Colombia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Colombia (olika betydelser).
Ej att förväxla med Columbia.
República de Colombia
Flagga Statsvapen
ValspråkLibertad y Orden
(Spanska: Frihet och ordning)
Nationalsång: Colombias nationalsång
(¡Oh, Gloria inmarcesible!)
Huvudstad
(och största stad)
Bogotá
Officiellt språk Spanska
Statsskick Republik
 -  President Juan Manuel Santos
 -  Regeringschef Juan Manuel Santos
Självständighet Från Spanien 
 -  Deklarerad 20 juli 1810 
 -  Erkänd 7 augusti 1819 
Area
 -  Totalt 1 138 910 km2 (25:e)
 -  Vatten (%) 8,8%
Befolkning
 -   års uppskattning 44 450 260[1] (2008) (28:e)
 -  Befolkningstäthet 39,0/km2 (131:a)
BNP (PPP) 2005 års beräkning
 -  Totalt $337 286 miljoner (29:e)
 -  Per capita $7 565 
Valuta Colombiansk peso (COP)
Tidszon UTC-5
Nationalitetsmärke CO
Landskod CO, COL
Landsnummer 57

Colombia, formellt Republiken Colombia,[2] är en stat i nordvästra Sydamerika vid Karibiska havet och Stilla havet. Colombia gränsar till Brasilien, Ecuador, Panama, Peru och Venezuela. Colombia är ett land rikt på naturresurser och har ett klimat som är perfekt för exempelvis odling av kaffe, snittblommor och allehanda frukter. Den viktigaste exportvaran är kaffe av hög kvalité som odlas i uppe på de höga bergen. Colombia är näst största exportör av kaffe efter den Brasilianska Federationen. Utöver det så ger oljeindustrin gott om inkomster och arbeten, så väl som smaragd- och guldframställningsindustrin. Ca 40 % av befolkningen är jordbrukare, men endast ca 2 % av landets total yta är uppodlad, och är koncentrerad till området kring Cordillera Central.

Mycket importeras från USA och Europa. Colombias hamnstäder tillsammans med utvecklade industristäder som Bogotá, Cali och Medellin utgör en bra grund för ekonomisk utveckling. Colombia räknas av konsultfirman Maplecroft under 2010 som ett av de länder i världen som har högst risk för "terrorhandlingar".[3] Colombia hade under 2010 världens fjärde högsta mordfrekvens, efter Honduras, El Salvador och Venezuela.[4] På 2000-talet har säkerhetsläget förbättrats och vissa städer och vägar i Colombia var mellan 2005 och 2008 säkra för resande. Under 2010 ökade antalet kidnappningar, främst i Medellíns storstadsområde, jämfört med 2009.[5] Enligt Förenta nationerna har Colombia under 2010 de högsta antalet internflyktingar i världen,[6] varav många söker sig till Medellín, Bogotá och Cali, där de ofta hamnar i någon av de många kåkstäderna.[7][8]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Colombias historia
Paseo de Bolívar-avenyn i Barranquilla.

Före spanjorernas ankomst till Latinamerika fanns det i Colombia många grupper som hade en tämligen högstående kultur, även om de var isolerade och splittrade. Legenden om El Dorado tillskrivs ofta Colombia och mycket av utbyggande av Colombia skedde med upptäckten av El Dorado som mål. Chibcha indianerna, som levde i centrala Colombia, hade en tradition där man varje år hällde guld i en liten sjö som offer till gudinnan som sade leva där. Idag finns inga chibcha kvar och deras språk och religion är så gott som okända för dagens colombianer. Indianerna i Colombia, utom i sydligaste delarna av landet, mot gränsen till dagens Ecuador, hade mycket begränsad kontakt med det mäktiga Inkariket i söder. Av de indianska kulturerna i Colombia finns mycket få ruiner och lämningar, men rika fynd har gjorts av dyrgripar i guld och stora stenblock utformade som huvuden, i en stil som inte alls påminner om Inka-indianernas.

Colombia var från 1600-talet en del av den spanska kolonin Nya Granada och blev tillsammans med Ecuador och Venezuela självständigt 1810 under namnet Colombia, men för att inte växlas ihop med det som idag kallas Republiken Colombia så kallas den då nyblivna självständiga nationen Gran Colombia eller Storcolombia. Simon Bolivar ses som landets skapare, och betraktas som något av ett statshelgon i speciellt Venezuela, där han har fått namnge deras valuta. Gran Colombia föll samman 1830, och de nuvarande tre länderna uppstod.

