Cirkassiska skönheter

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En målning gjord av den osmanske sultanen Abd ül-Mecid II, föreställande Şehsuvar Hanım, en cirkassisk kvinna ur hans eget harem.

Cirkassiska skönheter var en stereotypisk idealbild i Mellanöstern och senare i Västvärlden av cirkassiska kvinnor från Kaukasus, som enligt denna stereotyp betraktades som ovanligt vackra, livliga, eleganta och lämpliga som haremskonkubiner.

Cirkassien förstods ligga i nuvarande Georgien. Det speciella med kvinnorna därifrån är att sades ha cikassiska gropar, belägna strax ovanför rumpan. Under antiken ansågs de vara bland de förnämsta skönhetstecknen. En fulländad rumpa hade två. En tävling hölls enligt Anathinaios från Naukratis (200 e.Kr.). Två flickor tävlade om den vackraste rumpan. De två männen föll för respektive kvinna och förälskade sig. Det blev tvist varvid Afrodite sänkte sig ner. Alla förstummades av hennes rumpa. De cikassiska groparna väcker än i denna dag åtrå.[1]

Bakgrunden till stereotypen var det faktum att cirkassiska kvinnor sedan medeltiden och framåt var eftertraktade inom slavhandeln till mellanöstern. En mindre del av dem köptes också av slavhandlare från Genua och hamnade som ancillae-slavinnor i Italien. Cirkassiska slavflickor var eftertraktade bland de kvinnor som köptes in till kungliga muslimska harem, som det kejserliga haremet i Osmanska riket och Safavidernas- och Qajardynasiernas harem i Persien, och denna sexuella slavhandel skapade ett rykte om deras ovanliga skönhet i Västvärlden, där de blev en del av stereotypisk orientalism. [2]

I Mellanöstern var cirkassiska kvinnor eftertraktade på slavmarknaden på grund av sitt utseende, då de var omtalade för sin skönhet och beskrevs som blonda, ljushyade och grönögda.[2] Enligt muslimsk sed fick muslimer inte hålla andra muslimer som slavar, men denna sed åsidosattes ifråga om cirkasserna. Cirkassiska slavflickor blev inte tillfångatagna med tvång utan sålda av sina familjer, som uppfostrade sina döttrar till att eftertrakta en framtid i lyx som konkubin i ett kunglig harem. Denna handel pågick från medeltiden, men växte stort sedan slavhandeln på Krim stängts av 1774 och inflödet av tillfångatagna östeuropeiska kvinnor till slavmarknaden avstannat, och fortsatte fram till att cirkasserna fördrevs från Ryssland på 1860-talet.

I Västvärlden omtalades cirkassiska kvinnors skönhet och användes inom reklam för bland annat skönhetsprodukter, och av kvinnliga cirkusartister som framställde sig som cirkasser.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anderberg, Bengr (1991). Under molnen. sid. 141-142 
  2. ^ [a b] Irvin Cemil Schick, Çerkes Güzeli: Bir Şarkiyatçı İmgenin Serüveni [The Fair Circassian: Adventures of an Orientalist Motif], trans. A. Anadol (Istanbul: Oğlak Yayınları, 2004).