Gulrall

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Coturnicops noveboracensis)
Gulrall
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteCoturnicops
ArtGulrall
C. noveboracensis
Vetenskapligt namn
§ Coturnicops noveboracensis
Auktor(Gmelin, 1789)
Utbredning
Synonymer
  • Amerikansk gulrall

Gulrall[2] (Coturnicops noveboracensis) är idag en uteslutande nordamerikansk fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3] Den häckar i grunda våtmarker i södra Kanada och nordligaste USA där den kan vara mycket svår att få syn på. Arten är fåtalig med en uppskattad världspopulation på högst 25.000 individer, men anses inte vara hotad.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gulrallen är en mycket liten (13–18 cm) rall med kort hals, litet huvud, kort och stubbad näbb men relativt långa ben. Fjäderdräkten är brungul med mörka streck och tunna vita band på ovansidan. Ansiktet och bröstet är ljusare gulaktiga med en mörk suddig fläck på kinden. Näbben är gulaktig. I flykten syns vita armpennor och vingundersidor.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

När det är som mörkast på natten avger hanen ett rytmiskt klickande ljud "tic-tic tictictic, tic-tic tictictic..." som liknats vid två småstenar som slås ihop.[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Gulrallen förekommer idag uteslutande i Nordamerika. Den häckar lokalt i ett område sydcentrala och sydöstra Kanada till nordcentrala och nordöstra USA. En isolerad population finns i nordvästra USA. Vintertid flyttar den till kustområden i södra och sydöstra USA. En population som utgjorde en egen underart, goldmani, häckade tidigare i närheten av floden Lerma i centrala Mexiko, men denna är troligen utdöd.[1][6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gulrallen häckar i grunda våtmarker med säv, dock inte i djupare områden med högre växtlighet som kaveldun. Vintertid ses den i fuktängar och våtmarker med marskgräs, ’’Distichlis spicata’’, säv och annan lågvuxen vegetation. Där går den genom växtligheten på jakt efter ryggradslösa djur som vattenlevande insekter och sniglar, men också frön och andra vegetabilier. Fågeln är mycket tillbakadragen och ses väldigt sällan exponerat.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Boet placeras på marken vari honan lägger fyra till tio ägg. Båda könen hjälps åt att bygga boet, ruva äggen och ta hand om ungarna. När äggen kläckts krossar honan äggskalen och gömmer dem under boet eller längre bort från häckningsplatsen.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Gulrallen är en fåtalig art, med en världspopulation på endast 10.000-25.000 individer. Beståndet verkar dock vara stabilt, varför IUCN inte bedömer att den är hotad utan kategoriseras som livskraftig.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Coturnicops noveboracensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b c] Yellow Rail Faktablad om gulrall på allaboutbirds.org
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 137. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Taylor, B. (2020). Yellow Rail (Coturnicops noveboracensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53583 11 april 2020).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]