Constantine Phipps, 1:e markis av Normanby

Från Wikipedia
Constantine Phipps, 1:e markis av Normanby
Född15 maj 1797[1][2][3]
London
Död28 juli 1863[1][2][3] (66 år)
London
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien
Utbildad vidTrinity College, Cambridge
Harrow School
SysselsättningDiplomat, politiker[4], romanförfattare
Befattning
Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament
Storbritanniens 6:e parlament, Scarborough (1818–1820)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 7:e parlament
Storbritanniens 7:e parlament, Scarborough (1820–1820)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 7:e parlament
Storbritanniens 7:e parlament, Higham Ferrers (1822–1826)[5]
Ledamot av Förenade kungarikets 8:e parlament
Storbritanniens 8:e parlament, Malton (1826–1830)[5]
Ledamot av Brittiska överhuset (1831–1863)[5]
Jamaicas guvernör (1832–1834)
Ledamot av Kronrådet (1832–)[5]
Lordsigillbevarare (1834–1834)[5]
Irlands lordlöjtnant (1835–1839)
Storbritanniens inrikesminister (1839–1841)
Förenade kungarikets ambassadör till Frankrike (1846–1852)[6]
Storbritanniens ambassadör i Toscana (1854–1856)[6]
ArbetsgivareStorbritanniens utrikesministerium[6]
Politiskt parti
Whigs
MakaMaria Phipps, markisinna av Normanby
(g. 1818–)[7]
BarnGeorge Phipps, 2:e markis av Normanby (f. 1819)
FöräldrarHenry Phipps, 1:e earl av Mulgrave
Martha Sophia Maling[8]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Bathorden (1847)[5]
Strumpebandsorden (1851)[5]
Redigera Wikidata

Constantine Henry Phipps, 1:e markis av Normanby, född den 15 maj 1797, död den 28 juli 1863, var en brittisk politiker och författare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han var son till Henry Phipps, 1:e earl av Mulgrave, far till George Phipps, 2:e markis av Normanby.

Normanby invaldes, nyss myndig, 1818 i underhuset, där han slöt sig till liberalerna och uppträdde för en grundlig parlamentsreform och katolikernas emancipation, vilket nödgade honom att nedlägga det i släktens ägo varande mandatet. I underhuset återinträdde Phipps 1822, slöt sig från 1826 till Cannings politik, tog efter faderns död 1831 som lord Mulgrave säte i överhuset och var 1832–1834 guvernörJamaica.

År 1834 fick han som lordsigillbevarare säte i Melbournes första kabinett och tillhörde 1835–1839 dennes andra ministär som lordlöjtnantIrland. Genom en lugn och rättvis styrelse bidrog han väsentligt till ordningens upprättande på ön och belönades 1838 därför med markisvärdighet av Normanby. År 1839 efterträdde han lord Glenelg som krigs- och kolonialminister, men erhöll i augusti samma år i stället inrikesministerportföljen.

Normanby avgick med den övriga ministären i september 1841 och var 1846–1852 brittisk ambassadör i Paris, nödgades 1852 avgå i samband med sin konflikt med Palmerston om Louis Napoléons erkännande efter statskuppen den 2 december 1851. Som Englands sändebud i Florens 1854–1858 röjde han så starka österrikiska sympatier, att han till sist återkallades.

Som författare gjorde han sig först bemärkt med ett novellistiskt arbete, The English in Italy (3 band, 1825), och skrev även några romaner med ämnen från den engelska aristokratins liv (Mathilda, 1825; Yes and No, 1828; The Contrast, 1832). Sina minnen från februarirevolutionen i Paris 1848 framlade han i några 1857 publicerade dagboksutdrag, A Year of Revolution, som invecklade honom i häftig polemik med Louis Blanc.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Constantine Phipps, 1st Marquess of Normanby, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Constantine Henry Phipps, 1st Marquess of Normanby, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c d e f g h i] The History of Parliament.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c] British Diplomatic Directory (1820-2005), Foreign and Commonwealth Office.[källa från Wikidata]
  7. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]