Cirkelmodellen

Cirkelmodellen, även Den koncentriska modellen och Cirkelskivemodellen, modell baserad på idén om att en stad utifrån centrum består av cirkelområden

Cirkelmodellen skapades av Ernst W. Burgess och är en av de tre klassiska stadsmodeller i den moderna stadsforskningen. Modellen skapades utifrån exemplet Chicago som under början av 1900-talet växte kraftigt och hade en stor invandring. Burgess utgick från att städer förändras av konkurrensen mellan dem och att ett stadsområdes förändring påverkade andra områden i staden. Burgess menade att en stad med ständig tillväxt formerar sig utifrån ett stadscentrum ("Loop") med ett Central Business District (CBD) ut till periferin i olika zoner med olika användning. Invandrare i staden slog sig ner i området alldeles utanför centrum. Denna övergångszon,"Zone in Transition", kännetecknads av gettoisering och företag i den lätta industrin. Ut mot periferin stiger sedan invånarna i de olika zonernas sociala status. Efter övergångszonen kommer enligt Burgess en zon av arbetarbostäder, "Zone of Workingmen's Home's", ett bostadsområde för medelklassen, "Residential Zone", och slutligen en pendlarzon, "Commuting Zone", dominerad av en befolkning med hög status.

Ett grundläggande problem med Burgess modell är att den bara utgår från ett centrum ("loopen") och modellen går därmed inte in på andra centra och deras påverkan på staden. Inte heller skillnader vad gäller trafikens påverkan på de olika stadsdelarna och uppdelningen i zoner får tillräcklig uppmärksamhet. Dessa problem försökte Homer Hoyt i sin sektorsmodell och Chauncy D. Harris och Edward L. Ullman i sin flerkärnmodell att lösa.

Se även

Källor

Denna artikel är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia