Christopher Polhem

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Christopher Polhem
Christopher Polhem med Nordstjärneorden om halsen, porträtterad 1741 av Johan Henrik Scheffel.
FöddChristopher Polhammar
18 december 1661
Tingstäde socken, Gotland, Sverige
Död30 augusti 1751 (89 år)
Stockholm, Sverige
Yrke/uppdragUppfinnare, industriman
TitelDirektör, konstmästare, kommerseråd
MakaMaria Hoffman (1671–1735)
SläktingarFredrik Gripenstierna, dotterson
UtmärkelserAdlad Polhem 1716
Kommendör av Nordstjärneorden
Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien[1][2]

Christopher Polhem (fram till adlandet 1716 Polhammar), född 18 december 1661 i Tingstäde socken, död 30 augusti 1751 i Stockholm, var en svensk uppfinnare och industrialist kallad "den svenska mekanikens fader".

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och Uppsala[redigera | redigera wikitext]

Christopher Polhem var son till Christina Eriksdotter Schening från Vadstena och Wulf Christopher Polhammar, en tysk köpman som invandrat till Visby. Han hade åtminstone två bröder, Johan och Jonas. Enligt en släkttradition härstammade han från en österrikisk friherrlig ätt. På grund av religionsförföljelse ska hans farfar ha flytt från sitt hemland till Pommern, och hans far lär på en sjöresa därifrån ha lidit skeppsbrott vid Gotland. Där stannade han sedan kvar, slog sig ned i Visby och blev "en ganska framstående köpman med många fartyg i sjön", som det heter i sonens självbiografi.[3] Som sjuåring blev Polhammar faderlös. Modern gifte kort därefter om sig med Jöran Silcker. Polhammar sattes i Visby skola då familjen inte hade råd att bekosta privatundervisning och redan 1671 tvingades han avbryta sina studier. Christopher Polhammar fick då flytta till en farbror Hans Adam Polhammar i Stockholm. Då även farbrodern avled 1673 blev han omhändertagen av Mattias Biörenklous änka Margareta Wallenstedt och kom att arbeta som skrivare och fogde på hennes gårdar Vansta säteri i Ösmo och Kungshamn gård.[4]

Sexton år gammal skaffade sig Polhammar en verkstad på Vansta, där han började utföra olika mekaniska arbeten. Av prästerna i trakten erhöll han hjälp med latinundervisning i utbyte mot hjälp med reparationer och konstruktioner av urverk. 1685 lämnade han Margareta Wallenstedts tjänst och tog i stället anställning på Fållnäs i Sorunda socken.

Med stöd av kyrkoherden i Sorunda Erland Dryselius, som hjälpte honom med studierna, fick han 1687 möjlighet att komma till Uppsala för att hjälpa till att reparera domkyrkans medeltida konstur. Genom att visa upp sina färdigheter för Anders Spole skrevs han därefter in vid universitetet. Här studerade han fysik, matematik och mekanik, och möjligen även humaniora. I praktiken kom han dock främst att ägna år 1691 åt reparationer av konsturet och andra praktiska mekaniska arbeten.[4]

Uppfinningar i Bergslagen[redigera | redigera wikitext]

Polhelm avporträtterad av David von Krafft ca år 1700.

Tack vare sitt arbete med konsturet, som han inte bara lyckades laga utan även betydligt förbättra, blev han 1690 introducerad vid Bergskollegium. Här inspirerades han att konstruera en ny gruvmaskin, som med hjälp av vattenkraft fraktade upp malm från gruvgångarna upp till ytan. Polhammars uppfinning visades för Karl XI, som 1691 beslutade förläna Polhammar en livstidspension om 500 daler silvermynt. Samma år genomförde han på statens bekostnad en studieresa till Bergslagens gruvor och konstruerade även en hästdriven pumpmaskin för Hällestads gruva. I detta fall kom dock hans projekt att misslyckas.[4]