Fram till 1903 tillhörde även Panama Colombia men de två områdena hade kulturella skillnader. Det mer indianska Panamá gjorde anspråk på självständighet, något de inte skulle uppnått utan stöd från USA (som i gengäld fick USA bygga Panamakanalen).[9]

Colombiakonflikten[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Colombiakonflikten

Rötterna till dagens konflikt i Colombia anses oftast härstamma från mordet på Jorge Eliécer Gaitán, den 9 april 1948. Gaitán var en colombiansk liberal oppositionspolitiker som mördades på oklara grunder i huvudstaden Bogotá, i något som kom att kallas "el Bogotazo". När mordet blev känt i nationella medier utbröt kravaller på gatorna i flera städer runt om i landet, och endast i Bogotá beräknas över 3000 människor ha dött denna dag. Mordet blev startskottet för ett tio år långt inbördeskrig, "la violencia", där ca. 200.000 människor dog.

För att få slut på inbördeskriget beslöt det liberala och det konservativa partiet att helt sonika dela på makten mellan åren 1958-1974, i den så kallade "Nationella Fronten". De hade mandatperioder à 4 år i taget, och turades om att sitta vid makten. Under denna tid uppstod de olika gerillorna på många håll i landet, något som dels anses bero på statens negligering av landsbygd och periferi och rådande maktmonopol, dels på uppmaning av och inte minst ekonomiskt stöd från andra länder runt om i världen, till exempel Kuba och Sovjetunionen.

Kampen mot narkotikakartellerna intensifierades i slutet av 1980-talet. Bl.a krävde USA att man skulle utlämna flera ledande narkotikahandlare. Detta resulterade i att hundratals människor blev dödade, däribland Pablo Escobar, boss för Medellínkartellen.

För att bemöta gerillorna på landsbygden samt för att gå militärens smutsiga ärenden i form av olika övergrepp på civilbefolkningen, bildades de paramilitära styrkorna, idag kända under namnet AUC (="Colombias förenade självförsvarsstyrkor"). Paramilitärerna är ökända för sina massakrer, försvinnanden och social rensning i städer och byar, och enligt Human Rights Watch är de ansvariga för över 70% av morden på politiker och fackföreningsledare i Colombia. År 2004 inleddes en avmobilisering av AUC, denna är dock mycket omdebatterad och kritiserad, dels för omfattande amnesti till de skyldiga, dels för undermålig gottgörelse till de många offren för deras brott. Vidare har det uppdagats att under den tidigare presidenten Álvaro Uríbe (president 2002-2010) hade de paramilitära ledarna politiskt inflytande över stora delar av Colombias kongressledamöter och lokalpolitiker, som ska ha mottagit mutor och pengar till valkampanjer för att gå AUC:s ledare till viljes. Sedan AUC avväpnats har vissa stridande reintegrerats i samhället, medan andra har tagit upp vapnen igen för att försvara sina intressen i knarkhandeln och inte minst sin sociala maktposition i många städer och kåkstäder, främst vid kusten och södra delen av landet.

Under 1990-talet har även gerillornas strategi förändrats, mycket på grund av odling av och handel med narkotika. Av de många gerillor som fanns på 60- och 70-talen kvarstår nu bara FARC och ELN, av dessa är den första störst och militärt överlägsen den andra. FARC är ökända för kidnappningar, utpressning, mord och terroristattentat mot både civila och poliser, och i deras våld sitter både nationella och internationella medborgare, politiker och affärsmän. Både AUC och FARC är terroristämplade av såväl EU som Colombias allierade, USA.

