Clausius–Clapeyron-ekvationen

Clausius–Clapeyron-ekvationen uttrycker sambandet mellan tryck (P) och temperatur (T) vid en fasövergång.

${\frac {{\mbox{d}}P}{{\mbox{d}}T}}={\frac {L_{12}}{T_{12}\Delta V}},$

där L är omvandlingsentalpin från tillstånd 1 till 2; T₁₂ är temperaturen då övergången inträffar; ΔV = V₂ – V₁ är volymskillnaden mellan tillstånden. För exempelvis fasövergången vatten–is, som inträffar vid T = 0 °C och med omvandlingsentalpin L = 3,35·10⁵ J·kg^-1 samt med fasernas volymskillnad ΔV = 1,00013 (vätskefas) – 1,09070 (fast fas) = -0,0906·10^-3 cm³·kg^-1, förändras smältpunkten med

${\frac {{\mbox{d}}P}{{\mbox{d}}T}}={\frac {3,35\cdot 10^{5}}{273,2\cdot 0,0906\cdot 10^{-3}}}=-134{\mbox{ atm/}}^{\circ }{\mbox{C}}.$

Det innebär att smältpunkten vid ett atmosfärtryck motsvarande 1 000 atm förskjuts till -7,5 °C. Detta är orsaken att den tunga glaciärisen rör sig eftersom i de nedre delarna utövar isen så stort tryck att vätskeform etableras.

Se även

• Smältpunkt
• Kokpunkt