1692–1694 utförde Polhammar ett uppfordringsverk i Stora Stöten vid Falu koppargruva efter sin 1690 utförda plan. Med statsbidrag reste han genom England, Holland, Frankrike och Tyskland för att studera teknik under åren 1694-1696.[4]

Vid hemkomsten startade han 1697 den första skolan för ingenjörer i Sverige Laboratorium mechanicum i Stockholm, där han för undervisningen skapade en modellsamling för rörelsemekanismer, Polhems mekaniska alfabet. 1798 övergick detta ingenjörslaboratorium till ingenjörsskolan mekaniska skolan. Efter Riksdagsförslag 1823 och beslut av Kungl. Maj:t 1825 omvandlades detta till Teknologiska Institutet 1827, det vill säga Kungl. Tekniska Högskolan.

År 1699 grundade han Stjärnsunds manufakturverk i Dalarna. Där tillverkade man bland annat maskiner och pendelur.

Fler uppfinningar av alla de slag[redigera | redigera wikitext]

Polhem blev känd för sina egendomliga och djärva stånggångar. En sådan, anlagd vid Hundbo gruva, överförde vattenkraften över en kvarts mil i oländig terräng. Vid Stjärnsund, där han fritt kunde utöva sin uppfinnarverksamhet, konstruerades bland annat maskiner för tillverkning av ur, kugghjul, tallrikar, skålar, bägare, samt hyvelverk, sport- och räffelverk, pressar, klippsaxar, valsverk och slipmaskiner.

De stora förbättringar som Polhem utförde vid svenska andra gruvor väckte uppmärksamhet även utom landets gränser. Kurfursten av Hannover, som sedermera blev kung i Storbritannien under namnet Georg I, gav honom i uppdrag att besöka de rika järn- och silvergruvorna i Harz för att ge råd och anvisningar till reformer. Polhem kom dit år 1707 och förevisade för bergsmännen modeller till sina stånggångar och föreslog andra förbättringar. När han återvände till Sverige följde två tyska bergsmän med som lärjungar. Efter lärotidens slut återvände de till Harz och införde där flera av Polhems uppfinningar. Försöket slog så väl ut att återigen två tyskar vid mitten av 1720-talet skickades från Harz för att studera under Polhem. Vid upprepade tillfällen tog man också den svenske mästaren till råds i bergstekniska frågor.[5]

En som hemma i Sverige satte mycket stort värde på Polhem var Magnus Stenbock. Han blev särskilt förtjust i de lättrörliga och lätthanterliga fältkvarnar av stål som Polhem uppfann i stället för de gamla tunga och svårhanterliga pjäser som tidigare använts. Genom denna uppfinning underlättades i hög grad den viktiga förplägnadsfrågan vid armén. Stenbock rekommenderade också på det kraftigaste "denne store konstnär och mechanist" hos riksrådet till utbekommande av den honom tillförsäkrade årslönen, så att han inte skulle behöva tryckas av fattigdom. Det vore enligt Stenbock "en stor skada i anseende därtill, att han en så oförliknelig inventieus man är". Ögonblickligen avgick order till statskontoret att åt Polhem utbetala hans fulla lön.[6]

Så snart Karl XII fick upp ögonen för Polhem visade kungen ett stort intresse för hans uppfinningar, i synnerhet för sådana som rörde arméns beväpning och utrustning.[6] För arméns räkning konstruerade Polhem en maskin för slipning av kanonkulor, en riktanordning för kanoner, och en kanonmodell som 1712 blev påbjuden för tillverkning. Karl XII intresserade sig för en kvarn och en tröskmaskin för fältbruk, samt en ny pontonbrygga av Polhems konstruktion. Förutom en myntmaskin och ett upphalningsverk för fartyg kom Polhems förbättringar av vävstolarna till användning.

