Clas Eliander

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Clas Håkansson Eliander, född 9 juli 1708 i Sunnersbergs socken, död 4 maj 1754 i Stockholm, var en svensk arkitekt.

Clas Eliander var son till inspektorn på Teglunda Håkan Eliander, vilket åtminstone 1722–1733 var byggmästare vid Skara domkyrka. Han var elev vid Skara gymnasium och studerade en tid vid Uppsala universitet. Senare blev han elev hos slottsbyggmästaren Petter Gerdes och var 1738-1741 elev till Christopher Polhem men arbetade under tiden 1739 för Petter Gerdes i Torshälla. Under sin tid där träffade han Pehr Elvius som undervisade honom i geometri. Efter att ha återvänt till Stockholm träffade han Jonas Alströmer som blev Elianders beskyddare. Han lärde även känna Anders von Drake och Carl Hårleman och genom dessas understöd gavs han möjlighet att med reseanslag från Manufakturkontoret 1741–1745 genomföra en utrikes resa till Nederländerna, Storbritannien, Frankrike, där han bland annat studerade sidentillverkning i Lyon. Under hemresan besökte han bland annat Hartz, Hamburg, Holstein och Själland. Under sin tid i Paris arbetade han bland annat för Noël-Antoine Pluche och utförde ritningar av mekaniska inrättningar till kopparstick avsedda för dennes Spectacle de la nature. Efter sin återkomst invaldes Eliander i Vetenskapsakademien. Han anställdes först en tid hos Jonas Alströmer i Alingsås. Han fick även författa en redogörelse för sin utlandsresa, och anställdes hos Manufakturkontoret som byggmästare. Han var bland annat en av byggmästarna då ett nytt appreteringshus för yllestoffer uppfördes vid Barnängen. Carl Hårleman knöt även Eliander till det pågående slottsbygget. Bland annat kom han att samarbetad med slottsmurarmästaren Johan Christopher Körner, som 1748 blev han svärfar. Eliander utförde även timringsarbeten vid Stockholmsobservatoriets uppförande och från 1751 vid kyrkobygget i Klara. Eliander var även med om att författa kostnadsförslaget rörande reparation av Lantmäterikontorets hus vid Kungsträdgården 1750. I Vetenskapsakademiens handlingar utgav Eliander 1748–1753 uppsatser om slaggteglets bruk och nytta, kalkugnar i Storbritannien och norra Frankrike, om sen sädesrensningsmaskin samt om en kran att nedslå lutande pålar. 1752 drabbades Eliander av blodstörtning till följd av tuberkolos. Under sina sista år vistades han huvudsakligen i hemmet under fortsatt arbete med ritningar och beskrivningar.

Källor[redigera | redigera wikitext]