Civilförsvar

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Civilt försvar)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Civilförsvarspersonal vid en sambandsövning i en ledningscentral på 1950-talet.
Civilförsvarspersonal övar räddning av sårade, 1960-tal.

Civilförsvar är en numera nedlagd verksamhet som inte ska förväxlas med den civila delen av totalförsvaret. Totalförsvaret består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar).[1] civilförsvarsförbundet finns däremot och är en frivillig försvarsorganisation, som bla. Utbildar kommunernas frivilliga resursgrupper-FRG.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mål[redigera | redigera wikitext]

Målet med det civila försvaret är: [2]:

  • att skydda civilbefolkningen
  • att tillse att samhället och befolkningen kan försörjas med livsnödvändiga resurser
  • att tillse att de viktigaste samhällsfunktionerna fungerar
  • att bidra till Försvarsmaktens förmåga att lösa sin uppgift vid ett angrepp på Sverige och/eller i omvärlden
  • att bidra till fred och säkerhet i omvärlden
  • att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.

Det svenska civila försvaret leds inte av någon enskild myndighet. Verksamheten bedrivs av olika statliga myndigheter, kommuner, landsting, privata företag och frivilligorganisationer. Viktiga aktörer i arbetet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), respektive länsstyrelse samt de så kallade bevakningsansvariga myndigheter som återfinns i bilagan till förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap.[förklaring behövs] För kommuner och landsting regleras ansvaret i Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.[3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Från andra världskriget till slutet av 1990-talet genomfördes beredskapsplanering inför krig och krigsfara inom totalförsvaret. Det civilförsvaret bestod av det ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret samt övrigt civilförsvar. Det fanns myndigheter med tydligt samordningsansvar som Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, Styrelsen för psykologiskt försvar, samt senare också Överstyrelsen för civil beredskap. Dessutom fanns på högre regional nivå Civilbefälhavare och regionalt respektive länsstyrelse som högsta civila totalförsvarsmyndighet.

Idag benämns i Sverige begreppen räddningstjänst under höjd beredskap och befolkningsskydd. Begreppet civilförsvar finns kvar i folkrättslig mening, där civilförsvarspersonal (det vill säga de som under höjd beredskap tjänstgör i den kommunala räddningstjänsten eller fullgör uppgifter inom befolkningsskyddet) ska vara utmärkta med det internationella tecknet för civilförsvar för att få folkrättsligt skydd.[5][6] Befolkningsskydd var ett svenskt juridiskt begrepp för åtgärder för att skydda befolkning och egendom från krigshandlingar. Dit hörde bland annat mörkläggning, utrymning och skyddsrum. Begreppet befolkningsskydd upphörde 1944 och ersattes av civilförsvar.

Totalförsvarsorganisationen svarade under det kalla kriget för lagerhållning av materiel och förnödenheter till civilbefolkningen. Bland annat lagerhölls skyddsmasker samt materiel och maskiner som skulle användas om Sverige utsattes för flygangrepp eller anfall, då det civila försvaret skulle fungera bland annat som en stödfunktion till lokala räddningstjänster.

När det kalla kriget tog slut, hade Sverige en omfattande beredskapsorganisation, vilken gradvis avvecklades. Regeringen gav den 2002 nyinrättade Krisberedskapsmyndigheten (som senare uppgick i Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) i uppgift att handlägga frågor rörande civilförsvar. Med hjälp av så kallade anpassningsperioder om fem eller tio år skulle samhället kunna öka förmågan att motstå olika typer av angrepp.[förklaring behövs]

Beslut om återuppbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Enligt regeringens försvarspolitiska inriktning 2016-2020 ska planeringen för civilt försvar återupptas. Planeringsarbetet utgår från att förmågan att hantera kriser i samhället i fredstid också ska ge en grundläggande förmåga att hantera krigssituationer. Strukturer och processer som används inom krisberedskapen bör så långt möjligt även användas i planeringen av det civila försvaret.

Viktiga aktörer i arbetet är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), länsstyrelserna samt de så kallade bevakningsansvariga myndigheter som återfinns i bilagan till förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap.[förklaring behövs] I denna förordning regleras också det övergripande ansvaret för de civila myndigheterna när det gäller civilt försvar. För kommuner och landsting regleras ansvaret i Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap.[3] samt LEH.[4]

Vid den samhälleliga krissituation som utlöstes av coronapandemin har stora brister i Sveriges civila beredskap uppdagats. Beslut har tagits om åtgärder för att återuppbygga delar av den tidigare civila beredskapsorganisationen, såsom beredskapslager.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]