Chris Woods

	Chris Woods
	Chris Woods (2013).
Personlig information
Fullständigt namn	Christopher Charles Eric Woods
Födelsedatum	14 november 1959 (64 år)
Födelseort	Swineshead, Lincolnshire, England
Längd	188 cm
Lateralitet	Högerfotad
Position	Målvakt
Juniorlag
1975–1976	Nottingham Forest
Seniorlag*
Landslag
Uppdrag som tränare
1998–2013; 2013–	Everton (målvaktstränare); Manchester United (målvaktstränare)
Landslag som tränare
2011–	USA (målvaktstränare)
	* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Christopher "Chris" Charles Eric Woods, född 14 november 1959, är en engelsk före detta fotbollsmålvakt som nu är målvaktstränare i Manchester United och USA:s landslag.

Klubbkarriär[redigera | redigera wikitext]

Nottingham Forest[redigera | redigera wikitext]

Chris Woods kom till Nottingham Forest 1975 och flyttades upp till seniorlaget 1976. Under sina tre år i A-laget spelade Woods inte en enda ligamatch. Under säsongen 1977/1978 fick Woods chansen i Ligacupen, då Peter Shilton, ny från Stoke City, redan hade deltagit i turneringen för ett annat lag. Nottingham gick till final där Woods höll nollan två gånger om och Nottingham kunde säkra cup-guldet via 1-0 i omspelet.^[1]

Peter Shilton var ohotad etta i Nottinghams mål, och Woods satt på bänken när Nottingham åter vann ligacupen 1979 samt Europacupen samma år.

Queens Park Rangers[redigera | redigera wikitext]

Sommaren 1979 värvades Chris Woods till Queens Park Rangers i andradivisionen, där han blev förstemålvakt. Efter två säsonger flyttade han vidare till Norwich City.

Norwich City[redigera | redigera wikitext]

Det var i Norwich Woods fick sitt genombrott. Säsongen 1984/1985 vann Woods återigen Ligacupen, efter 1-0 i finalen mot Sunderland, men trots framgången i cupen slutade Norwich sist i Första Divisionen. Efter säsongens slut blev Woods kallad till Englands landslag för första gången. Sejouren i andradivisionen blev kortvarig då Norwich direkt tog sig tillbaka, då Woods spelade samtliga matcher. 2002 blev Chris Woods inröstad i klubbens "Hall of Fame".^[2]

Rangers[redigera | redigera wikitext]

Efter VM 1986 köptes Woods av skotska Rangers. Under sin första säsong vann Rangers både Premier League och Ligacupen. Mellan november 1986 och januari 1987 slog Woods rekord då han spelade 1196 minuter utan att släppa in något mål.^[3]

Rangers försvarade sin titel i Ligacupen både 1988 och 1989, och de vann även ligan 1989, 1990 och 1991.

Sheffield Wednesday[redigera | redigera wikitext]

I augusti 1991 accepterades ett bud på Woods vilket innebar att han flyttade till Sheffield Wednesday. 1993 var fullt av besvikelser för Woods då Sheffield Wednesday först förlorade Ligacupfinalen mot Arsenal med 2-1. Några veckor senare var det dags för FA-cupfinal, även denna gång mot Arsenal. Första matchen slutade 1-1 och omspelet likaså. Matchen var då på väg mot straffar men med bara sekunder kvar av förlängningen nickade Andy Linighan in 2-1 för Arsenal.^[4]

Slutet[redigera | redigera wikitext]

Under säsongen 1995/1996 blev Woods petad till förmån för Kevin Pressman vilket resulterade i en utlåning till Reading innan han flyttade till USA för spel med Colorado Rapids.

I oktober 1996 återvände Chris Woods till England för en låneperiod hos Southampton, men redan i den fjärde matchen bröt Woods benet och återvände till USA för rehabilitering.

Efter att ha återhämtat sig hade han korta sejourer i Sunderland och Burnley innan han avslutade karriären 1998.

