Claes Lagergren
Claes Lagergren | |
![]() | |
Född | 20 oktober 1853[1] Askers församling[1], Sverige |
---|---|
Död | 13 februari 1930[1] (76 år) Rom[1] |
Sysselsättning | Konstsamlare |
Maka | Caroline Russell (g. 1891–1919) |
Barn | Claes Leo Lagergren (f. 1892) Carl Lagergren (f. 1899) |
Utmärkelser | |
Gregoriusorden | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Claes Eric Philip Frans Joseph Leo Lagergren, född 20 oktober 1853 på Hammars gård i Askers socken, död 13 februari 1930, Palazzo Brancaccio i Rom, var en svensk påvlig markis, påvlig kabinettskammarherre och godsägare.
Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Claes Lagergren var son till bruksinspektoren Gustaf Lagergren. På fädernet härstammade han från en östgötsk klockarsläkt och växte upp på en gård i Närke. Han genomgick Schartaus handelsinstitut och begav sig 1875 till Frankrike, där han började som kontorist vid en sidenfirma i Paris. 1876 blev han svensk korrespondent för vinfirman Guillaume i Bordeaux. Samtidigt företog han resor till Italien och Spanien. Lagergren var mycket intresserad av teater och furstlig genealogi, skaffade sig umgänge inom högadliga katolska kretsar och lyckades få audiens hos påven Pius IX. 1 mars 1880 konverterade han till katolicismen. 1884 gjorde påven Leo XIII honom till tjänstgörande kabinettskammarherre.[2] Han tjänstgjorde senare även under påvarna Pius X, Benedikt XV och Pius XI.
1889 tilldelade påven Leo XIII Lagergren värdigheten och titeln markis (markgreve) i ärftlig utvidgad primogenitur (far och äldste sonen har värdigheten och titeln). Lagergrens yngre söner, Johan och Carl erhöll genom ett påvligt brev 3 juni 1904 den ärftliga titeln Greve Lagergren av påven Pius X. Titlarna ärvdes enligt agnatisk primogenitur, vilket innebär att titlarna innehas av den äldre manliga linjen till varje av dem. Respektive huvudman i varje linje enligt agnatisk primogenitur är den enda person som har rätt till titeln (såvida inte adelsbrevet vilket beviljat titeln anger något annat). Följaktligen skall respektive huvudman föra titeln före sitt efternamn utan att nämna hans förnamn. M.a.o. Greve Lagergren.
Övriga manliga ättemedlemmar, så länge de uppfyller de två kraven som definieras av det påvliga adelsbrevet från 1904, det vill säga 1) stammar från den första bäraren av titeln, genom en oavbruten följd av förfäder som legitimt gift sig under katolska regler. 2) aldrig har lämnat den katolska religionen, tituleras greve, omedelbart följt av deras förnamn och sedan deras efternamn, för att särskilja dem från familjernas respektive huvudmän enligt reglerna per Consulta Araldica. Eftersom adelstiteln markis aldrig har utdelats av svenska kungar torde Lagergren vara den ende svensk som har adlats med denna titel.
Han rörde sig i kretsarna kring Oscar II. 1892 köpte han godset Tyresö, som nästan omfattade hela den nuvarande kommunens yta. Tyresö slott blev familjens privatbostad. De anlitade arkitekten Isak Gustaf Clason för att bygga om slottet med en nyskapad 1600-talsprägel i nationalromantisk anda. Delar av godset blev området Brevik med sommarvillor för välbärgade stockholmare. Efter Lagergrens död 1930 och i enlighet med hans testamente donerades slottet med omgivningar till Nordiska museet medan övriga delar styckades av och bebyggdes. Donationen övergick slutligen till museet 1932.
Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Claes Lagergren gifte sig med Caroline Alice Maria Beatrice Claudia Russell (1854–1919[3]) den 6 maj 1891 i Rom. Paret fick tre söner: Claes Leo Lagergren (1892–1961), markis, påvlig kabinettskammarherre, Johan Lagergren (1898–1975), greve, påvlig kabinettskammarherre, och Carl Lagergren (1899–1931), greve, löjtnant.
Dekorationer[redigera | redigera wikitext]
Bland de dekorationer som Claes Lagergren erhöll kan nämnas:
- Kommendör av första klassen Vasaorden
- Kommendör av Dannebrogorden
- Kommendör med storkors av Påvliga S:t Gregorius den stores orden
- Riddare av Påvliga Piusorden
- Påvliga hederskorset Pro Ecclesia et Pontifice
- Riddare av Påvliga Heliga gravens orden
Se även[redigera | redigera wikitext]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Dikter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1885. Libris 20036375. http://hdl.handle.net/2077/51480
- En vinter på Nilen.. Stockholm: S. Flodin. 1888. Libris 22548844. http://runeberg.org/vintnilen/
- Det är han som vakar = C'est lui qui veille. [Rom]. 1892. Libris 10074457
- Nya dikter. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1895. Libris mxthwp7zkgpd852k. http://hdl.handle.net/2077/60371
- Mitt livs minnen. Stockholm: Norstedt. 1922-1930. Libris 1338179
- Mitt livs minnen. [1]. 1922. Libris 1338180
- Mitt livs minnen. 2. 1923. Libris 1338181
- Mitt livs minnen. 3. 1924. Libris 1338182
- Mitt livs minnen. 4. 1925. Libris 1338183
- Mitt livs minnen. 5, Min vallfart och resa i Österlandet 1881. 1926. Libris 1338184
- Mitt livs minnen. 6. 1927. Libris 1338185
- Mitt livs minnen. 7. 1928. Libris 1338186
- Mitt livs minnen. 8. 1929. Libris 1338187
- Mitt livs minnen. 9. 1930. Libris 1338188
- Kronor av guld och törne. Stockholm: Norstedt. 1923. Libris 1486291
- Efterlämnade dagboksanteckningar. Stockholm: Geber. 1940-1953. Libris 1174466
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Claes E F Lagergren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 10887, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Lagergren, Claes i Svenska män och kvinnor (1948)
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Womack, Anna (2017). Den osynliga markisinnan: Caroline Russell Lagergren på Tyresö slott. Fataburen: Nordiska museets och Skansens årsbok. Libris 22013841. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:nordiskamuseet:diva-22
|