Karl XII yttrade om Polhem: "En sådan man födes intet i sekler. Hade han varit en främmande, så hade man upphöjt honom i tredje himmelen, men efter han är svensk, aktas han intet stor med all sin vetenskap."[7]

Bland Polhems textilmaskiner märks strumpvävstolar, bandvävstolar, en spolmaskin, en kardmaskin, överskäraremaskin, tvinnmaskin, repslagarmaskin och klädespress. För jordbruket konstruerade han en såningsmaskin, tröskmaskin, hackmaskin, hackelsemaskin, tuvplog, "mullbråka", "stenåka" (för stenbrytning) och en "tegelbråka". Han utförde även förbättringar av väder- och vattenkvarnar. Mest berömda blev dock hans ur- och låskonstruktioner. Vidare konstruerade han en filhuggningsmaskin och några automater, bl.a. för utminutering av vin.[8]

Vattenbyggen[redigera | redigera wikitext]

Av Karl XII blev Polhem 1714 utnämnd till assessor i Kommerskollegium och 1716 till kommerseråd. År 1716 blev han också adlad.[6] Han var behjälplig vid det svåraste arbetet under byggandet av en docka i Karlskrona. Efter ett sammanträffande med kungen i Lund 1718, uppdrogs han att på fem år skapa en Svea kanal som skulle binda samma Norrköping med Göteborg. Arbetet påbörjades men avstannade efter kungens död samma år för att först under Polhems sista år återupptas.

Även i Stockholm anlitades Polhem för konstruktion av Slussen , ett arbete som senare slutfördes av hans son Gabriel Polhem. 87 år gammal bars Polhem ned i botten på den då torrlagda Slussen för att där högtidligt dekoreras med kommendörstecknet av Nordstjärneorden.[8]

Christopher Polhem hade i uppdrag att försöka bygga slussar förbi Trollhättefallen i Göta älv. De kom aldrig i drift, men det finns några ofullbordade slussar vid fallområdet i Trollhättan (Polhems slussled). Först år 1800 blev drömmen om en farled mellan Kattegatt och Vänern en verklighet, när Trollhätte kanal kunde invigas.

Kopplingar och lås[redigera | redigera wikitext]

Han tog fram Polhemsknuten som är en kardanknut, d.v.s. en koppling som för över rörelse mellan två axeländar som bildar viss vinkel mot varandra. Eventuellt hade han sett andra mekaniska lösningar på kopplingen eftersom den italienske uppfinnaren Girolamo Cardano skissat en lösning som Robert Hooke förverkligade år 1676. Christopher Polhem konstruerade även Polhemslåset, en sorts hänglås som salufördes in på 1950-talet.

Christopher Polhem var en av de tidigast invalda ledamöterna av Kungliga Vetenskapsakademien.[1][2]

Christopher Polhems familj[redigera | redigera wikitext]

Christopher Polhem gifte sig 1691 med Maria Hoffman (1671–1735). De hade barnen:

  • Christoffer (1692–1708)
  • Henrik (1694–1695)
  • Elisabet (1695–1701)
  • Henrik (1697–1701)
  • Maria (1698–1754), 1718 gift med Martin Ludvig Manderström (1691-1780)
  • Gabriel
  • Emerentia
  • Hedvig (1705–1769), gift 1724 med Carl Gripenstierna (1668-1746), mor till Fredrik Gripenstierna
  • Elisabet (1707–1787), gift 1735 med Nils Sandelheim (född Stuwe 1684–1760)

Uppfinningar och anläggningar i urval[redigera | redigera wikitext]