Internationell karriär[redigera | redigera wikitext]

Chris Woods gjorde sin landslagsdebut för England 16 juni 1985 i en vänskapsmatch mot USA.^[5] Woods kom med i truppen till VM 1986 som backup till Peter Shilton, och fick heller ingen speltid.

Under EM 1988 floppade England totalt. I första matchen förlorade man mot Irland med 1-0 och den andra mot Nederländerna med 3-1. Den sista gruppspelsmatchen mot Sovjetunionen var betydelselös för Englands del och då fick Woods chansen för första gången i ett stort mästerskap. England förlorade matchen med 3-1 och fiaskot var ett faktum.

Efter VM 1990 som var Bryan Robsons sista mästerskap som förbundskapten blev Woods till slut förstamålvakt även i landslaget. Under EM 1992 var Chris Woods förstavalet. Efter att ha spelat 0-0 mot både Danmark och Frankrike var England tvungna att vinna mot Sverige för att ha chans att gå vidare till semifinal. Sverige vann dock med 2-1 och England var utslagna.

Woods fortsatte i landslaget under kvalet till VM 1994, men efter förlust mot Norge och senare mot USA i en vänskapsmatch blev Woods petad till förmån för David Seaman.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

Nottingham Forest

Norwich City

Engelska Ligacupen: 1985

Rangers

Skotska Premier League: 1987, 1989, 1990, 1991
Skotska Ligacuper: 1987, 1988, 1989, 1991

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Chris Woods på National-Football-Teams.com (engelska)
Chris Woods på transfermarkt.co.uk

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Chris Woods, 1 juli 2013.

^ ”Old big 'ead ignites Forest fire”. espnfc.com. http://espnfc.com/columns/story/_/id/1038054/rewind-to-1978:-brian-clough-leads-forest-to-league-cup-glory?cc=5739. Läst 23 augusti 2013.
^ ”Norwich City Hall of Fame”. Barclay End Choir. http://www.freewebs.com/barclayendchoir/norwichcityhalloffame.htm. Läst 23 augusti 2013.
^ ”Ask Albert - Number 53”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/sports_talk/1807750.stm. Läst 23 augusti 2013.
^ ”Arsenal's '93 Cup Final hero Linighan re-lives bloody battle that saw him head the winner in dying minutes of extra-time”. dailymail.co.uk. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2322280/Andy-Linighan-lives-scoring-winner-1993-FA-Cup-Final-Arsenal.html. Läst 23 augusti 2013.
^ ”Chris Woods”. englandfc.com. Arkiverad från originalet den 23 september 2009. https://web.archive.org/web/20090923180114/http://www.englandfc.com/Profiles/php/PlayerProfileByName.php?id=1091. Läst 23 augusti 2013.

[1] ”Old big 'ead ignites Forest fire”. espnfc.com. http://espnfc.com/columns/story/_/id/1038054/rewind-to-1978:-brian-clough-leads-forest-to-league-cup-glory?cc=5739. Läst 23 augusti 2013.

[2] ”Norwich City Hall of Fame”. Barclay End Choir. http://www.freewebs.com/barclayendchoir/norwichcityhalloffame.htm. Läst 23 augusti 2013.

[3] ”Ask Albert - Number 53”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/sports_talk/1807750.stm. Läst 23 augusti 2013.

[4] ”Arsenal's '93 Cup Final hero Linighan re-lives bloody battle that saw him head the winner in dying minutes of extra-time”. dailymail.co.uk. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2322280/Andy-Linighan-lives-scoring-winner-1993-FA-Cup-Final-Arsenal.html. Läst 23 augusti 2013.

[5] ”Chris Woods”. englandfc.com. Arkiverad från originalet den 23 september 2009. https://web.archive.org/web/20090923180114/http://www.englandfc.com/Profiles/php/PlayerProfileByName.php?id=1091. Läst 23 augusti 2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]