Trots den ökade säkerheten i vissa regioner har antalet internflyktingar ökat under 2009 och 2010. Under perioden januari till augusti tvingades i snitt 500 människor om dagen lämna sina hem,[8] vilket bland annat beror på de nya gängkrigen i Medellín och Cali med närområden.[8] Många internflyktingar säger också att nya paramilitära grupper, som de högerpolitiskt inriktade Águilas Negras, är ansvariga för att tusentals människor blivit hemlösa i områden där multinationella bolag verkar.[10]

Enligt tankesmedjan Maplecroft har Colombia världens sjätte största risk för terrorhandlingar.[11]

Brott mot mänskliga rättigheter[redigera | redigera wikitext]

Under de belägringstillstånd som varade större delen av tiden fram till 1982 användes tortyr regelmässigt på alla militära förhörscentraler, Civila fängslades och förhördes av både militärens och polisens underrättelseavdelningar på militära häktningscentraler, och under fältoperationer mot misstänkta rebeller på landsbygden. Sedan belägringstillståndet hävdes i mars 1982 skedde betydelsefulla förbättringar när det gäller behandlingen av politiska fångar. Tortyr fortsatte emellertid regelmässigt under perioder då politiska fångar hölls isolerade i väntan på ett första domstolsförhör och förflyttning till internering i fängelse. Tortyr utövades både i polisens och militärens häkten.[12]

Trots regeringens uttalade engagemang för mänskliga rättigheter ses enligt Amnestys årliga rapport från 2012 mycket små konkreta förbättringar när det gäller dessa rättigheter.[13] Övergrepp har fortsatt mot civilpersoner, särskilt ursprungsbefolkningar, Afro-ättlingar, bönder, människorättsaktivister, lokala ledare och fackföreningsmedlemmar. Lagen om återlämning av mark 2012 var ett viktigt steg när det gällde att erkänna rättigheterna för många av offren för konflikten, men hot mot och mord på dem som arbetar för att stulen mark verkligen ska återlämnas gör, att genomförandet av lagen hindras

Politik[redigera | redigera wikitext]

Det politiska livet under 1900-talet dominerades av Partido Liberal (liberala partiet) och Partido Conservador (konservativa partiet). Tvåpartisystemet bröts av den oberoende kandidaten Álvaro Uribe, som bildade partiet Partido de la U i samband med valrörelsen 2002. Uribes mandatperioder, 2002-2010, har präglats av "den demokratiska säkerhetspolitiken", ett inrikespolitiskt koncept som syftar till att göra Colombia till ett säkrare land, fritt från gerillor, paramilitärer och narkotikakarteller. För att möjliggöra detta har Colombia tagit emot flera miljarder i bistånd från USA. I juni 2010 valdes Juan Manuel Santos till president. Hans intrikespolitiska program bygger på den demokratiska säkerhetspolitiken.

Den colombianska regeringen har under 2000-talet anklagats för att utfärda hot mot journalister. Säkerhetstjänsten har bland annat använts för att övervaka journalisters arbete.[14] Informationen från säkerhetstjänsten har vid upprepade tillfällen skickats vidare till de högerextrema paramilitärerna.[15] Många journalister har tvingats i exil på grund av rädsla för repressalier från regering och paramilitärer.[16] Den tidigare presidenten Uribe förnekade dock alla anklagelser under sin tid vid makten men genom pressens avslöjanden har allt fler besvärande fakta kommit fram. Reportrar Utan Gränser kallar regeringens hot mot journalister "[E]n häxjakt som regeringen utövar mot kritiker till regeringens säkerhetspolitik".[17] Reportrar Utan Gränser uppmanar även Juan Manuel Santos att omedelbart upphöra med övervakningen.[17]

Försvarsväsende[redigera | redigera wikitext]

  • Ejército Nacional Colombias armé är organiserad i åtta divisioner, specialförband och utbildningsförband.[18] Personalstyrkan uppgick 2012 till 221 000 personer, varav 10 000 officerare, 33 000 underofficerare, 4 000 kadetter och aspiranter, 169 000 soldater och 6 000 civilanställda.[19]
  • Armada Nacional Marinen är organiserad i Karibiska havets marinkommando, Stilla Havets marinkommando, Södra marinkommandot (flodområdet i gränslandet mot Venezuela och Brasilien), Marininfanterikommandot, Kustbevakningskommandot och Marinflygkommandot samt särskilda kommandot för San Andrés och Providencia. Den hade 2012 en personalstyrka om 35 000 personer: 3 000 officerare, 1 000 kadetter och aspiranter, 9 000 sjöunderofficerare och sjömän, 21 000 marininfanteriunderofficerare och marinfanterister samt 2 000 civilanställda.[19]
  • Fuerza Aérea Flygvapnet är organiserat i sex flygstridskommandon, ett flygtransportkommando och ett flygmaterielkommando samt en flygstridsgrupp för Karibiska havet.[20] Personalstyrkan bestod 2012 av cirka 14 000 personer, varav 2 000 officerare, 3 000 underofficerare, 1 000 kadetter och aspiranter, 5 000 soldater och 3 000 civilanställda. [19]

