 2023 Nya Zeelands premiärminister.[9]

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

Parlamentsledamot[redigera | redigera wikitext]

Chris Hipkins är aktiv i New Zealand Labour Party, ett socialdemokratiskt parti. Han har varit politisk tjänsteman för två utbildningsministrar, och för premiärminister Helen Clark.[10]

Sedan 2008 är han parlamentsledamot för valkretsen Remutaka strax norr om huvudstaden Wellington.[11] Både medier och partiföreträdare ansåg att nomineringen av den då 29-åriga Hipkins som parlamentskandidat var en del av Clarks medvetna arbete med att föryngra partiet.[12]

Trots att Remutaka är ett starkt labourfäste valdes Hipkins med en majoritet om bara drygt 700 röster i valet 2008.[12][13] Sedan dess har han dock återvalts i varje val, nämligen 2011, 2014, 2017 och 2020.

Minister[redigera | redigera wikitext]

När New Zealand Labour Party vann parlamentsvalet 2017 fick Hipkins frågan av tillträdande premiärminister Jacinda Ardern om att ingå i regeringen som utbildningsminister, en post han behållit sedan dess tillsammans med uppdraget som minister för statsförvaltningen (engelska: Minister for Public Service) och minister med ansvar för att planera regeringens arbete i parlamentet (engelska: Leader of the House).[14]

Som minister blev Hipkins känd som en fixare (engelska: Mr Fix-it), när han 2020 klev in som tillfällig sjukvårdsminister efter att hans företrädare David Clark brutit mot flera av Nya Zeelands strikta restriktioner under den pågående Covid-19-pandemin.[10][15][16]

Senare samma år blev han i stället minister med ansvar för Covid-19-åtgärder, och blev tack vare återkommande presskonferenser allmänt känd för nya zeeländarna.[11][15][17]

I juni 2022 använde premiärminister Ardern återigen Chris Hipkins som problemlösare, när polisminister Poto Williams misslyckats med att hantera gängvåld och en serie grova inbrott. Hipkins fick då lämna ansvaret för Covid-19-åtgärder, och tog i stället över rollen som polisminister. Ardern framhöll Hipkins studier inom kriminologi och hans engagemang för rättvisa för ungdomar som skäl till beslutet.[10]

Premiärminister[redigera | redigera wikitext]

När Jacinda Ardern i januari 2023 oväntat meddelade sin avgång stod det snabbt klart att Chris Hipkins var den enda kandidaten inom New Zealand Labour Party att efterträda henne.[18]

På en knapp vecka hade partiet bekräftat honom i uppdraget, varefter Ardern lämnade in sin avskedsansökan till Nya Zeelands generalguvernör. Samma dag, den 25 januari 2023, utsåg generalguvernören Hipkins till ny premiärminister.[9]

Hipkins regering består av 20 kabinettsministrar, varav elva män och nio kvinnor. Till nyheterna hör att fem av de 20 är maorier medan två tillhör olika folkslag inom Stillahavsområdet (nyazeeländsk engelska: Pasifika). Hipkins utsåg också en särskild minister för Auckland, landets största stad som strax före regeringstillträdet utsatts för kraftiga översvämningar.[19]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ läs online, elections.nz.[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.parliament.nz, läst: 28 juli 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, www.parliament.nz.[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, gazette.govt.nz, läst: 14 maj 2019.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Ministerial List (på engelska), läs online, läst: 29 juli 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Ministerial List (på engelska), omnämnd som: Chris Hipkins, läs online, läst: 28 juli 2021.[källa från Wikidata]
  7. ^ Ministerial List (på engelska), omnämnd som: Chris Hipkins, läs online, läst: 15 juni 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, www.odt.co.nz, läst: 20 januari 2023.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Whyte, Anna (25 januari 2023). ”Chris Hipkins formally sworn in as new prime minister” (på engelska). Stuff. https://www.stuff.co.nz/national/politics/131057178/chris-hipkins-formally-sworn-in-as-new-prime-minister. Läst 2 februari 2023. 
  10. ^ [a b c] ”Who is Chris Hipkins, set to become New Zealand's newest Prime Minister?” (på engelska). Radio New Zealand (RNZ). 21 januari 2023. https://www.rnz.co.nz/news/national/482829/who-is-chris-hipkins-set-to-become-new-zealand-s-newest-prime-minister. Läst 2 februari 2023. 
  11. ^ [a b] Brockett, Matthew (20 januari 2023). ”Chris Hipkins Named to Succeed Jacinda Ardern as New Zealand Prime Minister” (på engelska). Bloomberg.com. https://www.bloomberg.com/news/articles/2023-01-20/hipkins-named-to-succeed-ardern-as-new-zealand-prime-minister. Läst 2 februari 2023. 
  12. ^ [a b] Young, Audrey (9 december 2007). ”Youth beats experience to safe Labour seat” (på en-NZ). NZ Herald. https://www.nzherald.co.nz/nz/youth-beats-experience-to-safe-labour-seat/ULBOSSPKNJI6JRCJIV2F5G6OYQ/. Läst 2 februari 2023. 
  13. ^ ”Official Count Results -- Rimutaka” (på engelska). Elections. New Zealand Ministry of Justice. 22 november 2008. https://www.electionresults.govt.nz/electionresults_2008/electorate-43.html. Läst 2 februari 2023. 
  14. ^ ”Ministerial List” (på engelska) (pdf). Department of the Prime Minister and Cabinet (DPMC). 26 oktober 2017. sid. 2. https://dpmc.govt.nz/sites/default/files/2017-10/ministerial-list-26-oct-2017.pdf. Läst 2 februari 2023. 
  15. ^ [a b] Manhire, Toby (21 januari 2023). ”‘The guy just lives for DIY’: What to expect from Prime Minister Chris Hipkins” (på engelska). The Spinoff. https://thespinoff.co.nz/politics/21-01-2023/the-guy-just-lives-for-diy-what-to-expect-from-prime-minister-chris-hipkins. Läst 2 februari 2023. 
  16. ^ ”David Clark resigns as Health Minister: 'It's best for me to step aside'” (på engelska). Radio New Zealand (RNZ). 2 juli 2020. https://www.rnz.co.nz/news/political/420310/david-clark-resigns-as-health-minister-it-s-best-for-me-to-step-aside. Läst 2 februari 2023. 
  17. ^ ”Who is Chris Hipkins, set to become New Zealand's newest Prime Minister?” (på engelska). Radio New Zealand (RNZ). 21 januari 2023. https://www.rnz.co.nz/news/national/482829/who-is-chris-hipkins-set-to-become-new-zealand-s-newest-prime-minister. Läst 2 februari 2023. 
  18. ^ Craymer, Lucy (21 januari 2023). ”New Zealand Labour Party: Chris Hipkins sole candidate to replace Jacinda Ardern as leader”. Reuters. https://www.reuters.com/world/asia-pacific/new-zealand-labour-party-chris-hipkins-sole-candidate-replace-jacinda-ardern-2023-01-20/. Läst 21 januari 2023. 
  19. ^ Manhire, Toby (31 januari 2023). ”The winners and losers in Chris Hipkins’ ‘bread and butter’ reshuffle” (på engelska). The Spinoff. https://thespinoff.co.nz/politics/31-01-2023/the-winners-and-losers-in-chris-hipkins-bread-and-butter-reshuffle. Läst 2 februari 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]