Congress for Cultural Freedom

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Congress for Cultural Freedom var en antikommunistisk grupp för propagandaspridning[1] grundad år 1950 som finansierades av CIA via donationer från Ford Foundation. Den svenska avdelningen kallades, Svenska kommittén för kulturens frihet och deras tidning kallades Kulturkontakt.[2][3] Kongressen verkade också under falskt namn som agustikomittén och anordnade ett ''protestmöte'' för att protestera mot Nikita Krustshovs sverigebesök. Där jarl hjalmarsson och herbert tingsten användes.[4]

Svenska tidningar rapporterade löpande rena propagandaartiklar skrivna av CIA via en informationsbyrå kallad USIS på amerikanska ambassaden till svenska folket, det deklareras näst intill aldrig offentligt var texten kom ifrån.[5][6] Artiklar kopierades rakt av med rubrik och det rörde sig ofta om flera artiklar i veckan. Dagens nyheter och svenska dagbladet sågs inte som gedigna måltavlor eftersom de tidningarnas agenda redan passade den amerikanska informationstjänstens intressen.[7]

Förhållandet till usa avslöjades först delvis av Tidsskriften Problems of Peace and Socialism som 1962 publicerade artikeln Who Financed Anti-Communism?[8] av Ernst Henri som inledningsvis lyckades avslöja att det var USA och Ford Foundation som finansierade gruppen. Det var först 1967 som det avslöjades att CIA var bidragande i själva skapandet och finansieringen, genom organisationer som Ford Foundation. Congress for Cultural Freedom byte samma år namn till International Association for Cultural Freedom.

Grundande[redigera | redigera wikitext]

1949 hade flera framstående amerikanska vänster- och pacifister uttryckt ett behov av fred med Josef Stalins sovjet. Congress for Cultural Freedom skapades år 1950 i Västberlin då man ansåg att den borgerliga demokratin inte kunde konkurrera med den kommunistiska kulturen, speciellt högkultur som balett och klassisk musik. Medverkande var bland annat Karl Jaspers, John Dewey, Ignazio Silone, Hugh Trevor-Roper, Bertrand Russell, Ernst Reuter, Raymond Aron, Alfred Ayer, Benedetto Croce, Jacques Maritain, Arthur Koestler, James T. Farrell, Tennessee Williams och svenske socialdemokrata politikern Ture Nerman.

Bildandet av den svenska sektionen sköttes av Ture Nerman respektive Vilhelm Moberg och Birgitta Stenberg var en av de som arbetade med kommitténs tidning Kulturkontakt.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Congress for Cultural Freedom hade över kontor i över 35 olika länder, däribland kontor i Stockholm startat 1952 och dess Svenska kommittén för kulturens frihet, publicera ett antal publikationer och föra kampanjer. Ett exempel på en av flera sådana publikationer är tidningen Kulturkontakt. Huvudkontoret låg i Paris och texterna kontrollerades av Congress for Culture Freedom innan de fick publiceras. Bland annat fördes en kampanj mot den uttalade kommunisten Pablo Neruda fram till att denne belönades med Nobelpriset år 1964.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Radio, Sveriges. ”USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5459221. Läst 11 juli 2019. 
  2. ^ Radio, Sveriges. ”USA paid for propaganda in Sweden in the 1950s - Radio Sweden” (på en). sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2054&artikel=5459493. Läst 11 juli 2019. 
  3. ^ Radio, Sveriges. ”USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5459221. Läst 11 juli 2019. 
  4. ^ Radio, Sveriges. ”CIAs hemliga propagandakrig i Sverige - P3 Dokumentär”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/171467?programid=2519. Läst 11 juli 2019. 
  5. ^ Radio, Sveriges. ”USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet - Nyheter (Ekot)”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5459221. Läst 11 juli 2019. 
  6. ^ Radio, Sveriges. ”CIAs hemliga propagandakrig i Sverige - P3 Dokumentär”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/171467?programid=2519. Läst 11 juli 2019. 
  7. ^ Radio, Sveriges. ”CIAs hemliga propagandakrig i Sverige - P3 Dokumentär”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/171467?programid=2519. Läst 11 juli 2019. 
  8. ^ Проблемы мира и социализма, på engelska World Marxist Review.