Polisväsende[redigera | redigera wikitext]

  • Policía Nacional Polisen räknas till de väpnade styrkorna, men inte till krigsmakten, och hade 2012 en uniformerad personalstyrka om 170 000 personer.[19]
  • Departamento Administrativo de Seguridad Säkerhetspolisen (DAS) ansvarar för säkerhetsunderrättelsetjänst, vissa brottsutredningar, migrationsfrågor och personskydd. Den hade 2012 7000 anställda. 2009 avslöjade colombianska journalister att DAS använts för att spionera på politiska motståndare till president Álvaro Uribe, i form av oppositionspolitiker, journalister, domare och sociala aktivister.[21] Informationen från DAS har vid ett flertal tillfällen skickats vidare till de högerextrema paramilitärerna, och DAS-enhetens högste chef, Jorge Noguera, säger att detta gjordes på order av Uribe personligen.[15]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Colombia

Klimat och miljö[redigera | redigera wikitext]

Colombia är ett land med mycket stora skillnader vad gäller klimat och vegetation, beroende på höjden över havet. Landet uppfylls i väster av Anderna som mot norr grenar ut sig i flera kedjor (Väst-, Central- och Östcordilleran). Här finns toppar med evig snö som når över 5 700 m. Landets högsta topp är den isolerade Cristóbal Colón (5 775 m) i Sierra Nevada de Santa Marta vid Karibiska havet i norr. Anderna har många unga, ännu aktiva vulkaner och landet drabbas ofta av jordbävningar. Bergskedjorna omsluter högslätter där majoriteten av befolkningen lever. Längs kusterna finns slättland, störst i norr runt Magdalenaflodens delta och landets glesbefolkade östra delar består av ett vidsträckt lågland. I norr består detta av gräsbevuxna savanner (llanos), genomskurna av Orinocos bifloder, och här hålls stora boskapshjordar. I söder vid ekvatorn och Amazonflodens biflöden härskar regnskogen selva. Landets klimat är tropiskt (framförallt längs kusten), men varierar med höjden över havet. Det blir kyligare i höglänt terräng (I bergstrakterna räknar man med den heta, den tempererade, den kalla och den frusna zonen.) Nederbörden är stor i söder. I norr och öster är det torrtid på vintern.[9]

Några av Colombias miljöproblem är avskogning, dålig vattenkvalitet på grund av överanvändning av insektsbekämpningsmedel samt luftföroreningar, speciellt i huvudstaden.

I de tropiska skogar som finns kvar, exempelvis mot gränserna till Venezuela, Brasilien och Stilla Havskusten, lever många exotiska djur, till exempel Amerikas största kattdjur, jaguaren, den säregna sengångaren samt glasögonbjörnen som är kontinentens största rovdjur.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Colombias departement

Colombias departement

Colombia är indelat i 32 departement (departamentos) samt ett huvudstadsdistrikt (distrito capital). Colombias departement i bokstavsordning (med departementshuvudstaden inom parentes):

  1. Amazonas (Leticia)
  2. Antioquia (Medellín)
  3. Arauca (Arauca)
  4. Atlántico (Barranquilla)
  5. Bolívar (Cartagena)
  6. Boyacá (Tunja)
  7. Caldas (Manizales)
  8. Caquetá (Florencia)
  9. Casanare (Yopal)
  10. Cauca (Popayán)
  11. Cesar (Valledupar)
  12. Chocó (Quibdó)
  13. Córdoba (Montería)
  14. Cundinamarca (Bogotá)
  15. Guainía (Puerto Inírida)
  16. Guaviare (San José del Guaviare)
  17. Huila (Neiva)
  1. La Guajira (Riohacha)
  2. Magdalena (Santa Marta)
  3. Meta (Villavicencio)
  4. Nariño (Pasto)
  5. Norte de Santander (Cúcuta)
  6. Putumayo (Mocoa)
  7. Quindío (Armenia)
  8. Risaralda (Pereira)
  9. San Andrés och Providencia (San Andrés)
  10. Santander (Bucaramanga)
  11. Sucre (Sincelejo)
  12. Tolima (Ibagué)
  13. Valle del Cauca (Cali)
  14. Vaupés (Mitú)
  15. Vichada (Puerto Carreño)
  16. *Distrito Capital de Bogotá

Colombias departement är i sin tur indelade i kommuner (municipios). Det finns även en typ av administrativ indelning som heter corregimiento departamentale som är ett kommunliknande område utan centralort och styrs centralt från departementets huvudort. Denna typ av område finns enbart i de glesbefolkade departementen Amazonas, Guainía och Vaupés.