Polhems uppfinningar och konstruktioner översteg sammanlagt 100 till antalet. Här listas några exempel.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Byst över Polhem av Theodor Lundberg, avtäckt 1911 vid Drottens kyrkoruin, Visby.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Vetenskapsakademin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
  2. ^ [a b] Var nionde av de trettiofem ledamöter vilka invaldes under KVA:s första verksamhetsår 1739. Swenska Wetenskaps Academiens Handlingar För Månaderna Julius, Augustus och Septemb. 1739. Vol: 1. (opag sid 9–11 på ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524200714/http://centrumdb.kva.se/kvah/catview.html?method=start&bookId=704&pageNo=1. Läst 17 december 2011. )
  3. ^ Grimberg, Carl. ”587 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/5/0607.html. Läst 22 maj 2021. 
  4. ^ [a b c d] Lindgren, Michael: Christopher Polhem i Svenskt biografiskt lexikon (1995–1997)
  5. ^ Grimberg, Carl. ”593 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/5/0613.html. Läst 22 maj 2021. 
  6. ^ [a b c] Grimberg, Carl. ”594 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/5/0614.html. Läst 22 maj 2021. 
  7. ^ Grimberg, Carl. ”601 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. http://runeberg.org/sfubon/5/0621.html. Läst 22 maj 2021. 
  8. ^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 926–927 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Althin, Torsten; Söderberg Miles (1950). Christopher Polhem och Stjernsunds manufacturverk. Säter. Libris 1520389 
  • Andersson, P. Gunnar (1979). Christopher Polhem. Dalarnas museums serie av småskrifter, 0346-6949 ; 19. Falun: Dalarnas mus. Libris 7748538. ISBN 91-85378-17-8 
  • Andersson, P. Gunnar (1964). Svenska snillen: från Stiernhielm till Scheele. Stockholm: Natur och kultur. Libris 382564  s. 98–[144].
  • Christopher Polhem: minnesskrift. Stockholm: Fören. 1911. Libris 240975 
  • Christopher Polhem. Stockholm: Tekniska museet. 1961. Libris 9757105 
  • Dandanell Birgitta, red (1987). Stjernsund: det gamla Polhemsbruket i Dalarna i bild och text. Dalarnas museums serie av småskrifter, 0346-6949 ; 49. Falun: Dalarnas museum. Libris 7748604. ISBN 91-85378-92-5 
  • Ekman, Anna (2005). Polhems pedagogiska trämodeller: historien om modellsamlingen, dess förvaring och konservering vid Tekniska museet i Stockholm. Göteborgs universitet, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, Avdelningen för kulturvård, 1101-3303 ; 2005:21. Göteborg: Göteborgs universitet, Institutionen för miljövetenskap och kulturvård, Avdelningen för kulturvård. Libris 10130895 
  • Götlind Anna, red (2000). Bruk i förändring: en bok om Christopher Polhem och Stjärnsund under tre sekler. DFR-rapport, 99-0491429-X ; 2000:1. Hedemora: Gidlund. Libris 7668646. ISBN 91-7844-310-5 (inb.) 
  • Karlström, Jan-Eric (2001). Polhem och Storgruvan. Historia på Holmenmark. [S.l.]: Holmen Skog. Libris 9145081 
  • Lindgren, Michael; Sörbom Per (1985) (på engelska). Christopher Polhem 1661-1751: "the Swedish Daedalus". Stockholm: Sveriges tekniska museum. Libris 7653228. ISBN 91-7616-012-2 
  • Lindgren, Michael (2011). Christopher Polhems testamente: berättelsen om ingenjörern som ville förändra Sverige. Stockholm: Innovationshistoria förlag. Libris 12451050. ISBN 978-91-979934-0-1 
  • Lindroth, Sten (1951). ”Christopher Polhem och Stora Kopparberget”. Bergslaget 1951(6):2,: sid. 1-9. 0345-1364. ISSN 0345-1364.  Libris 11657228
  • Lundwall, Sten (1951). ”Astronomiskt ur av Christopher Polhem”. Dædalus (Stockholm) 1951,: sid. [43]–49 : ill.. 0070-2528. ISSN 0070-2528.  Libris 10635526
  • Rosman, Holger (1911). Christopher Polhem. Svenskar, 99-0309733-6 ; 11. Stockholm: Bonnier. Libris 1243054 
  • Westerlund, Kerstin (2000). Christopher Polhem: konstruktör och företagare i 1700-talets Sverige. Stockholm: Tekniska museet. Libris 8375494. ISBN 91-7616-015-7 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]