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Landet är självförsörjande på livsmedel, har goda naturtillgångar och har med utländska investeringar byggt ut sin industri, huvudsakligen i städerna på högplatån. Transportnätet var länge undermåligt. Bergskedjorna var svåra hinder för vägar och järnvägar. Flod- och kustsjöfart liksom flyget har stor betydelse.

Colombia är sedan gammalt känt som guldlandet (se Eldorado). Förutom guld bryts bl.a. nickel, platina och smaragder. Det finns stora kolreserver. Nya fynd av olja och naturgas väntas täcka energibehovet och avsevärt förbättra exportinkomsterna. Vid sidan av livsmedels- och textiltillverkning har den tunga industrin utvecklats (stål-, maskin-, olje- och kemisk industri). Många arbetar ännu inom jordbruket. Men beroendet av kaffe (världens näst största produktion efter Brasilien) är fortfarande stort och gör ekonomin sårbar. Kaffets andel av det totala exportvärdet har dock sjunkit kraftigt. Jordbruket följer de olika klimatzonerna och ger bl.a. bananer, socker (varma zonen), kaffe, bomull, tobak, sydfrukter (tempererade zonen), majs och potatis (kalla zonen).

Jorden är ojämnt fördelad. Storgodsen (latifundios) äger huvuddelen; folkets flertal är fattiga småbrukare eller jordlösa lantarbetare. Stora inkomster vid sidan av den formella ekonomin ger den illegala narkotikahandeln (marijuana och kokain) som lett till ökande korruption, kriminalitet och våld. Handeln har kontrollerats av ett fåtal karteller, vilka myndigheterna med USA:s hjälp försökt stoppa; huvuddelen av narkotikan distribueras till USA. Regeringens krigsförklaring mot kartellerna 1989 och knarkkungen Pablo Escobars död 1993 har inte resulterat i någon minskning av narkotikahandeln.[9]

Colombias ekonomi lider av svag inhemsk och utländsk efterfrågan, en stram statlig budget och en allvarlig inrikeskonflikt. Andra ekonomiska problem är hög arbetslöshet och en stor andel fattiga hushåll. De nuvarande oljekällorna håller på att sina och kaffepriserna är låga. Man har traditionell exporterat smaragder men efterfrågan har minskat. Exporten av bananer har däremot ökat. President Alvaro Uribe Vélez har dock genomfört ekonomiska reformer, vilka flera internationella finansinstitutioner utpekat som positiva. En annan, om än inofficiell, inkomstkälla är kokainsmuggling. När det hade som mest betydelse beräknades droghandeln utgöra närmare 30 % av BNP, men har på senare år sjunkit kraftigt och utgör numera "endast" knappt 5 % av BNP. Drogerna smugglas ut ur landet till USA och Europa och av det kokain som missbrukas i USA, beräknas 90 % komma från Colombia. Regimen som tidigare samarbetade med drogkartellerna kämpar idag mot drogmaffian.

73% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande till största delen av fossila bränslen.

De senaste åren har BNP ökat med mer än 5% per år:

Sedan 2002 har fattigdomen minskat i Colombia, från 53,7% det nämnda året, till 46% 2009.[22]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Med hänsyn till befolkningens ursprung kan Colombias invånare delas in i fyra grupper. Det finns en liten indiansk befolkning (3.4 %) med fotfäste i gränsområdena mot grannländerna, en svart befolkning (knappt 10.6 %) med fäste längs kusterna, en vit befolkning (37%) som är avkomlingar till de spanska kolonisatörerna och som till stor del utgör den urbana medelklassen. En annan stor del är blandning av två eller flera av de andra grupperna(47%). Folkökningen är mycket snabb och inflyttningen till städerna har varit stor. Så gott som alla talar spanska som är officiellt språk och alla är katoliker. Indianspråk talas av mindre grupper.[9]

  • Befolkningens medelålder: 25,6 år (2002)
  • Befolkningens medellivslängd: 71,1 år (2003)
  • Religiös tillhörighet: katoliker 90%

Kultur[redigera | redigera wikitext]

De många olika arven från indiansk kultur, afrikanska slavar och spansk erövring tar sig många olika uttryck i Colombia. Vid Atlant-kusten finner man danser och sånger med klart västafrikanska drag och mycket gemensamt med den Afro-Brasilianska kulturen. Det finns till och med ett kreol-språk som är oförståeligt för en talare av spanska, och har stora influenser från Kongo. Samtidigt utgör det spanska arvet en central del i Colombias kultur, med en helt annan grupp danser och traditioner. Colombias nationaldans är cumbia, en dans från områdena kring Cartagena som fångar Colombias kulturer i ett, med afrikanska trummor, indianska flöjter och mer europeiska drag i klädsel och dans. Förutom cumbia dansar man flera latinamerikanska danser från andra länder, som merengue, bachata och salsa. Speciellt salsan har Colombia gjort lite till sin egen, genom att utveckla en stil som för ett tränat öra är hörbart skild från den kubanska salsan. Den ultimata kultur-yttringen sägs ofta vara karnevalen i Barranquilla, som har mycket gemensamt med de i Brasilien och Trinidad.

Sångerskan Shakira kommer från Colombia. Juanes, en duktig sångare och gitarrist kommer också från Colombia.

Colombia är i dag särskilt känt för sin litteratur, inte minst genom nobelpristagaren Gabriel García Márquez. Författarna tar ofta fasta på det groteska och barockt överdådiga, med en förkärlek för historiska perspektiv.[9]

Världsarv i Colombia[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 72 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 126 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 70 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 80 av 179

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Departamento Administrativo Nacional de Estadística, proyecciones de población por área 2005-2008 (excelfil)
  2. ^ (PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska. Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2007. sid. 80. Libris 10473857. ISBN 978-91-38-32379-3. http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/04/11/46/7aff8780.pdf 
  3. ^ Maplecroft "Worldwide Terrorism Index" http://www.maplecroft.com/about/news/terrorism.html
  4. ^ http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_intentional_homicide_rate#2010s
  5. ^ http://colombiareports.com/colombia-news/news/12941-kidnapping-on-the-rise-for-1st-time-in-decade.html
  6. ^ http://colombiareports.com/colombia-news/news/12808-colombia-has-most-displaced-in-the-world.html
  7. ^ Reutershttp://alertnet.org/db/an_art/59877/2010/10/11-142709-1.htm
  8. ^ [a b c] http://www.newsweek.com/2010/09/09/colombia-wrestling-to-quell-local-drug-gangs.html
  9. ^ [a b c d e] Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  10. ^ http://english.aljazeera.net/programmes/general/2010/09/20109864414388536.html
  11. ^ http://colombiareports.com/colombia-news/news/12911-colombia-ranks-6-on-terrorism-risk-list.html
  12. ^ Tortyren på 80-talet, Amnesty International, Svenska sektionen. 1984, Nybloms förlag. ISBN 91-85040-99-1
  13. ^ http://www.amnesty.org/en/region/colombia/report-2012
  14. ^ http://colombiareports.com/colombia-news/news/8121-colombian-press-live-in-terror-leading-journalists.html
  15. ^ [a b] http://colombiareports.com/colombia-news/news/5779-das-held-ties-with-paramilitaries-former-das-official-confirms.html
  16. ^ http://www.flip.org.co/veralerta.php?idAlerta=401
  17. ^ [a b] http://en.rsf.org/colombia-incoming-santos-administration-22-06-2010,37789.html
  18. ^ «Divisiones del Ejército». Ejército Nacional de Colombia. Consultado el 22 de mayo de 2008.
  19. ^ [a b c d] «Pie de Fuerza». Ejército Nacional de Colombia. Consultado el 1 de marzo de 2013.
  20. ^ «Unidades Aéreas». Fuerza Aérea de Colombia. Consultado el 24 de mayo de 2008.
  21. ^ http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/05/16/AR2009051602301.html
  22. ^ http://www.caseyresearch.com/articles/3252/colombia:-a-new-gold-rush/http://www.caseyresearch.com/articles/3252/colombia:-a-new-gold-rush/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 3°49′N 73°55′V / 3.817°N 73.917°V / 3.817; -73.917